Vad gäller vid intrångsersättning avseende bruk av annans mark och kan man tvångsmässigt ansluta fastigheter till en enskild väg?
IP Only bygger fibernät på bl.a. Väddö. Min fastighet har in-utfart på enskild väg tillsammans med tre grannfastigheter. Vägen är ca 500 m lång. Vägföreningen i området har vägrat inkludera denna väg som del i sitt ansvarsområde trots att hundratals boende i byområdet använder "vår väg" per bil eller gående för att hämta post eller nå hållplatsen för buss.
IP Only har utan tillstånd, avtal, förvarning grävt ett meterdjupt kabeldike i vägens hela sträckning våren 2020. "Vår" väg var oanvändbar under ca 4 veckor. Trots mitt påtalande om det olagliga intrånget svarade bolaget inte utan fullföljde sin installation. Förutom det olagliga intrånget blev konsekvensen för mig att trafiken på närliggande, allmänna vägar tog sig friheten att nyttja min privata areal och vägsträckor för att nå t.ex sina brevlådor eller bara av bekvämlighetsskäl ta kortaste vägen till det övriga allmänna vägnätet.
Jag vill lagsöka IP Only för intrånget samt yrka ersättning för alla fyra fastigheter som belastats samt för egen del ersättning för den lagstridiga trafiken över min fastighet som IP Only orsakat. Dessutom: Kan Vägföreningen tvingas inkludera vägen i sitt system ?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline,
UTREDNING
Jag tolkar ditt ärende enligt följande. Din fastighet förvaltar tillsammans med tre grannfastigheter en enskild väg. Som ett direkt resultat av ett tidigare bygge av ett fibernät grävde operatören ett meterdjupt kabeldike utmed en sträcka om 500 meter, vilket åsamkade viss skada och olägenhet för dig och dina tre grannar varför du nu vid domstol kommer att yrka intrångsersättning av det ifrågavarande bolaget (du skriver nämligen "lagsöka", vilket jag tolkar som att det redan föreligger en avsikt att initiera ett domstolsförfarande). Vidare undrar du om den vägförening som finns i närområdet, vars medlemmar regelbundet nyttjar den enskilda vägen, tvångsmässigt kan åläggas ansvar för underhåll av densamma. Den lagstiftning som främst behöver beaktas vid besvarandet av ditt ärende följer enligt nedan.
Några inledande hållpunkter avseende ledningsrätt
Inledningsvis ska framhållas att jag inte kan urskilja någon egentlig fråga kopplad till den stämningsansökan som du avser att lämna in till tingsrätten. Din ärendebeskrivning utgör mer ett konstaterande i den delen, men generellt kan sägas att aktörer som ombesörjer installation av exempelvis fiber kan komma att behöva dra ledningar över annans mark för att kunna tillgodose ett större samhälleligt behov. Rätten att göra intrång i en fastighetsägares äganderätt kan regleras genom så kallad ledningsrätt, vilken ger den berättigade rätt att använda utrymme på annans fastighet för ledningar av olika slag (jfr 2 § LrL). Det går naturligtvis också att på frivillig väg upplåta en sådan rättighet genom avtal om servitut (till förmån för viss fastighet) eller via ett sedvanligt nyttjanderättsavtal alternativt genom expropriation. Skillnaden mot just servitut är att den som har ledningsrätt äger själva ledningen varför rätten att begagna annans mark inte nödvändigtvis behöver vara knuten till ett visst fastighetsinnehav hos den berättigade.
Hur uppstår en ledningsrätt och vad gäller i kompensationshänseende?
Ledningsrätt erhålles genom en förrättning hos den statliga lantmäterimyndigheten (Lantmäteriet) och innebär att ledningens innehavare får vidta nödvändiga åtgärder för att dra fram och använda ledningen (1 § 2 st. och 5 § LrL). Det ska vidare noteras att ledningsrätt inte får upplåtas om ändamålet lämpligen bör tillgodoses på annat sätt eller olägenheterna av upplåtelsen från allmän eller enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den (6 § LrL). Den nu sagda intresseavvägningen som ska göras med hänsyn till de berörda parterna uteblir dock om det i en detaljplan har meddelats bestämmelser om ledningsrätt och ledningsbeslut meddelas av lantmätaren under detaljplanens genomförandetid (6 a § LrL). Beviljas ledningsrätt har fastighetsägaren alltid rätt till ekonomisk kompensation enligt bestämmelserna i 4 kap. ExL som i mångt och mycket föreskriver att intrångsersättning ska betalas med ett belopp som motsvarar den minskning av fastighetens marknadsvärde som uppkommer efter expropriationen. Vid övrig uppkommen skada ska denna också ersättas och härutöver ska ytterligare ett schabloniserat påslag om 25 % utgå (se 13 § LrL som hänvisar till 4 kap. 1 § ExL). Kompensationen fastställs genom förhandling eller via beslut om ledningsrätt genom Lantmäteriets försorg.
