Kontomedel omhändertas i en konkurs, eventuellt underhåll istället
Min fru har gått i konkurs och hade enskild firma. Konkursförvaltaren har tagit alla pengar (ca !0.000kr som hon tog ut i lön innan konkursen) från hennes privata konto. Gäller 5 kap. 1 § 7 UB i hennes fall? Jag själv är långtidssjukskriven och kan bara försörja mig själv. Vi har tyvärr inte pengar att betala för ett snabbt svar, men hoppas ändå vi kan få ett snabbt svar.
Lawline svarar
Hej, och tack för att du valt att vända dig med din juridiska fråga till oss här på Lawline.
Spelar det någon roll att det var hennes privata konto?
Enskild firma kallas det när en privatperson bedriver näringsverksamhet i eget namn och alltså inte gör det genom någon form av bolag (till exempel Aktiebolag eller Handelsbolag) som är en egen juridisk person. Detta har betydelse eftersom det då inte egentligen spelar någon roll om din fru har ett privat konto och ett konto för att hantera transaktioner kopplade till näringsverksamheten. Hon och den enskilda firman är i juridisk mening samma person vilket betyder att alla konton som är hennes också är firmans och vice versa. Att konkursförvaltaren tagit medel från hennes så kallade privata konto är alltså inte i sig konstigt.
Vilka regler gäller i en konkurs?
Eftersom det rör sig om en konkurs är det i första hand i Konkurslagen (KL) relevanta bestämmelser återfinns. I det här fallet är det 3 kap. 5 § som är intressant. I paragrafens första stycke stadgas att bland annat 5 kap. 1 § i Utsökningsbalken (UB) är tillämplig även på gäldenären i konkurs. I paragrafens nästa stycke framgår dock att sjunde punkten i 5 kap. 1 § UB inte är tillämplig på en konkursgäldenär. Istället skall en specifik regel som också återfinns i 3 kap. 5 § 2 KL tillämpas. Regeln innebär att konkursboet får ta de medel som finns på ett konto men därefter kan bli tvungna att betala ”nödvändigt” underhåll till din fru om hon inte kan försörja sig på något annat sätt. Att konkursförvaltaren tagit dessa medel kan man alltså inte göra något åt. Om hon däremot lyckas visa att hon inte kan försörja sig på något annat sätt går det som sagt att kräva underhåll från konkursboet.
I de allra flesta fall skulle dock ett sådant underhåll bara betalas ut i en månad. För att sådant underhåll skall betalas ut under en längre tid än en månad krävs ”synnerliga skäl”. Skulle det alltså vara så att din fru saknar andra sätt att försörja sig är det helt klart intressant att försöka tillämpa denna regel. För göra det är det dock relevant att förstå vad som menas med ”nödvändigt underhåll” och ”synnerliga skäl”.
Likheterna med 5 kap. 1 § 7 UB
Regeln i 3 kap. 5 § 2 är som sagt en regel unik för Konkurslagen men den är lik den i 5 kap. 1 § 7 UB (i båda reglerna skall man utgå från vad gäldenären behöver för att försörja sig och om det skall bli fråga om att undanta medel/betala underhåll i mer än en månad krävs synnerliga skäl) och dess syfte får antas vara det samma: att gäldenären skall få behålla någon form av ekonomiskt försörjningsminimum den första månaden efter utsöknings-/konkursförfarandet. Med andra ord får man anta att vad som anses nödvändigt för att gäldenären skall kunna försörja sig samt vad som anses vara synnerliga skäl är detsamma i båda bestämmelserna. Detta betyder i sin tur att man kan söka tolkningsstöd även för specialregeln i Konkurslagen i den literatur som finns skriven om 5 kap. 1 § 7 i UB
I lagkommentaren till 5 kap. 1 § 7 UB (Gregow, Millqvist, Persson & Wallin. Utsökningsbalken. Nordstedts Juridik, Juno. 2017-12-07. Kommentar till 5 kap. 1 §) framgår att det som avses med underhåll är framförallt mat, fasta utgifter för boende samt kläder. Det gäller dock även annat som är nödvändigt för livsuppehället vilket skulle kunna vara särskilda mediciner och/eller vård. Som jag ser det kan alltså din fru kräva underhåll från konkursboet i åtminstone en månad om hon inte på något annat sätt skulle ha pengar så att det räcker till den här typen av utgifter.
I samma kommentar framgår dessutom att synnerliga skäl kan utgöras av att gäldenären är arbetslös. Skulle det alltså vara så att din fru inte lyckas skaffa sig en ny inkomstkälla inom en månad skulle det kunna vara möjligt att kräva underhåll längre än en månad. Det framgår dock också att det även om synnerliga skäl föreligger knappast lär bli aktuellt att förlänga med mer än med max ytterligare två månader. Det verkar alltså inte som att man kan få underhåll mer än tre månader även om så kallade synnerliga skäl föreligger.
Råd för fortsatt handlande
Om din fru kan försörja sig på något annat sätt än genom underhåll från konkursboet vet ni förstås bäst själva. Skulle hon inte kunna det bör det första ni gör vara att höra av er till konkursförvaltaren och meddela detta samtidigt som ni framför kravet på att få underhåll. Om konkursförvaltaren nekar skulle ni kunna försöka leta fram uppgifter som bevisar denna oförmåga. Om sådana uppgifter inte går att hitta eller om det inte hjälper kan man förstås väcka talan mot konkursboet i domstol och yrka på att domstolen skall förpliktiga (tvinga) konkursboet att betala underhåll till din fru. Det är dock förstås dyrt samtidigt som det är en risk att ta en tvist till domstol. Risken är förstås extra stor om det är svårt eller omöjligt att hitta bevis som ni kan visa konkursförvaltaren. Ni kommer ju då inte heller ha några bevis att visa domstolen.
Skulle det ändå gå så långt att ni överväger att tvista i domstol rekommenderar jag att ni tar hjälp av en av Lawlines jurister.
Med allt detta sagt hoppas jag att ni har fått den hjälp ni sökte. Skulle ni ha fler frågor eller funderingar är ni varmt välkomna att ställa fler frågor till oss. Lycka till nu!
