Vi har fått fastighet i gåva, vilket ansvar har vi för föroreningar som tidigare ägare orsakat?

2018-10-12 i FASTIGHETSRÄTT
FRÅGA
HejVi äger en fastighet som vi fått som gåva år 2007. Fastigheten har visat sig vara förorenad med PCB. Detta härstammar från en tidigare verksamhet, ett trädgårdsmästeri, som tidigare låg på fastigheten. Tidigare fanns det ett antal växthus på fastigheten i vilka det använts kitt som tätningsmedel. Detta tros vara källan till PCB. Verksamheten är sedan länge upphörd och tidigare fastighetsägare lät riva resterna av de sista växthusen någon gång kring 2005. I samband med det eldades en del trä upp vilket kan ha innehållit spår av PCB från kittrester (även tidigare under 1900-talets andra hälft när verksamheten bedrevs har trä eldats inom fastigheten). Det har därför funnits en askhög inom fastigheten vi fått som gåva från vilken man nu misstänker att aska kan ha spritt sig till angränsande fastighet.Vi är medvetna om att vi har efterbehandlingsansvar för den fastighet vi fått som gåva enligt 10 kap miljöbalken. Frågan är vilket ansvar vi kan anses ha för eventuell spridning av aska genom åren med vinden till den intilliggande fastigheten då rivning och eldning skedde innan vi övertog fastigheten? Vi tog över fastigheten och inte verksamheten (trädgårdsmesteriet) vilken redan hade upphört. De tidigare fastighetsägare och verksamhetsutövarna är avlidna. Har vi som nuvarande fastighetsägare ett ansvar att utreda om föroreningar spritt sig till angränsande fastighet och, om det har gjort det, kan vi hållas ansvariga för sanering av denna fastigheten i någon mån?
SVAR

Hej!

Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!

Fastän du anger att ni innehar kännedom avseende efterbehandlingsansvaret, redogör jag även för det i det följande, för att framställningen inte ska bli osammanhängande.

Förvärvstyper

I 10 kap. 3 § miljöbalk (1998:808) (MB) anges en definition av vilka förvärv som avses enligt paragrafen. Fastighetsförvärvaransvaret realiseras i de fall förvärvet avser köp, byte eller gåva. I detta fall har ni erhållit fastigheten i gåva, varför det är aktuellt at utreda huruvida ni kan åläggas ansvar såsom förvärvare av fastigheten.

Förorenaren betalar (pollutor pays principle)

Det kan noteras att det huvudsakliga ansvaret för miljöföroreningar åläggs förorenaren med den så kallade "pollutor pays principle". Principen innebär att ingen verksamhet ska tillåtas vinna fördelar genom att ställa för låga miljöskyddskrav. Principen återfinns i flera av MB:s bestämmelser och medför såväl preventiva som reparativa skyldigheter. De preventiva skyldigheterna utgörs av att den som bedriver verksamhet, eller annars vidtar åtgärd som kan förorena miljön, är skyldig att vidta försiktighetsmått för att hindra eller åtminstone motverka miljörisker. De reparativa skyldigheterna uppnås såtillvida att förorenaren måste stå för kostnaderna för att uppnå det de preventiva miljökraven. Detta ansvar är dock förenat med "undantag", såtillvida att förvärvare av fastighet kan åläggas ansvar, vilket redogörs för i det följande.

Avhjälpandeansvar

I 10 kap. MB som tillhandahålls offentligrättsliga regler avseende avhjälpandeansvar för föroreningsskador. Avhjälpandet innefattar såväl utredning som efterbehandling och i vissa fall kompensation för förlorade miljövärden. Utredningsskyldigheten fastställs medelst en skälighetsbedömning. Vid en sådan skälighetsbedömning ska det tas i beaktande vilken nytta fastighetsägaren kan antas erhålla i och med utredningen, fastighetsägarens personliga ekonomiska förhållanden, samt omständigheterna i övrigt. Såsom nämndes ovan är i första hand principen om att förorenaren betalar huvudregeln. I det fall denne inte kan återfinns, svarar fastighetsägaren för föroreningsskadorna, förutsatta att vissa omständigheter föreligger. Detta behandlas nedan under "Ansvarssubjekt".

Vad avses med skada?

För att föroreningsskador ska anses föreligga krävs det att förorening har uppstått, samt att det föreligger risk för att föroreningen kan medföra skada för människors hälsa och på miljön (10 kap. 1 § MB). Detta kan uttryckas såtillvida, att ett område kan sägas vara påverkat av föroreningar i det fall ett främmande, icke naturligt ämne, tillförts området.

