Vad har en väktare för befogenheter?
Hej, en vän till mig har blivit nersparkad och hotad av en Securitas väktare. Denna väktare anser att han sett ett större gäng ungdomar smälla fyrverkerier och då börjat jaga dem. Dem har inte siktar fyrverkerierna mot någon utan enbart skjutit upp de i luften och väktaren har inte kunnat se exakt vem som smällt raketerna utan bara att denna grupp gjort det. När han sedan börjar jaga dessa 10-15 ungdomar kommer han ikapp min vän och sparkar honom bakifrån så han ramlar och trycker ner honom på marken. Han säger "ska jag bryta benen på dig eller" samtidigt som han håller fast min vän. När jag får reda på detta tar jag mig direkt till platsen och frågar denna väktare hur han har rätt att göra så. Väktaren menar på att han rätten att göra det och eftersom stämningen sedan blir lite aggressiv tillkallar han polis till platsen varpå polisen säger till mig mig att en väktare har större befogenheter än en privatperson. Jag frågar då polisen vilka befogenheter han har som en privatperson inte har och då kan han inte riktigt svara på det. Min fråga är alltså när en väktare får använda våld och hota någon på det sättet jag beskrev.
-Det är alltså inte en ordningsvakt som situationen handlar om utan en väktare, personen som blev utsatt är också 13 år om det skulle spela någon roll.
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline.
Precis som du har uppmärksammat måste man skilja mellan väktare och ordningsvakter när det kommer till din frågeställning. Anledningen till det är att väktare är privata aktörer medans ordningsvakter, precis som poliser, fyller en statlig funktion. Som snart kommer att framgå är därför väktare, som våldsutövare att betrakta, jämställda med privatpersoner medans ordningsvakter lyder under regelverket för det statliga våldsmonopolet. I mitt svar har jag först redogjort för regleringen omkring ordningsvakter respektive väktare, därefter följer en kort sammanfattning och hur denna reglering förhåller sig till händelseförloppet du beskrivit i din frågeställning.
Ordningsvakter
En lämplig utgångspunkt för regleringen omkring ordningsvakter är vår grundlag. I regeringsformen anges att ingen får frihetsberövas utan lagstöd (2 kap 20 § RF). Detta stadgande innebär att staten inte får gripa eller på annat sätt inskränka din eller någon annans rörelsefrihet utan att gripandet eller frihetsberövandet har stöd i lag. Detsamma gäller bl.a. kroppsvisiteringar och andra kroppsliga ingrepp.
En ordningsvakt arbetar som sagt under polismyndigheten och är en del av statens våldsmonopol. Om en ordningsvakt begränsar någons rörelsefrihet krävs det alltså lagstöd för det. Detta lagstöd finns bland annat i polislagen 10 a §, 13 § och 29 §. I dessa bestämmelser anges bl.a. att ordningsvakter under vissa omständigheter får använda handfängsel, samt omhänderta och avvisa människor från vissa platser. Detta är befogenheter som väktare och privatpersoner saknar.
Väktare
Väktare som arbetar på uppdrag av privata bevakningsföretag utgör inte en del av staten. Inte heller har väktare någon särskild lagstadgad befogenhet av staten att använda våld. Härav ska ingripanden och annat våld av privata väktare inte bedömas utifrån de regler som gäller för ordningsvakter eller poliser. Privata väktare måste istället följa samma regler som privatpersoner. Svaret på frågan om när en väktare får använda våld är alltså densamma som svaret på frågan när en privatperson får använda våld.
Att använda våld eller hålla fast någon är som utgångspunkt brottsligt, detta kan utgöra misshandel eller olaga frihetsberövande (3 kap 5 § och 4 kap 2 § BrB). Utför man en våldshandling som kan utgöra misshandel eller olaga frihetsberövande kan det trots allt vara tillåtet, om agerandet sker i nödvärn eller i nöd (24 kap 1 § och 4 § BrB). Det sagda innebär att en väktare bl.a. får använda våld i självförsvar eller mot någon som är på väg att skada egendom eller en annan person genom brott eller olyckshändelse. Därutöver får väktare, precis som privatpersoner, använda sig av så kallade envarsgripanden (24 kap 7 § andra stycket RB). Envarsgripande innebär att vem som helst får gripa en person som, på bar gärning eller flykt, blir påkommen att utföra ett brott som har fängelse i straffskalan. Därutöver får vem som helst gripa den som är efterlyst för brott. I bägge fall ska personen snarast möjligast överlämnas till närmaste polis.
En sista anmärkning är att väktare har samma rättsliga skydd som ordningsvakter och poliser när det kommer till brottsstadgandet om våld om tjänsteman. Även om väktare i strikt mening inte är statliga tjänstemän utgör det alltså våld mot tjänsteman att angripa en väktare i dennes tjänst (17 kap 1 § och 5 § BrB samt 7 § lag om bevakningsföretag).
Sammanfattning
Väktare får alltså inte använda sig av våld i längre utsträckning än vad en privatperson får. Som jag förstår din frågeställning orsakade din kompis varken en nöd- eller nödvärnssituation. Fanns det en överhängande risk för att fyrverkerierna skulle orsaka en brand eller liknande hade det dock kunnat vara tal om en nödsituation – men valet att tillgripa våld som en första åtgärd är enligt min bedömning oproportionerligt utifrån den redogörelse som du har lämnat. Beträffande möjligheten att göra ett envarsgripade krävs det att väktaren tog honom på bar gärning, eller i flykt från ett brott som har fängelse i straffskalan. Att avfyra fyrverkerier kan vara ett brott mot ordningslagen, 3 kap 7 § och 22 §, men brottet kan endast ge böter. Härav var ett envarsgripande inte heller berättigat. Sammantaget gör jag därför bedömningen att väktaren sannolikt gick utanför sina befogenheter vid tillfället.
Hoppas du fick svar på din frågeställning!
