Monopolliknande ställning för myndighetspost
Är det lagligt att ha en dominerande marknad för digital post?
Jag anser att privata företag inte ska hantera svenska medborgares myndighetspost. Jag tänker i första hand hur det privata företaget Kivra accepteras av myndigheterna, framförallt Skatteverket, att hantera Svenska medborgares samlade myndighetspost. Kivra kommer med sina 4,8 miljoner användare att bli det absolut största företaget med samlad information från myndigheter och privata företag rörande svenska medborgares privata myndighetspost från stat och kommun , större än en enskild statlig myndighet. Kivra får monopol på dess verksamhet.
Jag ser en oerhörd stor risk med att låta ett privat företag ta över Sveriges digitalisering. Hur kommer Kivra som dominerar med över 90% marknadsandel av digital post hantera sin information. Vad kan hända om all information finns hos privata företag i en krissituation. Man kan ju också spekulera vad informationen om svenska medborgare hamnar om företaget Kivra säljs i framtiden och i så fall till vilket företag i så fall.
Jag tycker nog att det finns anledning att ifrågasätta hur digitaliseringen går till och då framförallt vem som ska hantera svenska folkets myndighetspost. Att låta privata företag hantera och lagra känslig myndighetspost ser jag som en omfattande stor risk. Kivra har över 90%marknadsandel, Min myndighetspost har ca 7%, dessutom två minder företag med ca 2% marknadsandel. Det finns ju antitrustlagar, gäller inte dessa lagar i Sverige och EU?
Lawline svarar
Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Din fråga regleras på den svenska nivån i Konkurrenslag (2008:579) (hädanefter KL). Du har rätt i att det finns europeiska bestämmelser men KL är i stort sett byggd på dessa varför det i första hand är relevant att kolla på de svenska reglerna. Reglerna omfattar även myndigheter, dock inte i deras rena myndighetsutövning (Skatteverket kan alltså inte anses vara i monopolställning vad gäller dess uppdrag att hantera skattefrågor). Att myndigheter omfattas av regelverket framkommer av en dom från EU-domstolen i målet C-41/90 Höfner.
Eftersom jag inte vet hur avtalet mellan Kivra och berörda myndigheter ser ut kan jag inte på ett korrekt sätt redogöra för exakt hur situationen bör bedömas. Därför kommer jag på ett övergripligt plan redogöra för hur konkurrenssituationer och monopol fungerar.
Monopol i sig är inte olagligt
Det ska inledningsvis framhävas att monopol i sig inte är olagligt. Det är i vissa situationer ofrånkomligt att en aktör på en marknad hamnar i en monopolliknande ställning. Vad som däremot är olagligt är avtal eller agerande som hämmar konkurrensen på ett osunt sätt.
För enkelhetens skull kan mitt svar delas upp i två skilda delar. Å ena sidan finns det konkurrenshämmande avtal som uppstår när två aktörer samarbetar och genom samarbetet hämmar konkurrensen på en viss marknad. Å andra sidan finns det missbruk av dominerande ställning som sker när en ensam aktör utnyttjar sin monopolställning.
Konkurrensbegränsande avtal, 2 kap. 1 § KL.
I fallet du beskriver skulle det vara aktuellt om Kivra och aktuella myndigheter avtalar om att agera på ett visst sätt för att påverka konkurrensen på ett negativt sätt. Eftersom det med största sannolikhet finns ett avtal mellan Kivra och myndigheten i fråga är avtalsfrågan inte speciellt komplicerad. I sammanhanget ska dock ordet "avtal" tolkas väldigt brett, och omfattar egentligen de mesta överenskommelser som träffas mellan företagen i fråga, även de som finns vid sidan av det "huvudsakliga" avtalet, se 1 kap. 6 § KL.
Det viktiga rekvisitet här är just att man har avtalat om något för att påverka konkurrensen på ett negativt sätt. Det är oklart om detta har skett över huvud taget, utan avtalet kan vara baserat på rena marknadsmässiga saker, alltså att Kivra på bästa sätt kan tillhandahålla den tjänst som har sökts av myndigheterna. Skulle det däremot vara så att det inom deras avtal finns bestämmelser som enbart finns för att hindrar andra aktörer från att ta sig in på marknaden uppstår problem.
Om det är så att ett avtal är konkurrensbegränsande kan det under vissa förutsättningar vara godtagbart, se 2 kap. 2 § KL. Det finns fyra krav i bestämmelsen och samtliga måste vara uppfyllda för att det konkurrensbegränsande avtalet ska godtas.
Avtalet måste då:
1.bidra till att förbättra produktionen eller distributionen eller till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande,
2.tillförsäkra konsumenterna en skälig andel av den vinst som därigenom uppnås,
3.bara ålägga de berörda företagen begränsningar som är nödvändiga för att uppnå målet i 1, och
4.inte ger de berörda företagen möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en väsentlig del av nyttigheterna i fråga
I fallet du beskriver är det inte möjligt att göra denna bedömningen, om man skulle komma fram till att de aktuella avtalet/avtalen de facto är konkurrensbegränsande. OM ett avtal är förbjudet enligt 2 kap. 1 § KL och inte uppfyller de rättfärdigande villkoren i 2 kap. 2 § KL är avtalet i fråga ogiltigt, se 2 kap. 6 § KL.
Missbruk av dominerande ställning
Ett företag som befinner sig i en dominerande ställning kan ibland missbruka denna ställning, vilket inte är tillåtet enligt 2 kap. 7 § KL. Dominerande ställning är något som avgörs med hänsyn till den aktuella marknaden, och man brukar säga att 65% av den aktuella marknaden regelmässigt utgör dominerande ställning. I detta fallet är 90% ett ganska glasklart fall av dominerande ställning på den relevanta marknaden. Den relevanta marknaden utgörs dels av en geografisk marknad, och dels en för produkten i fråga.
Vad gäller själva missbruket är detta ett ord som tolkas väldigt brett i sammanhanget. Alla typer av agerande som sker för att förhindra att en annan aktör tar sig in på marknaden omfattas, och kan bestå i att man till exempel underprissätter en vara eller tjänst för att ta marknadsandelar och konkurrera ut andra aktörer. Åter igen blir det svårt för mig att göra någon egentlig bedömning av detta eftersom jag inte vet hur Kivra agerar i egenskap av marknadsledande. Jag vill också åter påminna om att just dominansen i sig inte är otillåten, utan problemet uppstår när man kan identifiera ett agerande hos den dominerande som enkom är ägnat att förhindra andra från att ta sig in på marknaden.
Samhandeln i EU
I sammanhanget ska nämnas att dominans på den svenska marknaden får EU-rättsliga konsekvenser. Genom total dominans på en nationell marknad förhindras utländska aktörer från att ta sig in på en marknad. Dock måste fortfarande ett missbruk konstateras.
Riskerna med den aktuella lösningen
Vad gäller riskerna med att myndighetstjänster hanteras av privata aktörer kan jag inte uttala mig om dessa. Det får antas att den risken är något som avtalet reglerar och att alla parter är väl införstådda med dessa. Till detta kommer att en aktör som hanterar känslig och personlig information allt som oftast omfattas av Offentlighets- och sekretesslag (2009:400), vilket innebär att man har en omfattande skyldighet att behandla uppgifterna på rätt sätt.
Hoppas du fick svar på din fråga, och skulle du ha några följdfrågor är du välkommen att kontakta mig på: Daniel.Hogman@lawline.se
