Olaga frihetsberövande alternativt egenmäktighet med barn
Hej.
Har ensam vårdnad om min dotter som är fyra månader. På nyårsafton var vi hos hennes pappa för umgänge. När vi skulle åka hem fick jag inte ta med dottern (han höll henne och vägrade ge henne till mig). Han skrek och hotade bl a mig med henne i famnen. Hon var så klart jätteledsen. Han hotade också att slänga ut mig. Inte förrän en kompis till mig dök upp och sa att polisen var på väg gav han mig dottern.
Jag polisanmälde dagen efter. Brottsrubriceringen blev olaga frihetsberövande. Åtalet las dock ner pga att jag hade fått åka därifrån om jag velat (själv). Men pappan visste att det skulle jag aldrig gjort. Är det han gjorde verkligen inte åtalbart?
Lawline svarar
Hej!
Tack för din fråga. Jag anser att både brottet egenmäktighet med barn och brottet olaga frihetsberövande kan vara relevant att diskutera i den situation du beskriver. Att inte polisen uppmärksammat det förstnämnda brottet kan jag anse bristfälligt, jag vet dock för lite om omständigheterna för att uttala mig mer på den punkten, kanske kom åklagaren fram till att bevisen var för få för att åtala för brotten och att åtalet därav lades ner. Regler om när förundersökning får läggas ner finns i 23 kap. rättegångsbalken (här). Åklagaren har nämligen en åtalsplikt vilket innebär att om denne bedömer att tillräckliga bevis finns är denne skyldig att väcka åtal.
Vad gäller olaga frihetsberövande, som polisen rubricerade brottet som, stadgas i 4 kap. 2 § brottsbalken (här) att den som fört bort, spärrat in eller på annat sätt berövat någon friheten kan dömas för olaga frihetsberövande. Det här brottet har företräde framför brottet egenmäktighet med barn vilket kan förklara varför polisen valde denna brottsrubriceringen. Anledningen till företrädet är att olaga frihetsberövande ses som ett mycket allvarligare brott.
Egenmäktighet med barn är ett brott enligt 7 kap. 4 § BrB. I första punkten sägs det att den som obehörigen, utan lov, skiljer ett barn under 15 år från den som har vårdnaden döms för egenmäktighet med barn. Att skilja ett barn innebär att barnet förs bort eller kvarhålls av t.ex. en umgängesförälder efter att överenskommen umgängestid utgått. För att dömas måste dock kvarhållandet ha skett under en längre tid och som typfall nämns situationer där den som kvarhåller barnet genom sitt agerande haft för avsikt att varaktigt hålla barnet skiljt från den andra vårdnadshavaren t.ex. på en annan ort eller land.
I er situation uppfylls rekvisitet att barnet är under 15 år. Dock krävs det att den som skiljt barnet från dig genom att kvarhålla henne har för avsikt att inte återlämna henne till dig, vilket möjligtvis kan styrkas genom de hot som uttalades och risk för dessa hots realiserande.
Av intresse kan även nämnas att det inte är straffbart för en som har ensam vårdnad att skilja barnet från den andra föräldern. Den som kvarhåller eller undanhåller barnet från umgängesföräldern dömes alltså inte till brottet egenmäktighet med barn vid sådant agerande.
Sammanfattningsvis kan sägas att båda de här brotten är av relevans i den situation du berättar om, men i slutändan är det ändå upp till polis och åklagare att utreda och väcka åtal då ovanstående brott faller in under allmänt åtal. Eftersom åtalet lagts ner måste det komma fram nya bevis, exempelvis vittnen, som styrker de omständigheter du beskriver för att åtal ska kunna väckas på nytt. Om du anser att bevisen är tillräckliga kan man som målsägande i vissa fall begära att åklagaren omprövar sitt beslut alternativt att beslutet överprövas av en annan åklagare, 7 kap. 5 § RB. Det finns inga formkrav för hur begäran ska utformas men en skriftlig begäran är att rekommendera.
Hoppas svaret var till hjälp!
Vänliga hälsningar,
