NNN
Bakgrund: En fotbollsförening nyttjar en fotbollsanläggning med tillhörande byggnad med omklädningsrum, förråd, kiosk, samlingsrum - anläggnng och byggnad ägs av kommunen. Fram till våren 2023 hyr man beständigt förråd, kiosk och samlingsrum av kommunen, medan plan och omklädningsrum hyrs vid behon. Även andra föreningar hyr plan och omklädningsrum. Våren 2023 kommer föreningen och kommunen överens om att föreningen även hyr beständigt ett av omklädningsrummen för att föreningen A ska kunna förvara spelarnas personliga saker där. Om kommunen behöver nyttja det ska man meddela dagar i förtid så föreningen A hinner flytta ut saker till andra utrymmen. Sommaren 2023 gör kommunen fel och hyr ut detta omklädningsrum i strid med överenskommelsen till en annan förening B samt kommunens dagfritidsverksamhet utan att först meddela föreningen A. Under denna tid har inte föreningen A någon verksamhet. När föreningen A återvänder till omklädningsrummet är samtliga personliga lådor genomgågna och i princip tömda. Saknas gör fotbollsskor, benskydd, handskar, en boll och andra personliga saker av mindre värde. Kan kommunen anses agerat vårdslöst i och med att man varit medveten om att föreningen A förvarar saker i omklädningsrummet och trots detta och i strid med överenskommelsen givit obehöriga tillgång? Kan de bli skadeståndsskyldiga för den skada (behöver ersätta stulna skor, skydd, mv-handskar,personliga saker) föreningen A och dess spelare åsamkats?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline,
UTREDNING
Den lagstiftning som främst behöver beaktas vid behandlingen av ditt ärende är lagen om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (avtalslagen, AvtL).
Inledningsvis ska dock framhållas att ditt ärende i mångt och mycket är av avtalsrättslig karaktär, vilket i praktiken betyder att det egentligen inte finns något givet svar att hämta i lagtext. Men spontant och utifrån den begränsade information som finns tillgänglig i nuläget bedömer jag att du har fog för din uppfattning, dvs. och såsom du uttrycker det att kommunen bör vara skadeståndsskyldig för det inträffade.
Avtalstolkning - Vad gäller?
Noterbart är att hyresavtalet med kommunen och vad som inom ramen för detta har avtalats kommer att styra den rättsliga bedömningen. Avtalsfriheten är tämligen långtgående i Sverige varför det står parter fritt att godtyckligt diktera villkoren. I grunden handlar avtalstolkning om att försöka utröna just den gemensamma partsviljan. Men när individuella förhållanden inte kan fastställas eller ge ledning måste tolkningen eller preciseringen av avtalsvillkoren bygga på objektiva grunder, vilket sker genom att utgå från avtalets faktiska ordalydelse, alltså genom en rent lexikalisk (språklig) tolkning. Om ordalydelsen ger utrymme för olika tolkningar eller inte alls lämnar något tydligt besked behöver andra relevanta tolkningsdata användas, exempelvis en ändamålsenlig tolkning. Med en sådan metod tolkas ett eller flera avtalsvillkor mot bakgrund av avtalets syfte och avtalets andra bestämmelser. Avtalet betraktas med andra ord som en sammanhängande helhet och ska då framstå som logiskt utformad.
Om hyresavtalet är manifesterat i skrift är för mig ovisst liksom huruvida någonting överhuvudtaget har reglerats om vad som ska gälla i ersättningshänseende vid eventuella avtalsbrott. Gissningsvis har i vart fall det sistnämnda lämnats oreglerat eftersom du vänder dig till oss. Inträffade omständigheter efter avtalsslutet kan också få bäring på den rättsliga bedömningen (exempelvis den nya överenskommelsen om att i förväg alltid underrätta föreningen om kommunen som hyresvärd vid något tillfälle skulle behöva det aktuella utrymmet). Under förutsättning att parterna efter avtalsslutet har handlat utifrån (och följt) vissa givna (nya) villkor och/eller underförstådda (tysta) överenskommelser kan detta ofta jämställas med en justering av det tidigare ingångna avtalet som samtliga då kommer att anses ha samtyckt till. Detta verkar vara fallet här.
Andra relevanta tolkningsdata kan också vara avtalets systematik och det aktuella avtalsvillkorets samband med övriga villkor, bakgrunden till regleringen, avtalsföremålets natur och ibland även parternas ställning, jfr Högsta domstolens (HD)avgörande NJA 2010 s. 559. Vidare kan avtalet enligt den s.k. oklarhetsregeln komma att tolkas till nackdel för den part som har formulerat avtalstexten eller det specifika villkoret. Slutligen förtjänas också att säga att man på avtalsrättens område inte sällan brukar utgå ifrån att den som ger en motpart befogad anledning att tro att ett visst rättsförhållande föreligger och dessutom inser att motparten felaktigt har uppfattat avtalet på ett visst sätt (och utan att protestera och medvetandegöra motparten om att denne felaktigt har tolkat avtalet) blir bunden av motpartens felaktiga bild av avtalsinnehållet.
