När är man diskriminerad i juridisk mening och har en arbetstagare rätt att gå ner i tid?
Hej! Jag behöver hjälp. Jag jobbar som fritidspedagog i engelska skolan pr/jr.
Jag har lärarlegitimation och skolan behövde lärare så jag sökte jobb som lärare här i skolan men blev inte anställd som det. Då sa jag att jag vill vara ansvarig för fritids och det fick jag inte heller vara.
Anledningen var: jag är skrikig Och de har aldrig sett mig i den rollen.
Som ansvarig för fritids: Sa de att jag är för blyg och måste ta för mig. personalen är starka och de kommer inte lyssna på dig. Du måste växa i dig själv först.
Jag sökte att gå ner i tid. Och de säger att jag kanske får ledig en hel dag istället för korta arbetsdagar. Men det hjälper inte mig o mina barn sa jag till dem.
Jag känner mig kränkt och diskriminerad.
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!
Inom den privata sektorn är utgångspunkten att arbetsgivaren själv bestämmer vem denne vill anställa. Det kallas för arbetsgivarens antagningsrätt. Antagningsrätten hör till arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet, den så kallade arbetsledningsrätten.
Trots vad jag nu beskrivit så finns det vissa begränsningar i den fria antagningsrätten. En sådana begränsning finns i form av diskrimineringslagen (DL). En arbetsgivare får inte diskriminera en arbetstagare (2 kap 1 § första punkten DL). Denne får för övrigt inte heller diskriminera någon som inte är anställd, men som gör en förfrågan eller söker arbete (2 kap 1 § andra punkten DL). Det betyder att arbetsgivaren inte får diskriminera dig som anställd när du söker en ny befattning.
Har det förekommit diskriminering i ditt fall?
Det räcker inte med att känna sig diskriminerad för att det ska röra sig om diskriminering i juridisk mening. Diskrimineringslagen omfattar diskrimineringsgrunderna kön, könsöverskridande identitet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning och ålder (1 kap 1 § DL & 1 kap 5 § DL). För att kunna angripa att du blev nekad anställningen måste du kunna visa på omständigheter som ger anledning att misstänka att du blivit diskriminerad när du sökte den nya anställningen. Om du lyckas visa detta går bevisbördan över till arbetsgivaren som måste kunna visa att diskriminering inte förekommit.
Utifrån din beskrivning verkar det som att arbetsgivarens argumenten inte kan sammankopplas med någon diskrimineringsgrund i ditt fall. Ibland kan det dock finnas tecken på att nekandet till anställningen egentligen berodde på något annat än vad arbetsgivaren sa rakt ut. Om några sådana dolda tecken fanns har jag ingen anledning att spekulera i här. Om jag har gjort en korrekt tolkning kan sammanfattningsvis sägas att arbetsgivaren utnyttjat sin rätt att själv välja vem den vill anställa. Detta gäller alltså förutsatt att inget tyder på att arbetsgivaren haft en "dold agenda" och att nekandet till anställningen egentligen var att hänföra till en diskrimineringsgrund.
Finns det rätt för arbetstagare att gå ner i tid?
Som jag har berört ovan har arbetsgivaren rätt att leda och fördela arbetet. Frågan om rätt att gå ner i arbetstid tillhör precis som anställningsrätten det område där arbetsgivaren själv fattar beslut. I lagen finns dock två situationer då det finns laglig rätt att gå ner i arbetstid. De två situationerna omfattas av föräldraledighetslagen respektive lagen om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning. Någon av dessa lagar är inte aktuella i ditt fall. Eftersom arbetsgivaren själv fattar beslut som handlar om arbetstid måste arbetstagare och arbetsgivare i princip komma överens om vad som ska gälla. Om arbetsgivaren inte går med på ett önskemål om nedsatt tid finns tyvärr inte annat att göra än att säga upp sig och söka en deltidstjänst eller komma med ett nytt förslag till arbetsgivaren som denne kan tänka sig att acceptera.
Hoppas du har fått svar på din fråga!
Med vänliga hälsningar