Åtgärder

Vid tillämpning av 10 kap. MB är det avgörande att klargöra vilka sorts åtgärder som är nödvändiga. I det fall det är fråga om reparativa åtgärder, d.v.s. krav om avhjälpande, gäller 2 kap. 8 § MB och 10 kap. MB, i annat fall kan även 9 kap. MB aktualiseras. För att utröna vilka åtgärder som relevanta delas föroreningar in i skadefall och förvaringsfall. Skadefall aktualiserar 10 kap. MB, d.v.s., exempelvis i de fall olja läckt ut i marken eller det förekommer rester i marken från nerlagd industriverksamhet. Det är min uppfattning att det i detta fall är fråga om ett skadefall.

Ansvarsubjekt

Såsom nämnts åläggs verksamhetsutövaren huvudsakligen ansvar för föroreningsskador (10 kap. 2 § MB; jfr. "pollutor pays principle"). Verksamhetsutövern är emellertid avliden, innebärandes att ingen verksamhetsutövare kan utföra eller bekosta avhjälpandet av en föroreningsskada, varför det subsidiära ansvaret i 10 kap. 3 § MB aktualiseras, även fastän ni inte bidragit till föroreningsskadan.

Förutom att den primära ansvarskretsen av verksamhetsutövare ska vara uttömd, måste även två förutsättningar till yppfyllas för att efterföljande fastighetsägare ska kunna åläggas ansvar enligt 10 kap. 3 § MB. Fastighetsförvärvaren ska ha känt till föroreningsskadan eller vid förvärvet bort ha upptäckt den (vidare krävs att förvärvet av fastigheten skett efter att MB trädde i kraft, d.v.s. efter 1 januari 1999, vilket är fallet). Sålunda aktualiseras frågan avseende vilka krav som kan åläggas fastighetsförvärvarens undersökningsplikt, för att denne ska undgå ansvar. Kraven får avgöras med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.

I NJA 2004 s. 552 (som förvisso avsåg offentligrättsligt ansvar, men som bör kunna tillämpas analogt på miljöbalksundersökningen) uttalade HD, att den som förvärvar fastighet med insikt om att det på fastigheten har bedrivits miljöfarlig verksamhet, får anses ha skyldighet att undersöka om det på fastigheten finns miljöfarliga ämnen.

Eftersom verksamhetsutövaren är avliden och ni fått den i gåva (vilket bör innebära att ni kände verksamhetsutövaren), bör det kunna anföras att ni känt till eller i vart fall bort ha upptäckt föroreningsskadan vid förvärvet. Dessutom erhöll ni gåvan efter 1 januari 1999. Ansvaret för er som subjekt omfattar sålunda den förorening som är en följd av verksamheten. I det följande ska dock ansvarets omfattning behandlas mer ingående.

Ansvarets omfattning

Åläggande av ansvar för föroreningsskador kräver att det genomförs en skälighetsbedömning för att utröna hur omfattande åtgärderna behöver vara, samt vilket ansvar det är skäligt att ålägga den ansvarige. I 10 kap. 4 § 1 st. MB föreskrivs, att den som är ansvarig för att avhjälpa föroreningsskada, ska i skälig omfattning utföra eller bekosta avhjälpandet som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att skada eller olägenhet uppstår för människors hälsa eller miljön.

Enligt 10 kap. 4 § 2 st. MB ska flera faktorer beaktas vid en sådan skälighetsbedömning. Dels ska det beaktas hur lång tid som har förflutit sedan föroreningen ägde rum, dels vilken skyldighet den ansvarige hade att förhindra framtida skador, samt omständigheterna i övrigt. Skälighetsbedömningen kan alltefter omständigheterna leda till fullt, jämkat eller inget ansvar.

Först bör det utredas vilka avhjälpandeåtgärder som är miljömässigt motiverade och rimliga från kostnadssynpunkt. Bedömningen av miljömässigt motiverade åtgärder och kostnadssynpunkten ska vara objektiv och flera faktorer bör beaktas. Dessa faktorer kan vara vilka sorts föroreningar och föroreningsnivåer som föreligger, hur omfattande åtgärderna bör vara, vilka kvarvarande föroreningsrisker som kan accepteras, samt vilken sorts åtgärd som är lämpligast att använda. Nyttan av sådana faktorer från hälso- och miljösynpunkt ska därefter ställas i relation mot kostnaderna för åtgärderna.

