Lawline svarar
Hej,
För det första finns det en skyldighet för socialnämnden att inleda en utredning, om en ansökan inkommit som skulle kunna föranleda ingripande ifrån deras sida. Detta framgår av Socialtjänstlagen (SoL) 11 kap. 1 §. Att det inletts en utredning i det fall som du beskriver är alltså helt i sin ordning och betyder inte nödvändigtvis att socialnämnden ser allvarligt på situationen. När polisen är inblandad är det dock oftast för att klargöra ifall ett brott också begåtts. Polisutredningen kommer därför att löpa parallellt med den socialnämnden företar, för att kunna klarlägga ifall brott förekommit.
Vad socialnämnden kommer att göra härnäst är att utreda barnets livssituation, för att klargöra om det finns någonting som talar för att barnet far illa, och ifall det behövs insatser ifrån deras håll. En kartläggning av barnets liv kommer att ligga till grund för detta beslut och det är otroligt svårt att sia om vad som kommer att hända i det specifika fallet.
En utredning skulle kunna utmynna i att barnet och föräldrarna inte anses behöva någon form av vård eller hjälp alls. Då avslutas utredningen utan att några insatser görs. Den kan också utmynna i att insatser anses behövligt, men att inte särskilt ingripande sådana krävs. Det skulle då kunna innebära att öppenvård erbjuds familjen, där exempelvis samtalsterapi finns att tillgå.
En utredning kan också, men då främst i allvarligare fall och kanske inte i det fall du beskriver ovan, utmynna i mer ingripande åtgärder. I sådana fall skulle en vårdplan kunna upprättas om hur problemen i hemmet bör lösas. Denna kan innefatta sådant som regelbunden kontakt med en stödperson under en längre tid, men även så pass ingripande åtgärder som en placering av barnet i vårdhem. En vårdplan upprättas i första hand med stöd i SoL. Denna lag bygger på frivillighet och på ett samarbete mellan socialnämnd och barnets föräldrar.
I värsta fall kan en utredning också utmynna i att barnet behöver tvångsomhändertas med stöd av Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU), vilket gör att föräldrarna totalt avskärs ifrån möjligheten att tycka till om barnets situation. Detta sker enbart ifall det uppkommer konkreta bevis för att barnet far illa i hemmiljön och föräldrarna dessutom motsätter sig vård eller hjälp på frivillig väg.
I ditt beskrivna fall kommer troligtvis ”högst” ett beslut om öppenvård att aktualiseras, eller en mildare vårdplan att upprättas, ifall situationen inte är allvarligare än beskrivet och om det inte framkommer någonting mer som talar för att insatser krävs.
Socialtjänstlagen hittar du här: https://lagen.nu/2001:453
Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga här: https://lagen.nu/1990:52
Med vänlig hälsning
Elin Sjörén