Kontinuitets- och huvudsaklighetsprincipen

FRÅGA
HejMin far äger ett fritidshus på arrendetomt/ofri grund ihop med sin syster (arv av min farmor). Nu vill jag köpa loss min fars del till ett förmånligt pris (till viss del gåva). Vad gör jag/vi bäst. Vad finns det för fördelar nackdelar för oss båda.Skall jag göra ett köp av huset där han skattar på vinsten eller bättre att han skriver över sin del av huset på mig och jag ger han pengar och vi tar skattesmällen senare.
SVAR

Hej och tack för din fråga!

Regler om inkomstskatt återfinns i inkomstskattelagen; nedan IL, se här.

Hus på ofri grund behandlas i inkomstskattemässiga sammanhang som fastighet, 2 kap. 6 § IL. Vid försäljning av fastighet beräknas vinsten, dvs. den del av köpeskillingen som skatt ska utgå på, genom skillnaden mellan köpeskillingen och anskaffningsutgiften (samt eventuella förbättringskostnader mm.), 44 kap. 13-14 §§ IL.

Om en fastighet har bytt ägare genom ett benefikt förvärv (arv, gåva), är anskaffningsutgiften för förvärvaren samma som den var hos överlåtaren, detta i enlighet med den sk. kontinuitetsprincipen. I ditt fall har din far ärvt huset, varpå anskaffningsutgiften hos din far då är samma som den var hos din farmor. Beroende på hur stor värdeökningen har varit sedan din farmor förvärvade huset, kan vinstskatten således bli ganska stor vid en försäljning. Om din far nu skulle ge dig huset i gåva, skulle din anskaffningsutgift bli densamma som den var hos din farmor. Detta får följaktligen betydelse om du senare väljer att sälja din del.

Eftersom att det är en del av en fastighet som eventuellt ska säljas, tillämpas bestämmelserna i 45 kap. 19-23 §§ IL angående bestämmandet av hur stor anskaffningsutgiften för hela fastigheten som ska förslå på delförsäljningen.

Några påpekanden kan göras för att hjälpa er att bestämma hur ni ska göra.

Om en överlåtelse av en fastighet skattemässigt ska anses vara gåva eller köp bestäms enligt huvudsaklighetsprincipen. En överlåtelse betraktas enligt principen som ett köp om köpeskillingen överstiger fastighetens taxeringsvärde. Om köpeskillingen understiger taxeringsvärdet betraktas köpet som en gåva. För att överlåtelsen ska betraktas som gåva behöver dock även de förmögenhetsrättsliga gåvarekvisiten föreligga. Det innebär att en förmögenhetsöverföring ska ha skett, att gåvoavsikt har funnits, samt att gåvan har getts frivilligt. Vid överföring i närstående relationer, t.ex. far till son, utgår man från att gåvoavsikt föreligger.

Om överlåtelsen betraktas som köp, kommer din far beskattas för vinsten enligt ovannämnda bestämmelser om vinstberäkningen.

Om överlåtelsen betraktas som gåva så uppkommer inga inkomstskattemässiga konsekvenser. Gåvor är skattefria enligt 8 kap. 2 § IL.

Om ni vill att överföringen ska betraktas som gåva men ni samtidigt vill att du ska betala en viss summa till din far, bör ni utforma överlåtelsen på så sätt att det rättsligt, i enlighet med huvudsaklighetsprincipen, blir en gåva trots att viss ersättning utgått. Det gör ni genom att ersättningen som utges inte är högre än taxeringsvärdet, samt att ni ser till att förmögenhetsöverföring gjorts (i praktiken att marknadsvärdet på huset är högre än den summa som erlagts till din far).

Utöver det jag redogjort för finns inte några direkta fördelar med det ena eller det andra tillvägagångssättet, utan det är i slutändan upp till er hur ni vill lägga upp överlåtelsen. Det finns helt enkelt inte ett svar vilket upplägg som är "bäst". Ha dock i åtanke de två principer jag har skrivit om, nämligen kontinuitetsprincipen vid benefika förvärv, samt huvudsaklighetsprincipen.

Jag hoppas att detta var till någon hjälp! Om ytterligare funderingar uppkommer så återkom gärna i kommentarsfältet nedan.
Vänligen

Jonas Tärnroth
Fick du svar på din fråga?
Relaterat innehåll