Vem är vinnande respektive tappande part i ett tvistemål?
Om någon stämmer mig på 400 000 kr och vinner målet men skulden beräknas ner av domstolen till endast 350 000 kr, har båda parter vunnit då och vem ska betala rättegångs kostnaderna, ska parterna betala sina egna kostnader i så fall?
När generellt har någon part vunnit när käranden begär ersättning eller en prisnedsättning i form av pengar av svaranden?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Jag förstår din fråga som att du undrar hur en fördelning sker när rättegångskostnaden bestäms till ett visst belopp som understiger det yrkade beloppet, trots att den yrkade parten "vunnit" målet. De relevanta processrättsliga reglerna finns i rättegångsbalken (RB).
Vinnande och tappande part
När beslut ska tas om fördelning av rättegångskostnader är den första frågan vem som är tappande part. Den tappande är den part vars talan avvisas eller vars mål avskrivs pga återkallelse eller uteblivelse (18 kap. 4 § RB). Att vara tappande innebär enligt huvudregeln att denne ska ersätta den vinnande partens rättegångskostnader (18 kap. 1 § RB). Undantag från huvudregeln är om vinnande part t ex orsakat onödig rättegång eller försumlig processföring, eller om målet enklare hade kunnat avgöras genom en förenklad processform, s k summarisk process (18 kap. 3 §, 18 kap. 3 a § RB).
Situationen förändras om parterna varken vinner eller tappar. Om det är fråga om flera yrkanden och parterna vinner ömsom, eller om käromålet bara bifalles till en del, ska en bedömning göras om vem som "tappade mest" respektive "vann mest". Är kostnaderna klart särskiljbara, dvs att man uppskattningsvis kan dela upp målet i förhållande till kostnaderna, ska en särskild kostnadsfördelning följa utgången i de olika delarna. Om tvisten gäller både storleken på det belopp som ska bedömas och betalningsskyldigheten i sig, ska en fördelning göras utifrån där tyngdpunkten i tvisten legat. Rätten beaktar alltså vilken eller vilka frågor som haft störst tyngd i processen. Om tvisten enbart gäller storleken på beloppet ska kostnaderna fördelas i proportion till hur utgången i målet förhåller sig till parternas yrkanden, dvs om den tvistiga frågan är storleken på det yrkade beloppet.
Bedömningen i målet kommer också förändras beroende på vad motparten haft för inställning till yrkandet. Det belopp som käranden yrkar i rättegångskostnader kommer utgöra "taket" för hur mycket som kan dömas ut till dennes fördel. Hälften av det yrkade beloppet kommer utgöra kvittningspunkten (när parterna betalar sina egna rättegångskostnader), vilken sedan kommer vara avgörande för vem som är tappande respektive vinnande part. Om motparten yrkar ogillande av käromålet innebär det att hen yrkar att rättegångskostnaderna till dennes nackdel ska bedömas till 0, dvs att svarandes rättegångskostnader ska ersättas. Svaranden kan också vitsorda (medgiva) ett visst belopp som den anser är rimlig i ljuset av situationen. Vilken inställning motparten har kommer alltså ligga till grund för vilka siffror domstolen har att utgå från. Därefter ska domstolen använda sig av någon av de ovan nämnda kostnadsfördelningsmetoderna. Skulle domstolen i detta fall t ex bedöma kostnadsfördelningen över kvittningspunkten, dvs närmare kärandes yrkade belopp än nollpunkten, innebär det att käranden är vinnande part. Hamnar domstolen under kvittningspunkten kommer således svaranden vara vinnande.
Vad innebär det här för dig?
Som framgår av det hittills sagda är en rättegångskostnadsfördelning beroende av flera olika komponenter i de enskilda fallen, vilka enskilt kan vara avgörande för frågan om vem som är tappande respektive vinnande part. Det är därför mycket svårt för mig att baserat på din beskrivning förklara vilken part som vunnit målet.
Du är varmt välkommen att ställa fler frågor om du vill ha mer specifika svar på din situation.
Vänligen,