Rättsligt bindande avtal uppstår för övrigt när anbud (erbjudande om att ingå avtal) och accept (svar på ett sådant erbjudande) överensstämmer och är bekräftad av båda parter, se 1 § AvtL. Därefter gäller i stort sett den gamla devisen pacta sunt servanda(avtal ska hållas). Men mer än så går inte att utläsa av avtalslagen, utan parterna, och i förlängningen en domstol är hänvisad till de ovan nämnda tolkningsmetoderna (notera att redogörelsen inte är uttömmande). Det ska även tilläggas att handelsbruk, branschpraxis och sedvänja (lokal praxis på orten) brukar nyttjas av domstolar vid avtalstvister, vilket innebär att avtalet kommer att ses i ljuset av vad som är vanligt förekommande i en viss bransch eller på ett visst ställe, något som då sker genom att domstolen och/eller parterna inhämtar sakkunnigutlåtanden från olika bransch- och/eller intresseorganisationer.
HD har anfört att det i allmänhet är naturligt att utgå från att ett avtalsvillkor ska fylla en förnuftig funktion och utgöra en rimlig reglering av parternas intressen, se avgörandet NJA 2001 s. 750. Att ta hänsyn till vad som är vanligt förekommande i en viss bransch eller på en specifik ort kan objektivt sett sägas ligga i linje med vad parterna vanligtvis har att förvänta sig, se domen i NJA 1989 s. 269 där HD tog fasta på vad branschorganisationer hade uttalat om hur en bestämmelse om borgen normalt sett tillämpades i branschen. Se också (och återigen) rättsfallet NJA 2001 s. 750 vari HD lät meddela att traditioner och gängse praxis måste beaktas när avtalsinnehåll ska tolkas och fastställas.
Den nu uppkomna situationen - Vad gäller?
Återigen, avtalet och närmare bestämt villkoret avseende skyldigheten att underrätta föreningen i förväg behöver egentligen tolkas (för det fall det skulle råda delade meningar om vad som faktiskt gäller vill säga). Om villkoret inte finns nedtecknat utan endast kommit till stånd genom en muntlig överenskommelse kan det naturligtvis bereda vissa bevismässiga svårigheter om kommunen skulle neka till detta. Men den materiella delen framstår alltjämt som klar, för någon underrättelse skedde ju aldrig, vilket i sin tur innebär att sannolikt är fråga om ett avtalsbrott. Och avtalsbrott utlöser generellt ett skadeståndsansvar. Vidare och precis som du själv redan har varit inne på har föreningen som ett direkt resultat av det uteblivna meddelandet lidit ytterligare skada och i förevarande fall s.k. följdskador och då i form av förlorad egendom, vilket jag som sagt bedömer är ersättningsgillt, något som även påpekades inledningsvis. Kravet på underrättelse torde såvitt jag kan bedöma och för att citera HD inte kunna ses som någonting annat än just ett avtalsvillkor som ”fyller en förnuftig funktion och utgör en rimlig reglering av parternas intressen.”.
Notis: HD styr rättspraxis på straff- och civilrättens område och är den yttersta uttolkaren av all sådan lagstiftning. Genom sina avgöranden skapar domstolen s.k. prejudikat (normerande/vägledande rättsfall), vilka övriga domstolar i lägre instanser (tingsrätter och hovrätter) informellt har att följa.
Avslutande ord och ytterligare rådgivning
Vid fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig på nytt. Antingen här på hemsidan och då genom några av våra utmärkta betaltjänster eller via vår ordinarie byråverksamhet. Själv nås jag på jacob.bjornberg@lawline.se och du får mer än gärna kontakta mig direkt ifall du önskar ytterligare hjälp i den fortsatta processen. I så fall kan jag slussa dig vidare till någon av byråns eminenta jurister utan att du behöver sitta i telefonkö. Mot bakgrund av COVID-19 erbjuder våra jurister idag möten såväl telefonledes som på Teams och andra liknande digitala plattformar.
Notera dock att vi på straff- och skatterättens område endast ger viss typ av inledande rådgivning och då inom ramen för vår expresstjänst som du numera har nyttjat. Byrån åtar sig inte några sådana uppdrag fullt ut. I så fall behöver du vända dig till en byrå specialiserad på straff- respektive skatterätt.
Men vi kan naturligtvis bistå dig (eller rättare sagt föreningen ) i en eventuell kommande process och även fortsättningsvis agera om ombud och föra din (föreningens) talan i domstol och/eller vid annan typ av förhandling om så önskas. Vi kan också hjälpa till med upprättande av all nödvändig dokumentation, exempelvis vid författande av ett kravbrev till kommunen, ett svaromål och/eller annat skriftligt yttrande. Låt mig bara få veta i så fall genom att skicka ett mail till den ovan nämnda adressen.
Avslutningsvis är den livliga förhoppningen att min hantering av ditt ärende har varit matnyttig och presenterats i en för dig utförlig och tillfredsställande form. Återkom gärna med synpunkter genom att skicka in ett omdöme när du mottar en sådan förfrågan.
Vänligen,
