Otillåtna bisysslor för arbetstagare hos landsting
Hej! Funderar kring vad begreppet konkurrerande verksamhet betyder? Har frågat min närmsta chef och fått till svar att det kan innefatta i princip vad som helst, ex. att en bisyssla kan räknas som konkurrerande verksamhet enbart utifrån att det skulle kunna trötta ut mig på så sätt att jag gör ett sämre arbete på min ordinarie arbetsplats. Jag arbetar inom landstinget/primärvården i en mellanstor stad och funderar kring att starta en, från mitt arbete fristående, blogg om ohälsa. Är detta juridiskt ok? om jag utifrån denna skulle få förfrågningar om att föreläsa, är detta då okej om jag genomför det kostnadsfritt alt. om jag genomför det mot en kostnad? Tacksam för svar kring detta.
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.
För anställda i landsting gäller vissa regler i lag om offentlig anställning (LOA), nämligen bestämmelserna 7-7d §§ angående bisysslor, se 2 § LOA. Huvudregeln där är ett allmänt förbud mot förtroendeskadliga bisysslor, 7 § LOA. Denna regel stadgar att arbetstagare hos landsting inte får ha bisysslor som kan rubba förtroendet. Med bisysslor avses även tillfällig eller kortvarig verksamhet på fritiden, förutsatt att det är oförenligt med anställningen. Således är det en bedömningsfråga om vilka bisysslor i det enskilda fallet ska anses som förtroendeskadliga. I vissa yrken är det mer känsligt med bisysslor än andra t.ex. domstolar och polis då dessa har maktutövande uppgifter.
Utöver detta finds det två andra kategorier av bisysslor som är förbjudna, d.v.s. arbetshindrande och konkurrerande bisysslor. Konkurrerande verksamhet är således en åtskiljt sak från sysslor som inverka hindrande för arbetsuppgifterna. Det finns inget lagfäst förbud i LOA mot dessa men regleringen finns istället i kollektivavtal för arbetstagare hos kommuner och landsting. Enligt 8 § kollektivavtalet AB 13 kan arbetsgivaren förbjuda bisysslor som arbetsgivaren bedömer är arbetshindrande eller konkurrerande.
För att göra en sådan bedömning får arbetsgivaren begära en anmälan om bisysslor, vilket arbetstagaren är då skyldig att lämna in. Arbetsdomstolens praxis säger att arbetsgivaren får ensidigt bedöma huruvida en verksamhet är konkurrerande eller inte. Däremot skall det föreligga en reell konkurrenssituation och beslutet får inte vara otillbörligt eller godtyckligt. Det samma gäller vid bedömningen om arbetshindrande bisysslor, arbetsgivaren har en fri prövningsrätt såvitt den inte används på ett godtyckligt eller otillbörligt sätt.
Begreppet bisyssla har också en betydelse i bedömningen. Enligt kommentaren till kollektivavtalet ovan avses med bisyssla en tillfällig eller stadigvarande syssla som utövas vid sidan av anställningen som inte är hänförliga till privatlivet. Hobbyverksamhet skulle således kunna falla utanför begreppet, och om bedrivande av en blogg betraktas som en hobby är det ej en bisyssla i kollektivavtalets mening.
Huruvida föreläsningar skulle kunna betraktas som otillåten bisyssla är en annan bedömning. Att föreläsningarna genomförs kostnadsfritt respektive mot en kostnad skulle kunna vara av betydelse men som sagt, det är upp till din arbetsgivare att bedöma om det är konkurrerande verksamhet eller inte. Domstolen gör en prövning bara om det kan konstateras att arbetsgivaren har överskridit sin fria prövningsrätt. Således är det bäst att du och din arbetsgivare kan nå en överenskommelse om vilka bisysslor är rimligt att tillåta i just din anställningssituation.
Med vänlig hälsning,
