Falsk angivelse, bevis m.m

Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med dina frågor!

InledningIfråga om vad din vän (hädanefter kallad V) kan anmäla tjejen (hädanefter kallad T) för ser jag för mitt inre två möjliga brottsrubriceringar: förtal och falsk angivelse. Förtal blir inte aktuellt om T bara suttit och ljugit inför polisen, utan bestämmelsen hänger snarare samman med hur T agerat utanför den juridiska processen. Det kan handla om att hon spridit rykten om V bland vänner och bekanta (eller vilka som helst), skrivit felaktigheter på Facebook etcetera. Det finns fler kriterier som måste vara uppfyllda för att T ska göra sig skyldig till förtal. Jag tänker emellertid inte uppehålla mig vid dem, eftersom jag får intrycket av att det är själva falskanmälningen som är intressant för dig och V. Har jag fel i denna sak får du gärna återkomma i kommentarsfältet nedan, eller ställa en ny fråga. Falsk angivelseBrottet falsk angivelse stadgas i 15 kap. 6 § första stycket brottsbalken. Stycket lyder: "Angiver man oskyldig till åtal med uppsåt att denne må bliva fälld till ansvar, dömes för falsk angivelse[…]". Det finns alltså tre kriterier som måste vara uppfyllda för att T ska anses ha begått brottet: Att T angivit V till åtal, att hon haft uppsåt till att V ska bli dömd samt att T varit medveten om att V varit oskyldig. Att göra en polisanmälan av det slag du antar att T gjort likställs med att ange till åtal. Att T haft uppsåt att V ska bli dömd säger nästan sig självt. Varför skulle hon annars ha anmält honom? För skojs skull? Nej, den saken är nästan klar, men bara nästan. T kan hävda att hon varit säker på att V skulle frias, och att hon bara ville sabotera V:s nya relation eller liknande. Att övertyga rättens ledamöter om den saken kommer dock inte bli lätt, men man vet aldrig. Att T känt till att ingen våldtäkt faktiskt ägt rum måste jag utgå ifrån. Smärre osäkerheter till trots rekommenderar jag V att upprätta anmälan.

T har bevisbördanDet är inte V som ska bevisa sin oskuld. T ska bevisa V:s skuld. Det är värdet av eventuella bevis från åklagarsidan som vore verkligt intressant. V hade kunnat dyka upp i tingsrätten med en påse sand som bevis för sin oskuld om han velat. Det lär från åklagarsidan ändå inte finnas något substantiellt. Ingen rättsordning är dock fri från justitiemord, och jag förstår givetvis att det kan kännas tryggt att kunna styrka sin oskuld, även om det inte ska behövas. Räcker bevisningen? I Sverige råder fri bevisvärdering, vilket innebär att rätten formellt inte behöver ta hänsyn till några bevisvärderingsregler. Det finns dock omfattande bevisteorier och modeller som i praktiken blir relevant, och som jag inte finner det nödvändigt att gå närmare in på här. Jag nöjer mig med att besvara frågan såhär: Om allt är som du skrivit räcker bevisningen utan tvekan. Jag tror inte ens att T:s anmälan kommer leda till åtal över huvud taget.

Frågan om hur lång tid det tar innan det blir förhör beror på polisens arbetsbelastning. Det kan ta allt ifrån några dagar, till veckor, till månader om det vill sig illa.

Jag hoppas att du fått svar på dina frågor, och lycka till!