Måste jag betala restvärdet på min tjänstebil?
Hej.
Jag är delägare i ett bolag och har beslutat mig för att sluta.
Mina ägarandelar går till hembjudning och allt är ok där.
Mitt problem just nu är den tjänstebil jag har där ledningen tycker att jag ska betala restvärdet.
Jag har aldrig sett något avtal där det står att jag ska betala restvärdet.
Vad är det som gäller här?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline,
UTREDNING
Det måste redan nu sägas att det inte finns något givet svar på din fråga. Detta är nämligen inget som är lagreglerat. I situationer som denna måste parterna själva reglera sina förehavanden och flagranta problem kan naturligtvis uppstå när vissa frågor, som lett till meningsskiljaktigheter, aldrig tidigare har behandlats, exempelvis vid avtalsslutet. Men den lagstiftning som i viss mån ändå kan behöva beaktas vid besvarandet av din fråga är lagen om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (avtalslagen, AvtL). Även rättspraxis från Högsta domstolen (HD) kan vara relevant att studera eftersom ditt ärende rör avtalstolkning, ett område som inte heller är reglerat i lag.
Avtalstolkning, några hållpunkter
Vid uppkomna tvister brukar utgångspunkten vara att försöka utröna den gemensamma partsviljan, det vill säga vad parterna gemensamt åsyftat vid avtalsslutet. Det är dock inte sällan lättare sagt än gjort, men avtalet och avtalssituationen kan stundtals vara av sådant slag att det inte heller är nödvändigt att försöka fastställa den gemensamma partsavsikten. I synnerhet inte om det är ett avtal med många parter. När individuella förhållanden inte kan fastställas eller ge ledning måste tolkningen eller preciseringen av avtalsvillkoren bygga på objektiva grunder, vilket sker genom att utgå från avtalets faktiska ordalydelse, alltså genom en rent språklig tolkning. Om ordalydelsen ger utrymme för olika tolkningar eller inte alls lämnar något tydligt besked behöver andra relevanta tolkningsdata användas, exempelvis en ändamålsenlig tolkning. Med en sådan metod tolkas ett eller flera avtalsvillkor mot bakgrund av avtalets syfte och avtalets andra bestämmelser, avtalet betraktas med andra ord som en sammanhängande helhet och ska då framstå som logiskt utformat. Inträffade omständigheter efter avtalsslutet kan också få viss bäring på den rättsliga bedömningen. Under förutsättning att parterna efter avtalsslutet har handlat utifrån (och följt) vissa givna villkor och/eller underförstådda (tysta) överenskommelser kan detta ofta jämställas med en justering av det tidigare avtalet vilken samtliga kommer anses ha samtyckt till. Andra relevanta tolkningsdata kan också vara avtalets systematik och det aktuella avtalsvillkorets samband med övriga villkor, bakgrunden till regleringen, avtalsföremålets natur och ibland även parternas ställning (jfr HD:s avgörande NJA 2010 s. 559). Vidare kan avtalet enligt den så kallad oklarhetsregeln komma att tolkas till nackdel för den part som har formulerat avtalstexten eller det specifika villkoret. På det konsumentköprättsliga området är oklarhetsregeln till och med lagstadgad, se 10 § lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden (avtalsvillkorslagen). Slutligen förtjänas det att säga att den som ger en motpart befogad anledning att tro att ett visst rättsförhållande föreligger och dessutom inser att motparten felaktigt har uppfattat avtalet på det sättet blir bunden av motpartens felaktiga bild av avtalsinnehållet.
Din situation, vad kan tänkas gälla?