I den nu uppkomna situationen uppger du emellertid att varken ett avtal eller ett tillstånd har erhållits. Det tolkar jag som att det inte fanns något formellt beslut fattat av Lantmäteriet. Det går därför att argumentera för att du och övriga inte bara kan vara berättigade till viss ersättning på civilrättsliga grunder utan även att bolagets agerande skulle kunna vara straffsanktionerat (brottsligt). Närmast till hands torde i så fall skadegörelse eller möjligen tagande av olovlig väg ligga (se 12 kap. 1 och 4 §§ brottsbalken). Det ska dock uppmärksammas att juridiska personer inte kan begå brott enligt svensk rätt varför straffansvaret här måste utkrävas av bolagets företrädare, andra personer med betydande inflytande i verksamheten eller personer med någon form av arbetsledningsansvar. Och huruvida en polisanmälan och en eventuell efterföljande brottmålsprocess skulle hjälpa dig låter jag dock vara osagt. Detta kan möjligen framstå som en något svårgenomtränglig väg att gå varför en skadeståndstalan på civilrättslig grund kan vara att föredra.
I det här sammanhanget kan även Högsta domstolens (HD) avgörande NJA 2013 s. 795 vara värt att nämna. Domstolen uttalade i domen att existensen av andra möjliga upplåtelseformer inte behöver utgöra ett hinder för att bevilja ledningsrätt och att en sådan rätt inte heller förutsätter att sökanden först har försökt att komma överens med markägaren. Det torde innebära att du och övriga, trots det inträffade, ändå framgent kan komma att behöva acceptera intrånget. Notis: HD styr rättspraxis på civilrättens område och är den yttersta uttolkaren av nästan all sådan lagstiftning. Genom sina avgöranden skapar domstolen så kallade prejudikat (normerande rättsfall), vilka övriga domstolar i lägre instanser (tingsrätter och hovrätter) informellt har att följa.
Din andra fråga - Kan ni på något sätt inkluderas i den ifrågavarande vägföreningen?
Här skulle jag nästan vilja vända på frågan och istället undersöka huruvida fastighetsägarna tillhöriga vägföreningen på något sätt tvångsmässigt kan anslutas till den enskilda vägen. I anläggningslagen regleras problem om samverkan mellan flera fastigheter och en sådan samverkan kan anses så värdefull att den stundtals kan genomföras tvångsvis, vilket innebär att en fastighetsägare kan åläggas ett deltagande mot dennes vilja. Ett typexempel på en så kallad gemensamhetsanläggning enligt anläggningslagen är just enskild väg och beslut om bildandet av en sådan fattas av Lantmäteriet (4 § AnL). En grundläggande förutsättning är dock att gemensamhetsanläggningen ska tillgodose ändamål av stadigvarande betydelse för de berörda fastigheterna (1 § AnL). Men givet din ärendebeskrivning torde inte det här villkoret vara något problem att uppfylla eftersom du själv uppger att den enskilda vägen nyttjas tämligen frekvent av övriga i närområdet. Vidare stadgas att anläggningen bara får inrättas för en fastighet för vilken det är av väsentlig betydelse att ha del i anläggningen (5 § AnL). Med begreppet väsentlig betydelse menas i klartext att en fastighet inte får tvingas med i gemenskapen mot ägarens vilja om denne inte har verkligt stort intresse av anläggningen. Kostnadsfördelningen fastställs sedan vid förrättningen hos lantmätaren och i samband med denna tilldelas varje fastighet ett andelstal som är skäligt med hänsyn till nyttan (15 § AnL). Ett viktigt rättsfall från HD som belyser problematiken ovan är NJA 1997 s. 491 där en fastighet inte ansågs ha så påtaglig nytta av den i målet aktuella anläggningen att fastigheten tvångsmässigt kunde anslutas enligt 5 § AnL.
Avslutande ord och ytterligare rådgivning
Sammanfattningsvis kan följande anföras. Det korta svaret på din andra fråga lyder att det finns en möjlighet att tvångsmässigt ansluta de fastigheter i vägföreningen vars ägare står för ett avsevärt begagnande av den enskilda vägen. Förslagsvis kontaktar du Lantmäteriet och ansöker om bildandet av en gemensamhetsanläggning om alla försök att nå en uppgörelse i godo helt har strandat. Skulle ett beviljande inte erhållas är det även möjligt att du och dina tre grannar ändå kan vara berättigade att ta ut en slitageavgift för vägens brukande. Även detta beslutas av lantmätaren. Och beträffande den uteblivna ledningsrätten talar mycket för att bolaget i fråga torde vara skyldigt att utge intrångsersättning enligt 4 kap. ExL.
Vid fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig på nytt. Antingen här på hemsidan, via den kostnadsfria telefonrådgivningen eller ånyo genom några av våra betaltjänster. Själv nås jag på jacob.bjornberg@lawline.se och du får mer än gärna kontakta mig direkt ifall du önskar ytterligare hjälp i den fortsatta processen. I så fall kan jag slussa dig vidare till någon av byråns eminenta jurister utan att du behöver sitta i telefonkö. Mot bakgrund av COVID-19 erbjuder våra jurister idag möten såväl telefonledes som på Skype och andra liknande digitala plattformar.
Vi kan exempelvis vara dig behjälplig vid upprättandet av eventuella kravbrev, författandet av en stämningsansökan och likaledes agera ombud och företräda dig inför och under en kommande domstolsprocess.
Avslutningsvis är den livliga förhoppningen att min hantering av ditt ärende har varit matnyttig och presenterats i en för dig utförlig och tillfredsställande form. Återkom gärna med synpunkter genom att skicka in ett omdöme när du mottar en sådan förfrågan.
Vänligen,
