Falsk tillvitelse enl. 15 kap. 7 § BrB

Question

Hej! Jag har en fråga, om en person1 ansöker om ett kontaktförbud emot en annan person2 och får det beviljat och det kommer in en anmälan om att person2 ska ha te x sökt på person1 och där har överträtt kontaktförbudet. Det inleds en förundersökning där det visar att person2 är helt oskyldig och där det i samma utredning framkommer att person1 har iscensatt allt för att få person2 ursepel, te x frihetsberövad eller andra inskränkande åtgärder. Vad har då person1 gjort sig skyldig till? och vad kan vara en möjlig påföljd för person1?

Answer 1

Hej!

Tack för din fråga.

Utifrån de omständigheter som du nämner i din fråga gör jag följande tolkning. Möjligen skulle här ansvar enligt 15 kap. 7 § BrB (se lag, https://lagen.nu/1962:700#K15P7S1) kunna komma ifråga. Denna paragraf innehåller en bestämmelse om brottet falsk tillvitelse.

För att denna paragraf ska kunna användas krävs det att vissa omständigheter (rekvisit) stämmer överens med det som inträffat. Inledningsvis krävs det att någon, utan någon verklig grund, anmäler ett brott eller någon annan besvärande omständighet där någon annan än anmälaren är gärningsperson. Denna anmälan ska ske hos någon myndighet exv. åklagare eller polis. Vidare krävs det att denna påhittade anmälan läggs till grund för en polisanmälan eller förundersökning. Den som anmäler brottet ska ha uppsåt i förhållande till den sanningslösa anmälan. Anmälaren ska alltså inse att anmälan inte är sanningsenlig. Om personen inte insåg men borde ha insett att uppgifterna var falska kan även den oaktsamma versionen, oaktsam tillvitelse, kunna bli aktuell.

För falsk tillvitelse utdöms påföljd med högst fängelse 2 år eller om brottet är ringa böter eller fängelse i högst 6 månader. Exakt vad ovanstående händelseförlopp skulle kunna generera för påföljd är dessvärre svårt att ge något exakt svar på.

Hoppas du kan finna vägledning i mitt svar.

Med Vänlig Hälsning