I din ärendebeskrivning uppger du att du aldrig har sett något avtal där det står att du ska betala restvärdet på tjänstebilen. Men såvitt jag förstår existerar det inte heller något avtal som ger dig rätt att få ut bilen utan att behöva betala någonting. Frågan är således helt oreglerad. Utgångspunkten är som sagt den gemensamma partsavsikten, men den verkar vara ganska svårutredd. Förutom vad som uttryckligen har sagts och vad ni möjligen underförstått kan ha antagit är min uppfattning att praxis gällande tjänstebilar generellt och praxis i branschen liksom lokalt på företaget, dvs. hur ni tidigare har hanterat lösen av tjänstebilar, fäller avgörandet varför jag har svårt att göra en adekvat bedömning. Gissningsvis torde det dock vara ganska ovanligt att få ut en tjänstebil som inte till fullo är betald utan att själv behöva erlägga något. Men helt säker kan jag naturligtvis inte vara. I grunden är det alltid avtalet som styr den rättsliga bedömningen. Inom avtalsrätten är löftesprincipen starkt är förankrad och dessutom lagstadgad. Bindande avtal kommer till stånd när anbud (erbjudande om att ingå avtal) och accept (svar på ett sådant erbjudande) överensstämmer och är bekräftad av parterna, 1 § AvtL. Därefter gäller i stort sett den gamla devisen pacta sund servanda (avtal ska hållas) och det ska normalt mycket till för att någon av avtalsparterna ska kunna sätta löftesprincipen ur spel. Men mer än så går egentligen att utläsa av avtalslagen, utan parterna, och i förlängningen en domstol (en tingsrätt som första instans), är hänvisad till de olika tolkningsmetoderna. Det ska också tilläggas att just handelsbruk/branschpraxis ofta brukar nyttjas av domstolar vid avtalstvister, vilket innebär att avtalet kommer att ses i ljuset av vad som är vanligt förekommande i en viss bransch, vilket då sker genom att domstolen (eller parterna) inhämtar sakkunnigutlåtanden från olika bransch- och/eller intresseorganisationer. HD har uttalat att det i allmänhet är naturligt att utgå från att ett avtalsvillkor ska fylla en förnuftig funktion och utgöra en rimlig reglering av parternas intressen (jfr NJA 2001 s. 750). Att ta hänsyn till vad som är vanligt förekommande avtalsinnehåll i branschen kan objektivt sett sägas ligga i linje med vad parterna vanligtvis har (kan) förvänta sig (jfr NJA 1989 s. 269 där HD tog fasta på vad branschorganisationer uttalat om hur en bestämmelse om borgen normalt sett tillämpades i branschen, se återigen NJA 2001 s. 750 i vilket HD även anförde att traditioner och gängse praxis ofta måste konsulteras när ett avtalsinnehåll ska tolkas och fastställas).
Notis: HD styr rättspraxis på civilrättens område och är den yttersta uttolkaren av nästan all sådan lagstiftning. Genom sina avgöranden skapar domstolen så kallade prejudikat (normerande/vägledande rättsfall), vilka övriga domstolar i lägre instanser (tingsrätter och hovrätter) informellt har att följa.
Avslutande ord och ytterligare rådgivning
I praktiken löses den här typen av situation genom förhandling och precis som påpekades inledningsvis finns det egentligen inget entydigt svar. Om frågan förblir olöslig måste ärendet hänskjutas till domstol, vilket sällan brukar gagna någon av parterna, i synnerhet inte om/när utgången framstår som oviss. Utan att känna till de närmare omständigheterna kring avtalsslutet, praxis och tidigare hantering av tjänstebilar hos er är min bedömning att det sannolikt inte kan anses förnuftigt, traditionsenligt eller motsvara gängse praxis att kunna få ut en tjänstebil kostnadsfritt.
Vid fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig på nytt. Antingen här på hemsidan och då genom några av våra utmärkta betaltjänster eller via vår ordinarie byråverksamhet. Själv nås jag på jacob.bjornberg@lawline.se och du får mer än gärna kontakta mig direkt ifall du önskar ytterligare hjälp i den fortsatta processen. I så fall kan jag slussa dig vidare till någon av byråns eminenta jurister utan att du behöver sitta i telefonkö. Mot bakgrund av COVID-19 erbjuder våra jurister idag möten såväl telefonledes som på Teams och andra liknande digitala plattformar.
Avslutningsvis är den livliga förhoppningen att min hantering av ditt ärende har varit matnyttig och presenterats i en för dig utförlig och tillfredsställande form. Återkom gärna med synpunkter genom att skicka in ett omdöme när du mottar en sådan förfrågan.
Vänligen,
