Falsk tillvitelse, ofredande, förtal m.m
Hej,
Min sambo har ett ex som anklagar mig för diverse saker och har gjort under flera års tid.
Hon hävdar att deras gemensamma barn är rädda för mig, att min sambo inte får fatta beslut utan att jag styr och kontrollerar allt.
Hon har påstått att min sambo inte får prata i telefon utan att jag lyssnar, att barnen inte får umgås med sin pappa utan att jag alltid måste närvara osv osv osv. Även om det inte ligger någon sanning i det så är det otroligt sårande och jag mår dåligt av att bli anklagad för att vara någon galning. Minsta lilla grej hos barnen, att dom ex är ledsna eller liknande så är det mitt fel. Hon har även anmält oss till soc. Vilket inte ledde till något efter möte hos dom. Vad kan jag göra? Är det värt att anmäla och isf för vad? Orkar inte höra mer sånt här.
Med vänlig hälsning,
Linnea
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
En rad straffbestämmelser kan bli aktuella. Vilken som kan bli tillämplig i ditt fall beror på omständigheter jag inte känner till. Därför kommer jag gå igenom allihop så att du själv kan välja. Ett alternativ behöver inte utesluta ett annat (förolämpning utesluter dock förtal). Även skadestånd kan bli aktuellt.
Falsk tillvitelse
Bestämmelsen återfinns i 15 kap. 7 § brottsbalken (BrB) och innebär att den som inför en myndighet påstår besvärande omständigheter om någon annan kan göra sig skyldig till brott. En förutsättning för ansvar är dock att personen, i det här fallet din sambos ex (hädanefter kallad X), har känt till att anklagelserna är påhittade. Vidare krävs också att den berörda myndigheten "ska ta upp anmälan i sådan sak". 14 kap. 1 c § socialtjänstlagen stadgar att "[v]ar och en som får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa bör anmäla detta till socialnämnden". Jag antar att det är en sådan anmälan X har gjort. 11 kap. 1 § samma lag stadgar att socialnämnden ska inleda utredning av sådan anmälan. Jag har inte hittat några tidigare rättsfall som avser åtal för falsk tillvitelse genom så kallad orosanmälan. Jag kan därför inte säga något säkert om utgången i ett sådant mål, men jag anser ändå att era chanser att vinna är goda, i vart fall i teorin. Bevissvårigheter kan naturligtvis vålla osäkerhet.
Ofredande
Bestämmelsen återfinns i 4 kap. 7 § BrB och innebär att den som "[…] utsätter någon annan för störande kontakter eller annat hänsynslöst agerande döms, om gärningen är ägnad att kränka den utsattes frid på ett kännbart sätt, för ofredande […]". Det är oklart om X utsätter dig för störande kontakter eller annat hänsynslöst agerande. Skulle X till exempel ha för vana att ringa dig varje dag eller skicka meddelande på Facebook eller liknande, med sådant innehåll som du beskriver, kan X mycket väl gjort sig skyldig till ofredande. Frågan om det kan anses utgöra en kränkning av friden på ett kännbart sätt är svår att besvara, men kravet är lågt ställt. Till exempel är det ofredande att skicka ett antal brev med kränkande och nedsättande innehåll till någon (se fallet RH 1997:114).
Förtal
Bestämmelsen återfinns i 5 kap. 1 § BrB och innebär att den som "utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal […]". Att X utpekar dig såsom klandervärd är uppenbart. Frågan är om hennes uppgifter kan vara ägnade att utsätta dig för andras missaktning. För sådana fall krävs minst att X lämnat uppgiften till någon annan än dig själv. Skriver X öppet om dig på Facebook, eller sprider rykten på något annat sätt, är det högst sannolikt att det är fråga om förtal. Om X enbart säger nedsättande saker om dig till din sambo är saken mer komplicerad. Kommentarerna till paragrafen säger att det räcker med att uppgifterna kommer någon annan (än dig) till handa, men jag är tveksam. Din sambo vet ju uppenbarligen att uppgifterna inte är sanna. Det måste även X känna till, och man kan därför fråga sig om X verkligen försöker utsätta dig för andras missaktning.
Förolämpning
Bestämmelsen återfinns i 5 kap. 3 § BrB och innebär att den som "smädar annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning eller genom annat skymfligt beteende mot honom, dömes […] för förolämpning". Det krävs ingen utredning för att konstatera att du blivit förolämpad.
Skadeståndsfrågan
Man kan enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen få skadestånd för kränkning. Förutsättningar för ersättning och beräkning av själva beloppet är till stor del beroende av omständigheter som inte framgår av din fråga. Du kan läsa mer om detta i Brottsoffermyndighetens referatsamling (s. 8).
Värdet av att anmäla
Förtal och förolämpning är så kallade ärekränkningsbrott, och det innebär att du enligt 5 kap. 5 § BrB måste väcka åtal för dessa själv. Undantag finns stadgade i samma paragraf men jag anser inte att något av dem är tillämpligt. Det innebär givetvis inte att du måste sköta hela processen ensam, men du kommer själv få ansvara för att t.ex stämningsansökan skickas in, något som normalt åligger en åklagare. I slutändan avgör du själv om det är värt att göra en anmälan eller inte. En bra utgångspunkt är att alltid göra en polisanmälan om man anser att man blivit utsatt för ett brott, oavsett om det leder till en fällande dom eller inte. Även om ärendet skulle läggas ner helt, utan domstolsprövning, kan det räcka för att en potentiell gärningsman ska upphöra med sitt beteende.
Jag hoppas att du fått svar på din fråga!
