Obehörigt förfogande, häst
Vi köpte en häst i ett känt försäljningsstall i sept 2014. Tyvärr gick detta företaget i konkurs i dec 2014 och nu hävdar den förra ägaren, en tysk, att hästen fortfarande är hans. Vi bestrider detta då vi köpte hästen i god tro, har köpt ett tiotal hästar av detta företaget genom åren utan problem. Enligt polisen i Sverige är hästen vår, men enligt polisen i Holland är hästen tyskens. ( Trots att han lämnat in hästen till försäljningsstallet och haft den till salu på internet hävdar han till polisen att han inte vill sälja den !? ) Vi och polisen i Sverige anser att detta är ett avtal mellan tysken och försäljningsstallet, inget som vi har med att göra. Vem har rätt?
Lawline svarar
Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Det du talar om i din fråga är ett obehörigt förfogande. Detta ser ut på samma sätt som du talar om, alltså att du som sista köpare har köpt en ”sak” (en häst i detta fall) av en säljare som inte hade behörighet att sälja ”saken” på grund av ursprunglig ägare.
Huvudregeln i fall som detta är att äldst rätt vinner. För att bryta denna huvudregel krävs att köparen har uppfyllt det sakrättsliga momentet och varit i god tro, se 2 § lag om godtrosförvärv.
I fall med hästar anses det sakrättsliga momentet vara tradition, det vill säga att hästen har förflyttats från säljaren till dig som köpare. Jag antar att detta har skett och att ni har hästen hos er (i er besittning) och att ni därmed har uppfyllt det första kravet.
I så fall blir det en fråga om god tro. Denna bedömning kan jag tyvärr inte göra eftersom jag då skulle behöva veta mer om situationen kring köpet, men viktigast, jag som rådgivare får enbart ge råd och inte göra bedömningar.
Det jag däremot kan säga är att bedömningen kring ”god tro" ser till hur försäljningen skedde, omständigheterna kring detta och om det fanns någonting att vara misstänksam över avseende exempelvis priset eller säljaren, se 2 § 2 stycket lag om godtrosförvärv. Du säger att ursprunglig ägare hade hästen till salu via internet, hästen befann sig i försäljningsstället när ni gjorde köpet och att ni köpt tiotal hästar av denne försäljare genom åren. Detta talar för er.
Anses ni då ha uppfyllt ovanstående krav så kan den ursprunglige ägaren lösa ut hästen från er genom att betala er, se 5 §, 6 § och 7 § lag om godtrosförvärv, men detta antar jag inte är av intresse för er och utvecklar det därför inte vidare.
Är det så att bedömningen resulterar i att ni haft god tro, då skall den ursprunglige ägaren rikta sina krav mot konkursboet och inte mot Er.
Vill ursprunglig ägare processa mot er är det han som ska agera och skicka in en stämningsansökan till domstol i Sverige. Skulle detta bli fallet längre fram får du mer än gärna återkomma med fler frågor!
Hoppas detta gav dig svar! Hör gärna av dig i kommentarsfältet nedan om du redan nu har fler frågor!
Med vänliga hälsningar,
