Rättshandelsförmåga och avtalsfrihet
Det finns ett problem inom idrotten att stora företag som t.ex Reebok skriver långåriga avtal med föreningar och därmed låser marknaden för små aktörer. Någonstans har jag hört att om en spelare är under 16 år så gäller egentligen inte bundna avtal. Klubben kan bara rekommendera men inte tvinga ett lag, förälder eller spelare att köpa produkter av ett specifikt märke. Min fråga är om det finns någon sådan begränsning och om det i så fall är upp till var och en att handla från vem som helst, trots att kanske representationslagen lyder under avtal?
Lawline svarar
Hej,
Stort tack för att du vänt dig till Lawline med dina frågor!
Inledningsvis vill jag ta upp frågan om avtalsbundenheten för minderåriga personer - dvs. personer som är under 18 år. I svensk rätt erhåller man så kallad rättshandlingsförmåga vid sin myndighetsålder. Med rättshandelsförmåga menas att personen kan handla rättsligt: Detta inbegriper rätten att ingå avtal, exempelvis köp av en bild, ingående av anställningskontrakt, hyra bostad, ta lån också vidare. Allting som helt enkelt har en rättslig konsekvens blir lagligt i och med att en person fyller 18 år och då erhåller sin rättshandelsförmåga. Detta innebär att en person som är 18 år blir bunden efter sina förpliktelser.
En person som är under 18 år saknar alltså rättshandelsförmåga. Om exempelvis en 16-åring går till en klädaffär och köper kläder för exempelvis flera tusen kan torde det i de flesta fall vara uppenbart att personen saknar fullmakt från sin förälder att köpa dessa kläder, varför köpeavtalet enligt 6 kap. 7 § föräldrabalken. Samma synsätt kan åläggas om en omyndig exempelvis köper dyra artiklar från sin sportförening. De som säljer dessa artiklar har vanligen kontroll över sina medlemmar i sin förening och deras ålder. Eftersom personen är omyndig får personen inte ingå några köpeavtal av förevarande slag (det är givetvis en stor skillnad på om en omyndig exempelvis köper en hockeypuck eller en dyr hockeyhjälm för kanske flera tusen). Generellt sätt behöver alltså en omyndig alltid sina vårdnadshavares samtycke.
Du lyfter också upp en annan fråga om de stora bolag som skriver kontrakt med olika sportklubbar för att saluföra deras produkter. Du nämner att en klubb inte kan tvinga ett lag, föräldrar eller spelare att köpa produkter av ett visst märke. Detta kan vara både riktigt och oriktigt. Viktigt att notera är den svenska avtalsfriheten. Vi får köpa och handla med vem vi vill och avtal grundar sig alltid på en ömsesidig partsvilja. En butik väljer själv vilka varor de vill sälja.
En sportförening kan exempelvis sätta upp krav i sin egen stadga att ett visst märke på exempelvis en sporttröja och att detta gäller för samtliga av lagets deltagare. Sportföreningen kan alltså ha sina egna interna regler om vilka produkter de säljer och kan givetvis också kräva att viss utrustning från en viss leverantör eller med ett visst varumärke skall köpas för att få delta i sportföreningens verksamhet, exempelvis matcher. Det faller ju på sin egen orimlighet att en spelare inte kan bära en annan tröja som stipulerar annan lagtillhörighet än den som spelaren de facto är med i. Således kan alltså en sportförening sätta upp krav att vissa produkter, varumärken eller liknande skall innehas av dess medlemmar precis som en butik som väljer vilka varumärken de vill sälja till sina kunder.
Viktigt att notera är att en sportförenings medlemmar inte binds av sportföreningens avtal med exempelvis ett företag som Reedbok. Avtalet är mellan sportföreningen och Reedbook. Därefter har spelaren ett medlemskap i sportföreningen och kan nödgas köpa vissa artiklar från exempelvis Reedbok för att få delta i verksamheten.
Har du fler frågor är du givetvis välkommen att kontakta oss på info@lawline.se
Behöver du vidare juridisk rådgivning i frågan och vill ha kontakt med en jurist kan vi erbjuda dig detta via Lawlines alla samarbetspartners eller vår egen juristbyrå Lawline Consulting.
