Snabbmatsstånd har uppsåtligen skyltat felaktig information

Question

Hej! Jag jobbade på ett gatukök förra sommaren där vi sålde hamburgare. Enligt alla skyltar och menyer så skulle vi servera 150 grams burgare, men i själva verket serverade vi 120 grams. Frågade då självklart chefen/ägaren (samma person) om detta, men fick svaret att det var "lugnt", men att vi inte skulle berätta detta för kunderna. Undrar nu om detta skulle kunna leda till något sorts straff för chefen eller vad som skulle kunna hända om man anmälde detta. Har jag gjort något brottsligt för att jag har vetat om detta men ändå sålt det? Tack!

Answer 1

Hej, tack för att du vänder dig till Lawline!

Jag delar upp mitt svar och avhandlar det marknadsrättsliga, det avtalsrättsliga och det straffrättsliga var för sig. Se särskilt avsnittet om marknadsrätten. Jag tvivlar på att vare sig avtalsrätten eller straffrätten kan aktualiseras annat än i teorin i din arbetsgivares fall.

a. Det marknadsrättsliga

Marknadsföringslagen har växt fram ur EU-rätten och syftar till att förhindra näringsidkare från att förleda konsumenter med vilseledande, aggressiv och rent falsk marknadsföring. Lagen innehåller inte straffrättsliga regler utan föreskriver bara möjliga sanktioner för näringsidkaren som sådan – inte de faktiska personerna bakom verksamheten.

I 2 § 1 st. 1 p. marknadsföringslagen står att lagen är tillämplig på en näringsidkares marknadsföring. Det senare begreppet har givits en mycket bred definition och omfattar i princip alla åtgärder en näringsidkare vidtar för att främja avsättningen av sin produkt, d v s, säljmetoder. Det står tämligen uppenbart att din f.d. arbetsgivare skyltade fel information i syfte att öka försäljningen av burgarna. Den osanna informationen får därför anses utgöra marknadsföring.

10 § 1 st. marknadsföringslagen gör klart att det inte är tillåtet för näringsidkare att i sin marknadsföring fara med osanning eller vilseledande påståenden, särskilt beträffande varans art och mängd, se 10 § 2 st. 1 p. Ifråga om ett påstående att en hamburgare innehåller 150 g kött istället för 120 g är bedömningen enkel: det är ett uppenbart ett osant påstående.

För att marknadsföringen ska bedömas som otillbörlig måste det s k transaktionstestet, vilket formuleras i 8 § marknadsföringslagen, vara uppfyllt. Det innebär att marknadsföringen ska ha (i) påverkat eller sannolikt påverkat (ii) konsumentens förmåga fatta ett välgrundat affärsbeslut. Det bör åtminstone kunna göras sannolikt att konsumenter i valet att köpa eller icke köpa en burgare har blivit påverkade av den osanna skyltningen. Marknadsföringen är således att ses som otillbörlig.

Såsom tidigare nämnts innehåller inte marknadsföringslagen sanktioner mot personer utan bara mot näringsidkaren som sådan, d v s företaget. Enligt 23, 26 §§ marknadsföringslagen kan ett förbud vid hot om vite mot fortsatt otillbörlig marknadsföring utfärdas mot såväl näringsidkarens personal som andra bidragande parter. Notera att vitesavgiften bara behöver betalas vid en överträdelse av förbudet.

