Vilka åtgärder får vidtas för att upprätthålla ett envarsgripande?
Hejsan!
Jag undrar vad som är och vad som inte är tillåtet ifråga om ett envarsgripande.
Om jag envarsgriper en person för låt oss säga rån. Har jag då rätt som civilist att, på allmän plats, binda fast denne för att hålla kvar denne på platsen tills polis anländer? Under samma premisser, har jag då rätt att belägga gärningsmannen med fängsel för att kvarhålla denne?
Har jag rätt att belägga med fängsel eller annat för att kvarhålla om det sker i hemmet?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!
Din fråga aktualiserar huvudsakligen rättegångsbalken (RB) och brottsbalken (BrB).
Envarsgripanden regleras i 24 kap. 7 § 2 st. RB och innebär i korthet att vem som helst har rätt att gripa en gärningsman som blir tagen på bar gärning eller flyende fot och begår eller har begått ett brott på vilket fängelse är en möjlig påföljd.
I praktiken aktualiserar egentligen din fråga vad som ingår i begreppet "gripa" eftersom det är det som avgör vilka åtgärder som får vidtas i samband med gripandet. Detta är enligt min uppfattning inte uttryckligen reglerat i lag. Det korta svaret är enligt min uppfattning, baserad på vad som lärs ut vid skyddsvaktsutbildningar, att det är godtagbart att vid ett envarsgripande bruka så mycket våld och/eller tvång som är nödvändigt för att upprätthålla gripandet. Enligt denna riktlinje är det alltså godtagbart att exempelvis binda fast en gärningsman om det är nödvändigt för att denne inte ska frigöra sig. Enligt min uppfattning kan omöjligen alltför höga krav ställas på den enskilde vid bedömning av vad som är nödvändigt i en sådan situation; en individ utan utbildning på området som griper en gärningsman med stöd av envarsrätten kan i många situationer inte förväntas ha kunskap och sans nog för att göra en sådan bedömning helt korrekt, varför mindre avsteg knappast kan föranleda straffansvar. Ett litet tillägg till detta är att en tvångshandling såsom att binda fast någon möjligen kan falla inom nödvärnsreglerna (24 kap. 1 § BrB) och därmed inte anses otillåten trots att den i och för sig inte kunnat anses motiverad inom ramen för envarsgripandet. Ett exempel på detta är om en gripen gärningsman angriper den som genomfört gripandet och den angripne då övermannar och binder fast angriparen.
Det lite längre svaret kan finnas i diverse principer kring hur våld och tvång får brukas i tjänstesituationer, exempelvis av poliser, väktare, m.fl. Utöver den givna legalitetsprincipen, alltså att våld och tvång endast får utövas inom ramen för vad lagar tillåter, tas hänsyn till flera riktlinjer. Exempelvis ska alltid nödvändighet, försvarlighet och proportionalitet beaktas. I korthet innebär detta att våldsanvändning alltid måste vara nödvändig för att uppnå målet med den, försvarlig med hänsyn till omständigheterna och proportionerlig mot det hot som finns. Detta gäller förstås även löpande, så bara för att det i en situation är nödvändigt att använda handfängsel på en gripen behöver det inte vara det när viss tid gått och situationen förändrats. De här bedömningarna förväntas förstås inte gemene man utan utbildning göra i samband med ett envarsgripande, men de ger goda riktlinjer om hur domstolar bedömer ansvarsfrihet vid våldsanvändning eftersom de är så allmängiltiga. Man förväntas alltid bedöma proportionaliteten av en våldsåtgärd för att undslippa straff för den, även om dessa krav förstås lindras beroende på vilken utbildning personen ifråga har och hur våldsam och uppjagande den givna situationen var.
För att besvara dina övriga frågor är det enligt min uppfattning inte relevant om du använder så att säga "riktig" fängsel för att inkapacitera en gärningsman eller om du använder någon annat föremål på ett sätt som uppfyller samma funktion. Det är heller inte relevant om det sker på en allmän plats eller i ditt hem i och för sig, även om den som exempelvis angrips i sitt hem möjligen kan tänkas åtnjuta lägre ställda krav på besinning om detta bidrar till att bilda en mer hotfull situation. Det är dock en del av att bedöma ansvarsfrihet om gränsen för vad som kan tillåtas redan överträtts.
Avslutningsvis vill jag, med hänsyn till de allvarliga konsekvenser denna typ av ageranden kan få, understryka att mitt svar är baserat på min personliga uppfattning utifrån hur jag tolkar de utbildningar jag fått inom dessa frågor. Jag är dock av uppfattningen att den som har de riktlinjer jag redogjort för i åtanke vid ett envarsgripande har klart bättre förutsättningar att genomföra detta korrekt än den som inte har det.
Jag hoppas att mitt svar var till hjälp!
Med vänlig hälsning
