Vad krävs för att dömas till vållande till kroppsskada i trafiken och vad är strafföreläggande?
Hej!
Min man har fått ett strafföreläggande för vållande till kroppsskada. Han körde i ca 50 på en 70-väg, det var en varm dag i februari, isen hade börjat smälta på dagen och ingen del av vägen fram till olyckan var hal. Plötsligt kom han i en kurva, mötte en annan bil, försökte svänga men lyckades inte. Vägen vad smal så det var inte mycket som krävdes för krocken, och den andra bilen hamnade i diket. Mannen i passagerarsätet bröt bröstbenet då airbagsen i deras bil var urkopplad (pga att en barnstol skulle sitta där).
Min man blev inte dömd för oaktsamhet i trafik men för vållande. Han förstår och går med på att betala skadestånd åt mannen som blivit skadad, men kan man verkligen bli dömd för ett brott när vem som helst som körde på den vägen i den stunden hade kunnat råka ut för samma sak? När han inte kunnat förutse, baserat på det underlag han tidigare kört på, att han behövde sänka hastigheten ytterligare? Naturligtvis gjorde han det han kunde för att undvika krocken, bromsande, svängde, men lyckades inte.
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Om strafföreläggande
Vid mindre allvarliga brott kan strafföreläggande ersätta en rättegång. Bestämmelser om strafföreläggande finns i 48 kap. rättegångsbalken, RB. Det framgår inte helt säkert i din fråga om din man har godkänt strafföreläggandet eller inte. Att godkänna ett strafföreläggande från en åklagare anses som att du erkänner brottet. En förutsättning för ett strafföreläggande är att den som misstänks för brottet har erkänt det, antingen omedelbart eller inom en viss angiven tidsperiod. Har du godkänt föreläggandet räknas det som en lagakraftvunnen dom, 48 kap. 3 § andra stycket RB. Att domen vunnit laga kraft innebär med andra ord att den i huvudregel inte går att överklaga.
Möjligheterna att överklaga ett godkänt strafföreläggande är begränsade. De enda möjligheter som finns för att överklaga framgår av 59 kap. 6 § RB enligt följande:
1) Om godkännandet inte kan anses som en giltig viljeförklaring.
2) Om det vid ärendets behandling har förekommit sådant fel, att föreläggande bör anses ogiltigt.
3) Om föreläggandet av annan anledning inte överensstämmer med lag.
Om oaktsamhet översatt till omständigheterna
Av de omständigheterna du lagt fram, verkar det inte som att din man varit oaktsam, vilket krävs för att kunna dömas för vållande till kroppsskada (3 kap. 8 § Brottsbalken, BrB). Jag tänker främst på den relativt låga hastigheten han höll och att han försökte undvika kollision Oaktsamhet är dock ett svårt, juridiskt tekniskt begrepp. Det krävs inte någon kvalificerad form av oaktsamhet. Ett flertal rättsfall har prövats i Högsta domstolen med anledning av tolkningsfrågan. Bland annat i NJA 2011 s. 349, där en lastbilschaufför vid vänstersväng blev påkörd av mötande bilist som omkom, ej ansvar för vållande. Också i hovrätten RH 1995:46, där gärnignarna innefattade kappkörning mellan bilar på motorväg, ansvar för vållande. Avgörande är orsakssambandet mellan handlingen och skadan. Handlingen måste ha varit oaktsam i förhållande till skadan. I korthet handlar det om att söka undvika och ta höjd för eventuella risker. Vad som krävs är alltså att gärningen varit oaktsam, att gärningen orsakat följden på ett relevant sätt och att personen varit oaktsam (jfr NJA 2020 s. 397 p. 11, 12 och 13). Vid bedömningen hämtas ledning i vad som i allmänhet gäller (t.ex. hastighetsbegränsning) och hur man i allmänhet bör agera i en särskild situation (t.ex. vid synbara risker, som t.ex. is på vägen, men också i hur man böra kunna förvänta sig att andra människor agerar. Hastighetsöverträdelse och andra överträdelser av föreskrifter eller normer kan innebära oaktsamhet, dock inte utan närmare genomlysning, utan mer som en presumtion, låt vara stark sådan.
Sammanfattningsvis, utan att vara insatt i situationen och alla bevis och omständigheter, och sett till de omständigheter du framlagt, ser jag inte hur din man kan ha agerat oaktsamt i situationen. Att han har kommit över i andra vägbanan kan dock tala för oaktsamhet. Har strafföreläggandet godkänts är emellertid utsikterna att överklaga små. Annat är det om han ännu inte godkänt, då kan han förneka ansvar men vidgå omständigheterna om dessa är de riktiga.
Hälsningar,