Företaget kan också åläggas att enligt 29 § 1 st. marknadsföringslagen betala en s k marknadsstörningsavgift. Den uppgår till minst 10 000 kr men maximalt 10 miljoner kronor och beräknas mot bakgrund av b.la. näringsidkarens storlek, marknadsföringens art samt om marknadsföringen var särskilt klandervärd, se 29 a § - 32 § marknadsföringslagen. För att en marknadsstörningsavgift ska kunna utdömas måste marknadsföringen vara en produkt av oaktsamt beteende. I din arbetsgivares fall är det otvivelaktigt uppfyllt; det verkar närmast handla om en uppsåtlig överträdelse.

b. Det avtalsrättsliga

I teorin bör samtliga kunder som köpt 120 g stora hamburgare i tron om att de var 150 g stora, ha avtalsrättsliga krav att rikta mot din arbetsgivare. Enligt exempelvis 16 § 2 st. konsumentköplagen är en vara felaktig om den avviker från vad säljaren utfäst samt felaktig enligt 19 § konsumentköplagen om varan avviker från vad som marknadsförts. I och med att säljaren – din chef – näppeligen kan "avhjälpa" problemet i efterhand, kan skadestånd och hävning komma ifråga. Om köpet hävs är konsumentparten berättigad till att återfå köpeskillingen mot att säljaren i möjlig mån återfår varan. Eftersom det inte är möjligt behöver inte heller konsumenten återlämna varan.

Likaså finns en eventuellt tillämplig regel i 30 § avtalslagen – "svekparagrafen". Den innebär att ett avtal träffat på grund av ett svikligt förledande, vilket den andra parten hade insikt i, är ogiltigt. En ogiltigförklaring medför att avtalsprestationerna i största möjliga utsträckning ska återgå. I förekommande fall saknar kunderna möjlighet att återbära avtalsobjekten men däremot kan din arbetsgivare återbetala köpeskillingen, jfr ovan om konsumentköplagen.

c. Det straffrättsliga

Den nyssnämnda bestämmelsen i 30 § avtalslagen avspeglar delvis bedrägeribestämmelsen i brottsbalken, se 9 kap. 1 §. Brottet är konstruerat så att bedrägeri förövas genom (i) ett vilseledande (ii) som förmår annan till handling eller underlåtenhet (iii) och som innebär en förmögenhetsöverföring. En person måste alltså försätta annan i en villfarelse som leder honom till att företa en viss disposition, i det här fallet att köpa en hamburgare. Det kan ske genom en annons, se t.ex. NJA 1954 s. 393. Det krävs dock att dispositionen – köpet – faktiskt vidtas på grund av förledandet; man måste alltså kunna visa på ett orsakssamband. Härtill måste den förledande parten på grund av dispositionen tillgodogjort sig ekonomisk vinst.

I regel är det inte möjligt att göra sig skyldig till bedrägeri genom underlåtenhet. Du kan alltså inte straffas för din underlåtenhet att informera kunderna om att burgarna de köpte innehöll 120 g och inte 150 g kött.

Vad beträffar din arbetsgivare, att skylta 150 g istället för det sanningsenliga 120 g torde vara ett gränsfall. Det har sagts att överdrivet lovprisade varor och vilseledande uttalanden i smakfrågor, vilka kan leda till att människor företar dåliga affärer, i princip är tillåtna med begränsning av vad som följer av marknadsföringslagen. Här är det emellertid fråga om direkt oriktiga uppgifter. I mitt tycke avses inte väsentliga egenskaper och jag tvivlar på att man kan påvisa att det finns kausalitet mellan köpen och villfarelsen om att hamburgarna innehöll 150 g kött. Det är alltså högst osannolikt att ett straffrättsligt ansvar aktualiseras, för någon.

d. Sammanfattning

Jag tvivlar på att vare sig avtalsrättsliga eller straffrättsliga följder kan aktualiseras för din f d arbetsgivare. Du kan anmäla den falska marknadsföringen till Konsumentombudsmannen som i sin tur, givet att bevisning går att finna, kan ålägga din f d arbetsgivare att betala en marknadsstörningsgift samt att vid hot om vite förbjuda fortsatt osann marknadsföring.

Du är välkommen att lämna en kommentar om du önskar att jag förtydligar eller utvecklar kring något, så besvarar jag den vid tillfälle! Jag inser att det kan vara rörigt att hoppa mellan flera olika rättsområden.

Vänligen,