Separationsrätt
Hej!
Hur erhåller en fullmaktsgivare separationsrätt till egendom som har förvärvats av fullmäktig i fullmaktgivarens namn. Räcker det, i och med att fullmaktsgivaren direkt blir ägare till egendomen genom avtalet mellan fullmäktigen och tredje man, att egendomen går att utpeka enligt specialitetsprincipen, eller ställs andra krav? Riskeras separationsrätten om fullmaktsgivarens medel innan avtalet med tredje man sammanblandas med fullmäktigens medel? Går separationsrätten, om införskaffad egendom utgör generiskt bestämd egendom, förlorad om egendomen sammanblandas med fullmäktigens? Hur skiljer sig möjligheterna för huvudmannen att erhålla separationsrätt vid inköpskommission mot möjligheterna att göra den samma vid köp genom fullmäktig?
Tack på förhand.
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Utgångspunkten för separationsrätt är att anspråket är individualiserat, d.v.s. att anspråket avser ett visst speciellt föremål och att detta går att identifiera hos innehavaren. Med andra ord ska specialitetsprincipen vara uppfylld. Egendomen ska alltså uppfylla krav på specialitet och det ska vara möjligt att peka ut föremålet. Om anspråket avser individuellt bestämd egendom som går att peka ut är specialitetsprincipen uppfylld och fullmaktsgivaren har alltså separationsrätt i egendomen som är hos fullmäktigen och som fullmäktigen förvärvat från tredje man för fullmaktsgivarens räkning. Det är alltså helt riktigt att det som huvudregel räcker med att specialitetsprincipen är uppfylld, d.v.s. att fullmaktsgivarens egendom går att identifiera hos fullmäktigen.
Om fullmaktsgivarens pengar sammanblandas med fullmäktigens pengar så riskeras mycket riktigt att separationsrätten går förlorad. Huvudregeln är i detta läge nämligen att fullmaktsgivarens fungibla egendom (som t.ex. pengar) måste hållas avskild från fullmäktigens egendom av samma slag. Om det sker en sammanblandning går separationsrätten förlorad. Det finns dock ett undantag från huvudregeln om egendomen är mottagen med redovisningsskyldighet, vilket kan konstateras att den är i det här fallet, och då fullmäktigen är insolvent. I sådana fall föreligger separationsrätt trots sammanblandning med fullmäktigens egendom om medlen avskilts utan dröjsmål, medlen finns omedelbart tillgängliga för att avskiljas och fullmäktigen inte är i dröjsmål med avskiljandet eller om avskiljande visserligen sker med dröjsmål men då fullmäktigen är solvent. Hur lång tid som krävs för att dröjsmål ska anses föreligga är inte helt klart, men Högsta domstolen har i tidigare fall i fråga om privatpersoner ansett att tre dagar inte utgjorde dröjsmål. Även vad gäller näringsidkare är det svårt att svara på hur lång tid som ska anses vara dröjsmål men för näringsidkare är det tidsmässiga kravet för avskiljande strängare. Högsta domstolen har ansett att en dag inte utgjorde dröjsmål i fråga om näringsidkare. Separationsrätt kan dock föreligga även vid dröjsmål med avskiljandet. Dröjsmål medges om sammanblandning skett av praktiska skäl, fullmaktsgivarens egendom har ingått i en tydligt särskiljbar egendomsmassa och sammanblandning har skett endast med en viss del av fullmäktigens egendom. Så, det är mycket riktigt att separationsrätten riskeras att gå förlorad om sammanblandning sker. Separationsrätten kan dock i undantagsfall bestå även vid sammanblandning. Att den förvärvade egendomen utgör generiskt bestämd egendom och sammanblandas med fullmäktigens egendom innebär inte nödvändigtvis att separationsrätten får förlorad, eftersom specialitetsprincipen fortfarande kan vara uppfylld. Om fullmäktigen givits fullmakt att på uppdrag av och för fullmaktsgivarens räkning t.ex. förvärva en blå bil är ju specialitetsprincipen uppfylld och anspråket individualiserat om den blå bilen sammanblandas med fullmäktigens röda bilar. Om sammanblandningen däremot medför att specialitetsprincipen inte längre är uppfylld går separationsrätten som huvudregel förlorad. Om anspråket avser fungibel egendom gäller dock alltjämt samma undantag om egendom som mottagits med redovisningsskyldighet som nämnts ovan.
Om det istället är frågan om inköpskommission har fullmaktsgivaren, som i sådant fall kallas kommittenten separationsrätt i kommissionärens konkurs under förutsättning att specialitetsprincipen är uppfylld, alldeles oavsett vilken typ av egendom anspråket avser. Närmare bestämt har kommittenten vid kommissionsförhållanden separationsrätt i kommissionärens konkurs avseende både individuellt bestämd egendom, generiskt bestämd egendom och fungibel egendom (t.ex. pengar) som avskilts.
Hoppas att du fick svar på din fråga.
