Sakskada vållat av barn, personuppgifter och utpressning
Hej
Min 12 årig son på väg hem från skolan lekte med matvärme skåp som stod vid en lastkaj nära skolan och såg övergivna ut tyckte han. 2 skåp välte och blev skadade. De tillhörde en caterings firma. En lärare blev informerad och letade upp ägaren och delade ut våra kontaktuppgifter. Ägaren tyckte att vi skulle betala 40000kr mot att han inte anmäler till polisen. Vi tackade nej.
Fråga 1
Bryter skolan mot lagen när den delar ut våra uppgifter på det viset?
Fråga 2 vad kan konsekvenserna bli finansiellt för oss?
Fråga 3
Kan man tolka skåpägarens agerande som försök till utpressning?
Tack
Lawline svarar
Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Eftersom att din fråga består av flera olika delfrågor, så kommer jag att dela upp dessa och besvara varje fråga var för sig.
Fråga 1.
Jag förstår din fråga på så vis att du har funderingar kring vilka personuppgifter en skolmyndighet har rätt att ge ut till allmänheten.
För myndigheter (dvs. organ som ingår i den offentligrättsliga, statliga eller kommunala sektorn) gäller den så kallade offentlighetsprincipen, vilken innebär att det genom grundlag garanteras en rätt för allmänheten till insyn i myndigheternas arbete genom en fri tillgång till allmänna handlingar. Dessutom innebär principen en meddelarfrihet för offentligt anställda, som har rätt att lämna ut uppgifter om sin egen verksamhet till media. Dock finns det många undantag från denna princip, vilka regleras genom Offentlighets- och sekretesslagen (OSL).
Att skolmyndigheten träffas av sekretessbelagda uppgifter innebär ett förbud mot röjande av vissa uppgifter. Enligt 23 kap. 2 § 3 stycke OSL, gäller sekretess i grundskolan för uppgift om en enskild elevs identitet, adress och andra liknande uppgifter om elevens personliga förhållanden, om det av en särskild anledning kan antas att den enskilde eleven eller någon närstående till eleven, lider men om uppgiften röjs. Bestämmelsen omfattar i första hand sekretess om elevers och vårdnadshavares adresser, men kan även avse elevens namn eller personnummer. Sekretessen har i detta fall till syfte att skydda mot personförföljelse och andra trakasserier. Sekretess vid befarad personförföljelse förutsätter att det föreligger någon indikation på risk för sådan förföljelse.
I detta fall kan det eventuellt antas att läraren har gjort en riskbedömning om att cateringsfirman inte skulle utöva någon sorts personförföljelse, om hen utgav era kontaktuppgifter och på så sätt inte heller vara till men för er om uppgiften röjs. Läraren kan därför inte anses bryta mot denna paragraf i OSL genom att utge era kontaktuppgifter.
Användandet av andras personuppgifter regleras även genom Personuppgiftslagen (PUL). Enligt 10 f § PUL, får en persons uppgifter lämnas ut om det är nödvändigt för att ett ändamål som rör ett berättigat intresse hos den till vilken personuppgifterna lämnas ut, ska kunna tillgodoses. Detta får bara göras om detta intresse väger tyngre än den registrerades intresse av skydd mot kräkning av den personliga integriteten.
Sammanfattningsvis så kan det alltså vara berättigat av läraren att lämna ut era kontaktuppgifter till cateringsfirman för att dem ska få upprättelse med deras skadade skåp, något som ligger i deras intresse.
Fråga 2.
Jag förstår din fråga på så sätt att du undrar kring en eventuell skadeståndsskyldighet för de skadade skåpen.
Om ett barn skadar en annan persons egendom, kan denne bli skadeståndsskyldig enligt Skadeståndslagen (SkL). Enligt 2 kap. 1 § SkL ska den som uppsåtligen (dvs. med avsikt) eller av oaktsamhet orsakar en sakskada, ersätta skadan.
Av 2 kap. 4 § SkL framgår det att den som orsakat sakskada innan hen har fyllt 18 år, ska ersätta skadan i den mån som det är skäligt med hänsyn till barnets ålder, utveckling, handlingens beskaffenhet, föreliggande ansvarsförsäkring och andra omständigheter. Man tar alltså hänsyn till barnets ålder och mognad vid själva skadetillfället och till barnets inställning och förståelse för handlingen och den uppkomna skadan. Om barnet har en ansvarsförsäkring, så är utgångspunkten att det inte finns några hinder mot att låta hela skadeståndet utgå fullt ut inom försäkringens ram.
Enligt 3 kap. 5 § SkL, ska även förälder som har vårdnaden om barnet, ersätta en sakskada som barnet har orsakat genom att begå ett brott (ex. skadegörelse som är ett brott enligt 12 kap. 1 § brottsbalken). Detta ansvar för föräldern kallas för principalansvar. Skadeståndsansvaret är dock begränsat till en femtedels prisbasbelopp. Prisbasbeloppet för år 2017 är beräknat till 44 800 kronor.
Vårdnadshavare bär även en tillsynsplikt och ett ansvar att vidta lämpliga åtgärder i syfte att förhindra barnens skadevållande. Enligt bestämmelsen i 6 kap. 2 § 2 stycke föräldrabalken (FB), svarar vårdnadshavare för skada orsakad av barnen genom oaktsamt beteende, exempelvis underlåtet uppsiktsutövande. Vårdnadshavares ansvar begränsas dock genom så kallad adekvat kausalitet, vilket innebär att skadan som barnet har orsakat måste kunna kopplas direkt till en konkret situation där vårdnadshavaren har agerat oaktsamt, för att kunna åläggas skadeståndsskyldighet.
Hur mycket ni eventuellt kan bli skyldiga att betala beror alltså på skadans omfattning och övriga omständigheter som har nämnts här ovan.
Fråga 3.
Jag tolkar det som att du har funderingar angående utpressning och vad detta innebär.
Av 9 kap. 4 och 11 §§ samt 23 kap. 1 § brottsbalken (BrB), följer att den som genom olaga tvång, förmått någon annan till en handling, en handling som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den tvingade, ska dömas för försök till utpressning.
För att brottsrubriceringen ska bli tillämplig krävs alltså först och främst att någon utövar ett olaga tvång mot någon annan.
Enligt 4 kap. 4 § BrB ska den som genom hot om brottslig gärning, tvingar någon annan att göra eller tåla något, dömas för olaga tvång. Det finns dock situationer där hot av annat slag än om brottslig gärning, kan innebära ett olaga tvång. För att hot om att ange någon för brott (dvs. polisanmäla) ska leda till ansvar för olaga tvång krävs inte att det rör sig om någon falsk angivelse. Ett sådant hot avser ofta i praktiken ett brott som verkligen har begåtts. Hotet sker då i syfte att förmå någon annan att göra något. Det som krävs är dock att hotet är otillbörligt, dvs. olämpligt eller obefogat. Om syftet med hotet är att ange någon för skadegörelse eller att erhålla skälig ekonomisk kompensation för skadegörelsen, anses detta dock som befogat, dvs. tillbörligt.
Sammanfattningsvis är cateringsfirmans agerande inte att anse som ett olaga tvång och på så vis inte heller ett försök till utpressning.
Jag hoppas att du har fått klarhet kring dina frågeställningar!
Med vänlig hälsning,
