Plikt att hjälpa nödställd?
Hej!
Det här är nog en ovanlig fråga och den gäller inte mig själv. Men jag hoppas ändå på svar.
Jag är barnboksförfattare och skriver bland annat deckare för unga, därav frågan. Mitt scenario: En berusad person faller i vattnet (av sig själv) och dör. På bryggan står två personer som bestämmer sig för att inte hjälpa honom upp. Är det ett brott att inte hjälpa till om man hade kunnat? Och om någon får reda på sanningen tio år senare, är "brottet" preskriberat då, eller skulle man kunna ta upp "fallet" och få personerna på bryggan fällda för något?
Med vänlig hälsning
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Vad kul att du skriver på en bok! Jag hoppas det går bra för dig!
Angående din fråga så är svaren nej och nja.
De brott vi har där någon avlidit är de som anges i 3:1, 3:2, 3:3 samt 3:7 i Brottsbalken. De är mord, dråp, barnadråp och vållande till annans död. Barnadråp är när barnets mor tar barnets liv i samband med eller direkt efter födseln vilket då inte kan tillämpas i ditt fall. Mord och dråp kräver att någon aktivt dödat någon, vilket inte heller gäller i ditt fall om personen drunknat efter egna handlingar. Brottet vi har kvar är därmed oaktsamhetsbrottet vållande till annans död. I Sverige har vi ingen civilkuragelag och har inte heller en plikt att hjälpa nödställda. Att se på när någon drunknar är därför inte ett brott och är inte något som är oaktsamt agerat genom ditt egna handlande.
Eftersom det inte är ett brott finns det inte heller någon preskriptionstid. Skulle det vara så att det ändå blir vållande till annans död är preskriptionstiden 5 år från brottet, för mord och dråp finns ingen preskriptionstid. Men eftersom vi inte har en skyldighet att hjälpa nödställda, blir preskriptionstiden inte heller aktuell här.
Hoppas du fått svar på din fråga!
Med vänlig hälsning,