Denna skälighetsbedömning ska företas även om det är fråga om fastighetsägaransvaret enligt 10 kap. 3 § MB. Beträffande skälighetsbedömningen av fastighetsägarens ansvar tillhandahålls emellertid inte avsevärt stor ledning i förarbetena, utan det anges enbart att "vad angår fastighetsägares ansvar kan det vara mindre motiverat att ålägga en fastighetsägare att utföra efterbehandling utanför gränserna till fastigheten, jämfört med vad som skulle kunna åläggas förorenaren att göra" (Prop. 1997/98:45, del II, s. 120 f.).

Övriga synpunkter

Från fastighetsförvärvaransvaret görs undantag i vissa fall. I det fall förvärvet avser en privatbostad (2 kap. 13 § inkomstskattelag (1999:1229) (IL) kan fastighetsförvärvaren inte åläggas avhjälpandeansvar, förutsatt att denne vid förvärvet inte hade vetskap avseende eventuell föroreningsskada. Det tycks dock inte vara fråga om privatbostad i detta fall.

Det är även värt att notera, att ansvaret för att avhjälpa miljöskador inte preskriberas. Däremot kan ansvarets omfattning mildras i det fall föroreningsskadan inträffade för en längre tid länge sedan.

Det ska även noteras, att efterbehandlingsåtgärder är förbjudna att vidta utan att anmäla sådana till ansvarig tillsynsmyndighet, i det fall åtgärderna kan medföra risk för spridning eller exponering av föroreningarna, vilka inte är ringa (28 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (SFS 1998:988)).

Sammanfattning och slutsats

Eftersom ni fått fastigheten såsom gåva, anses det vara ett förvärv av fastigheten. I detta fall bör det vara fråga om föroreningsskada, eftersom förorening har uppstått, samt att det föreligger risk för att föroreningen kan medföra skada för människors hälsa och på miljön. Min uppfattning är att skadan utgör ett skadefall.

Huvudregeln är förvisso att verksamhetsutövaren ska avhjälpa föroreningen ("pollutor pays principle"). I detta fall kan det dock anföras, att ni som fastighetsförvärvare har känt till föroreningsskadan eller vid förvärvet bort ha upptäckt denna. Dessutom ska MB tillämpas eftersom förvärvet skedde efter 1 januari 1999. Min uppfattning är sålunda att ni har ett avhjälpandeansvar. Avhjälpandet innefattar såväl utredning (vartill det ska tas i beaktande vilken nytta ni kan antas erhålla i och med utredningen, era personliga ekonomiska förhållanden, samt omständigheterna i övrigt) som efterbehandling och i vissa fall kompensation för förlorade miljövärden

Avhjälpandet ska ske i skälig omfattning, beroende på vilka sorts föroreningar och föroreningsnivåer som föreligger, hur omfattande åtgärderna bör vara, vilka kvarvarande föroreningsrisker som kan accepteras, samt vilken sorts åtgärd som är lämpligast att använda. Nyttan av sådana faktorer ska därefter ställas i relation mot kostnaderna.

Beträffande fastighetsförvärvare kan det anföras, att för dennes "ansvar kan det vara mindre motiverat att ålägga en fastighetsägare att utföra efterbehandling utanför gränserna till fastigheten, jämfört med vad som skulle kunna åläggas förorenaren att göra".

Min uppfattning är sålunda, utan att ta er ekonomiska situation i beaktande eller kostnaderna för avhjälpande, (1) att ni ska utreda spridningen av föroreningarna (eftersom detta medför nytta, samt att det är betydelsefullt att uppmärksamma huruvida andra fastigheter drabbats av föroreningarna), (2) att ni ansvarar för efterbehandlingen, (3) samt att ni inte ansvarar för föroreningar utanför fastighetsgränserna.

Har du några fler frågor, eller vill du komma i kontakt med någon av våra jurister, är du varmt välkommen att återkomma till mig på pontus.schenkel@lawline.se!

Pontus Schenkel
Fick du svar på din fråga?
Kommentera
Relaterat innehåll
Senaste besvarade frågorna inom Övrigt (1744)
2018-11-18 Ska grannen få komma in på vår tomt och klippa grenar från deras häck?
2018-11-16 Har grannen rätt att slänga över rötter på vår mark?
2018-11-15 Kan någon som inte är svensk medborgare köpa fast egendom i Sverige?
2018-11-15 Fel vid nyproducerat radhus

Alla besvarade frågor (62027)