Om hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation
om polisen avlyssnar en persons telefon, när får isåfall personen reda på att hen blivit avlyssnad? Hur länge får polisen som längst avlyssna en persons telefon? och hur lång tid tillbaka i förfluten tid kan telefonen avlyssnas?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Din fråga regleras av rättegångsbalken (RB).
Inledningsvis kommer jag att besvara vad hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation och hemlig övervakning av elektronisk kommunikation är. Därefter kommer jag att förklara hur länge polisen får avlyssna en telefon. Sedan kommer jag att besvara hur långt tillbaka i förfluten tid telefonen kan avlyssnas. Slutligen kommer jag att förklara hur personen får reda på att denne blivit avlyssnad.
Vad är hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation?
Hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation regleras i 27 kap. 18 § RB. Det innebär att meddelanden, som i någon form av elektroniskt kommunikationsnät överförs eller har överförts till eller från ett telefonnummer eller annan adress, i hemlighet avlyssnas eller tas upp genom ett tekniskt hjälpmedel för återgivning av innehållet i meddelandet.
Den brottsbekämpande myndigheten får därmed ta del av innehållet i meddelandena, exempelvis vad som står i ett sms eller sägs i ett samtal. Den som begär avlyssningen kommer att få lyssna av hela meddelandet, exempelvis får avlyssnaren ta del av en misstänkt persons kommunikation med enskilda personer via telefon eller internet. Definitionen omfattar telefontrafik, e-posttrafik och överföring av datafiler.
Ett tillstånd till hemlig avlyssning innebär i praktiken också en rätt till hemlig övervakning, men inte tvärtom. En åklagare behöver således inte ansöka om tillstånd till både hemlig avlyssning och hemlig övervakning av elektronisk kommunikation samtidigt (prop. 2011/12:55 s. 69 f. samt 27 kap. 18 § tredje stycket RB).
Vad är hemlig övervakning av elektronisk kommunikation?
Hemlig övervakning av elektronisk kommunikation regleras i 27 kap. 19 § RB. Det innebär att uppgifter i hemlighet hämtas in om meddelanden som i ett elektroniskt kommunikationsnät överförs eller har överförts till eller från ett telefonnummer eller annan adress, vilka elektroniska kommunikationsutrustningar som funnits inom ett visst geografiskt område eller i vilket geografiskt område en viss elektronisk kommunikationsutrustning finns eller har funnits. Denna övervakning avser uppgifter om själva meddelandet. Enligt denna paragraf är det även möjligt att hindra samtal och andra meddelanden från att nå mottagaren (27 kap. 19 § andra stycket RB). Detta tvångsmedel ger inte tillgång till innehållet i utväxlade meddelanden.
Hemlig övervakning innebär därmed att uppgifter (metadata) i hemlighet hämtas in om elektroniska meddelanden, exempelvis samtal, sms eller e-post. Genom detta tvångsmedel kan man även få reda på vilka kommunikationsutrustningar (exempelvis en telefon) som funnits i ett visst område eller på vilka platser en sådan utrustning har varit. Hemlig övervakning ger inte tillgång till innehållet i meddelandena, exempelvis vad som sägs i samtalet eller vad det står i sms:et eller mejlet. Den som begär övervakningen får ta del av tekniska uppgifter vid kommunikation över internet eller telefon för att se vem eller vilka en misstänkt person har kontakt med och när. Uppgifterna kan alltså röra frågan om vilket telefonnummer som ett telefonsamtal kommer från, vid vilken tidpunkt överföringen (exempelvis ett telefonsamtal) äger rum, längden på samtalet och uppgifter om lokaliseringen för kommunikationsutrustningen (exempelvis var en telefon befinner sig).
Hur länge får polisen avlyssna en telefon?
Ett beslut om hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation gäller i princip aldrig längre än en månad från beslutsdagen. Därefter måste ett nytt beslut fattas ifall tillståndstiden ska förlängas. Tiden för beslutet får inte sättas längre än vad som anses nödvändigt (27 kap. 21 § andra stycket RB). Det finns ingen särskild begränsning av antalet tillfällen som ett tillstånd får förlängas, men det har uttalats i förarbeten att domstolens bedömning bör bli striktare ju längre tid som förflyter utan att förundersökningen förs framåt eller utan att det kommer fram nya uppgifter av betydelse för att förhindra den brottsliga verksamheten (se t.ex. prop. 2005/06:177 s. 89).
Om det inte längre finns anledning att använda ett hemligt tvångsmedel mot en person, exempelvis för att denne inte är misstänkt längre eller för att denne gripits av polis, ska beslutet omedelbart hävas (27 kap. 23 § RB).
Hur långt tillbaka i förfluten tid kan telefonen avlyssnas?
Hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation har nästan uteslutande som ändamål att avlyssna kommunikation i realtid, medan hemlig övervakning av elektronisk kommunikation oftast avser förfluten tid. Beslut om hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation kan även avse förfluten tid, men det förutsätter att operatören sparat uppgifterna, vilket kan exempelvis vara fallet när någon talat in meddelanden på en av operatören administrerad röstbrevlåda. Polisen är alltså beroende av att teleoperatörer lagrat uppgifter som kan lämnas ut i efterhand.
Dock efter nya domar från EU-domstolen och Kammarrätten har resultatet blivit att många teleoperatörer inte lagrar uppgifter i samma omfattning som tidigare. Detta innebär att även om domstolen ger tillstånd till förfarandet går besluten inte att verkställa eftersom teleoperatörerna inte har några uppgifter att lämna ut. Det beror alltså på vilka uppgifter teleoperatören lagrat.
Hur får personen reda på att denne blivit avlyssnad?
Huvudregeln är att personen ska underrättas om avlyssningen (27 kap. 31 § st. 1 RB). Underrättelsen ska ske så snart det kan ske utan att det skadar förundersökningen, men allra senast en månad efter att förundersökningen avslutades (27 kap. 31 § st. 4 RB). Underrättelse behöver inte lämnas om personen redan fått del av uppgifterna, eller om det är uppenbart utan betydelse (27 kap. 31 § st. 5 RB).
Från huvudregeln om att personen finns två huvudsakliga undantag. Det första undantaget är när uppgifterna är sekretessbelagda och måste vara det enligt någon av reglerna i offentlighets- och sekretesslagen (OSL) (27 kap. 33 § st. 1 RB). Då handlar det exempelvis om Sveriges och internationella organisationers säkerhet eller om att skydda andra personers integritet. Andra undantaget listas i 27 kap. 33 § st. 3 RB, som innefattar exempelvis när förundersökningen handlar om vissa mycket allvarliga brottstyper, som allmänfarliga brott som avser att sabotera grundläggande samhällsfunktioner, göra våldsamt uppror mot staten eller liknande.
Förhoppningsvis fick du svar på din fråga!
Vänligen,
