Ne bis in idem - rättsläget efter Högsta domstolens avgörande 2013.

Question

Hej. Jag fick skatterevision på mig som enskild företagare under -08 och upptaxerades med 340000:- + skattetillägg på 40% dömdes i maj -09 till villkorligt och samhällstjänst i 2 mån för skattebrott samt att transportstyrelsen drog mina trafiktillstånd då jag dömdes således blev det 3 instanser som dömde mig. Fanns ingen möjlighet för mig att driva företaget vidare utan lägga ner det och kunde inte betala mina räkningar utan sitter nu med jätte skulder, kan tilläggas att jag betalde in skatten + tillägget innan domen. Finns det möjlighet att begära skadestånd för felaktig dom?

Answer 1

Hej,

Tack för att du har vänt dig till Lawline med dina frågor.

Du känner säkert till att Högsta domstolen nyligen har underkänt förfarandet med skattelägg och sedan en dom om skattebrott. Målet från Högsta domstolen finns på domstolens hemsida med målnummer B 4946-12.

I samband med att skattetillägg infördes som en sanktion i det skatterättsliga systemet menade regeringen att skattetillägg och skattebrott inte var samma brott enligt europakonventionens sjunde tilläggsprotokoll samt EU:s rättighetsstadga. Regeringen menade att skattetillägg var ett administrativt förfarande samt att skattetillägg och skattebrott skiljer sig åt i subjektiva förutsättningar. Sanktionerna ansågs därför ha olika syften. Se prop. 2002/03:106 s. 102.

Även Europadomstolen gick på regeringens linje i rättsfallet Rosenquist mot Sverige där Europadomstolen fäste vikt vid just de subjektiva rekvisiten och att förfarandet med skattetillägg och skattebrott hade olika syften. Emellertid yttrade Europadomstolen vid ett senare tillfälle, i fallet Zolotuchin mot Ryssland, att vad som är samma brott hade skapat en ”rättslig osäkerhet”.

Enligt Europadomstolens synsätt skall vad som avses med samma brott (gärning) inte tillämpas restriktivt. Prövningen om något är samma brott sker utifrån en ”upprättning konkreta fakta som berör samma svarande och är oupplösligt förbundna med varandra i tid och rum”.

År 2010 yttrande Högsta domstolen i NJA 2010 s. 168 I och II att bedömningen av Europakonventionen av vad som avser samma brott skall ta sikte på gärningen och inte brottet. I Högsta domstolens nyligen publicerade avgörande konstaterar de att den som dömts för skattebrott och tidigare påförts skattetillägg är den gemensamma nämnaren att svaranden/tilltalade lämnat en ”oriktig uppgift”. Detta betyder att det är de faktiska omständigheterna som avgör och inte om förfarandena har olika syften. Se p. 21-22 i Högsta domstolens avgörande B 4946-12 (nedan kallat målet).

Högsta domstolens slutsats blev just att skattetillägget är ett straff, enligt kriterierna från Europadomstolen och EU-domstolen. Frågan är då om skattetillägg och skattebrott är samma brott (dvs. samma gärning). Som jag nämnde ovan kom Högsta domstolen fram till i målet att det gemensamma för de båda är att svaranden/tilltalade har lämnat en oriktig uppgift. Således är gärningen densamma och därmed inträder förbundet mot dubbelbestraffning - ne bis in idem. Den främsta anledningen till att slutsatsen blev såhär torde vara just att skattetillägg numera är att anse som ett straff. Att då få skattetillägg (straff) och sedan dömas för skattebrott (straff) på grund av samma oriktiga uppgift (gärning) är alltså numera fullt klart.

Om du vill föra en skadeståndstalan mot staten skall du vända dig till Justitiekanslern. Det bästa alternativet för dig just nu är att ansöka om resning vad gäller åtalet om skattebrott. När Högsta domstolen nyligen meddelade dom angående ne bis in idem (målet) kom också ett nytt prejudikat för hur resningsärendena skall hanteras.

En grundläggande processrättslig princip vad gäller resning är att ett nytt rättsläge inte ger grund för resning. Högsta domstolen skriver i sitt avgörande, Ö 1525-13, ”att ett nytt avgörande från Högsta domstolen anses i regel inte utgöra någon ny omständighet eller något nytt bevis i resningsbestämmelsens mening.” (se p. 13).

Högsta domstolen väljer dock i detta fall närmare granska Europadomstolens avgöranden när det gäller att avbryta en pågående kränkning av de mänskliga rättigheterna (exempelvis att sitta frihetsberövad). Europadomstolen har då gjort gällande att konventionsstaterna i ”möjligaste mån skall återställa den situation som rådde före kränkningen”. Ett gottgörande i denna form kan ske genom en ny rättegång inom ramen för 6 artikeln europakonventionen om rätten till en rättvis rättegång. Mot den här bakgrunden menar Högsta domstolen, p. 23, att en svensk domstol med stöd av Europakonventionen måste kunna besluta att ett mål skall tas upp på nytt utan hinder av de särskilda förutsättningar som gäller för resning i svensk rätt.