När kan ett fullmaktsäktenskap erkännas på grund av synnerliga skäl?
Fråga gällande fullmaktsäktenskap. För att ett fullmaktsäktenskap ingått i en främmande stat ska erkännas i Sverige fordras enligt 1 kap. 8 a § andra stycket lagen (1904:26) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap (IÄL) att det föreligger "synnerliga skäl". Vilka faktiska omständigheter kan i praktiken utgöra synnerliga skäl för att ett sådant äktenskap ska erkännas?
Lawline svarar
Hej,
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.
Jag tolkar din fråga som att du vill ha konkreta exempel på situationer då "synnerliga skäl" för att ett fullmaktsäktenskap ska vara giltigt kan tänkas föreligga. Regler om fullmaktsäktenskap finns, precis som du skriver, i lag (1904:26) om vissa internationella rättsförhållanden och förmynderskap (hädanefter IÄL). Jag kommer därför att utgå från denna i mitt svar. Jag kommer även, i viss mån, att hänvisa till lagens förarbeten.
Fullmaktsäktenskap
Ett fullmaktsäktenskap är ett äktenskap som har ingåtts utan att båda parter varit samtidigt närvarande vid äktenskapets ingående. En eller båda parter har istället företrätts av någon annan vid vigseln. I Sverige är det inte möjligt att ingå fullmaktsäktenskap. För att på ett giltigt sätt ingå äktenskap i Sverige krävs det att båda parterna närvarar vid vigseln (4 kap. 2 § äktenskapsbalken). Detta anses vara nödvändigt för att kunna säkerställa att det faktiskt är parternas vilja att ingå äktenskapet. Som huvudregel är inte heller fullmaktsäktenskap som har ingåtts utomlands giltiga i Sverige (1 kap. 8 a § 1 stycket IÄL). Detta till trots finns det vissa omständigheter då sådana äktenskap kan vara giltiga.
Synnerliga skäl
För att ett fullmaktsäktenskap som har ingåtts utomlands (och där minst en av parterna vid tidpunkten var svensk medborgare eller hade sin hemvist i landet) ska erkännas i Sverige måste det föreligga synnerliga skäl att erkänna äktenskapet (1 kap. 8 a § 2 stycket IÄL).
Vad som kan utgöra synnerliga skäl i IÄL:s mening är emellertid inte helt lätt att avgöra. I lagens förarbeten ges det få konkreta exempel och det överlämnas till rättstillämpningen att utveckla vad som kan falla in under begreppet (prop. 2013/14:208, s.136). Det går dock att utläsa att undantaget ska tillämpas restriktivt och att det, i princip, krävs att ett "nekat erkännande i det enskilda fallet medför allvarliga konsekvenser för paret eller att det annars framstår som orimligt att inte erkänna äktenskapet" (prop. 2013/14:208, s.135).
Vidare framgår det att det faktum att makarna har varit gifta länge, att de har barn tillsammans eller att de frivilligt har ingått äktenskapet, i sig, inte kan anses utgöra synnerliga skäl för att ett fullmaktsäktenskap ska erkännas. Sådana omständigheter kan dock vara bidragande orsaker till att det anses föreligga synnerliga skäl i ett enskilt fall.
Som ett exempel på en situation då synnerliga skäl kan tänkas föreligga ges däremot då makarna har varit tvungna att ingå äktenskapet genom fullmakt på grund av att det "förelegat omständigheter som allvarligt och långvarigt hindrat dem från att frivilligt ingå äktenskap genom samtidig närvaro" (prop. 2013/14:208, s.136). Synnerliga skäl för att ett fullmaktsäktenskap ska godkännas kan därför tänkas föreligga då parterna under en längre tid har varit förhindrade att samtidigt närvara vid vigseln på grund av sjukdom eller krig.
Sammanfattning
Fullmaktsäktenskap som har ingåtts utomlands är som regel ogiltiga. I undantagsfall kan de erkännas om synnerliga skäl föreligger. Undantagsregeln ska tillämpas restriktivt och det är svårt att spekulera i vad som kan komma att bedömas vara synnerliga skäl i ett enskilt fall. Synnerliga skäl för att ett fullmaktsäktenskap ska erkännas kan dock föreligga då det har varit omöjligt för makarna att ingå ett äktenskap genom samtidig närvaro på grund av långvarig sjukdom eller krig.
Jag hoppas att du har fått svar på din fråga. Om du har ytterligare funderingar så får du gärna återkomma.
Vänligen,
