Kan mulbetesrätt upphävas och har vi som har rätt till mulbete i sådana fall rätt till ersättning?
I kommunens planbeskrivningen står att mulbetesrätt = skogsbete finns i hela området och den ska gälla även inom tomtmark. Enligt Lantmäteriet är det olämpligt enligt 3 kap. 1 § FBL att bilda nya fastigheter för bostadsändamål som belastas av mulbete. Om det kommer till Lantmäteriets kännedom, vid avstyckning av fastigheterna inom planen, att det finns ett mulbetesservitut ska dessa rättigheter upphävas för att fastighetsbildningen ska vara lämplig enligt fastighetsbildningslagens kap. 3 § 1. Av handlingarna för laga skifte på skogsmarken framgår att ett gemensamt officialservitut för mulbete finns i hela området. Kommunen anser därför att servitutet kan ligga kvar inom de aktuella planområdet, men lantmäteriet anser att mulbetesservitutet ska upphävas inom kvartersmark för att undvika en eventuell problematik utifrån fastighetsbildningslagen (1970:988) 3:1 i genomförandet av detaljplanen. I det fallet bedömer kommunen att rättigheten kan ligga kvar inom allmän platsmark för natur. Det innebär att planområdet i dessa delar fortsättningsvis kan nyttjas för mulbete men rättigheten kring kvartersmarken är förbrukad Fråga 1. Har lantmäteriet och kommunen rätt att ta bort del av officialservitutet betesrätt för ägarna i den samfällda marken, för upprättande av ett nytt planområde för privata fritidshus?
Fråga 2. Skall inte ersättning utgå enl.14 kapitlet plan- och bygglagen till de som som har rätt till mulbetet i det aktuella planområdet då denna nyttjanderätt nu försvinner?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!
Utredning
När det bildas nya fastigheter ska det ske så att varje fastighet som nybildas eller ombildas med hänsyn till belägenhet, omfång och övriga förutsättningar blir varaktigt lämpad för sitt ändamål. I det ska särskilt beaktas att fastigheten får en lämplig utformning och tillgång till behövliga vägar utanför dess område. Om fastigheten ska användas för bebyggelse ska den kunna få godtagbara anordningar till vatten och avlopp. Fastighetsbildning får inte äga rum, om den fastighet, som ska nybildas eller ombildas för nytt ändamål, inte kan antas få varaktig användning för sitt ändamål inom överskådlig tid (3 kap. 1 § Fastighetsbildningslagen, FBL). Ett servitut (såsom officialservitut avseende mulbetesrätt) får bildas, ändras och upphävas genom fastighetsreglering (5 kap. 1 § FBL). Kommunen kan påkalla fastighetsreglering som behövs för att mark och vatten ska kunna användas för bebyggelse på ett ändamålsenligt sätt (5 kap. 3 § FBL).
Ett upphävande av servitut kan gälla hela servitutets omfattning men också upphävning av vissa befogenheter av servitutet. Ett beslut om ändring och upphävande kan tas av lantmäteriet genom ett officialinitiativ. Det innebär att ett beslut om en servitutsåtgärd kan göras i samband med en annan fastighetsregleringsåtgärd om det anses nödvändigt för att genomföra regleringsåtgärden. Ett servitut får ändras om det hindrar att ändamålsenligt nyttjande av den tjänande fastigheten eller om servitutet hindras fastighetens användning i enlighet med detaljplan och områdesbestämmelser. Det innebär att en ny detaljplan kan innebära att ett servitut kan ändras (jfr 7 kap. 4 § FBL). Om inte olägenheten kan undanröjas genom ändring får servitutet upphävas. Servitut får upphävas i samband med att ändrade förhållanden har inträffat och att servitutet inte längre behövs eller nyttan av servitutet är ringa sett till den tjänande fastighetens belastning. Det går även att upphäva servitut som under avsevärd tid inte utnyttjats och uppenbart är övergivet (7 kap. 5 § FBL).
Vid bildande, ändring och upphävande av servitut som tillkommer genom fastighetsreglering kan det aktualiseras att ersättning ska utgå (5 kap. 10 § FBL). Bestämmande av ersättning kan ske på två sätt, antingen genom skadeeersättning eller enligt vinstfördelning (5 kap. 10 a § FBL). Skadeersättning innebär att det är värdeminskningen, dvs. skadan en fastighet drabbas av som ska ersättas. Sådana situationer brukar kallas expropriationsfall och tillämpas när lagstiftningen ger möjlighet att lösa in egendom för allmänna ändamål tvångsvis (t.ex. när en kommun tar mark i anspråk för att bygga en väg eller en park). De fall som inte är expropriationsfall benämns som vinstfördelningsfall. Servitut som upphävs för att det inte längre fyller någon funktion för härskande fastighet ska enligt praxis inte ersättas. Vinstfördelning ska användas ska användas i alla de situationer då det inte är möjligt att expropriera eller på liknande sätt tvångsvis ta mark i anspråk. Normalt avses tomtbildning, överföring av mark för att nybilda eller ombilda fastighet (inom tomtbildning ryms även servitutsupplåtelser och inrättande av gemensamhetsanläggningar), omreglering av jord- och skogsbruksfastigheter samt klyvning.
Som svar på din första fråga innebär det att det finns en möjlighet att kommunen med hjälp av lantmäteriet kan upphäva officialservitutet med betesrätt för ägarna i den samfällda marken för upprättande av ett nytt planområde för privata fritidshus.
Som svar på din andra fråga utgår inte ersättning enligt 14 kap. PBL. Det kan aktualiseras ersättning enligt 5 kap. FBL. Däremot finns det ingen tydlig praxis för hur servitut som upphävs för att frigöra byggrätt ska ersättas. De rättsfall och rekommendationer som finns är spretiga och pekar åt olika håll. Avseende mulbetesrätt är praxis än mer sparsam. Mulbetesrätten är en rättighet som sträcker sig långt tillbaka och i många fall fallit bort med tidens gång. Om det exempelvis anses att mulbetesservitutet inte utnyttjas eller inte längre fyller någon funktion för härskande fastighet utgår ingen ersättning alls. I ett äldre rättsfall (Hovrätten för Nedra Norrland, 1976-02-24, UÖ20) behandlades frågan avseende ersättning för upphävande av ett servitut för skogsfång och mulbete. I rättsfallet upphävdes mulbetesservitutet utan ersättning. I ett senare rättsfall uttalade hovrätten i det aktuella fallet att en mulbetesrätt knappast kunde komma att tillföra en fastighet någon fördel av ekonomisk betydelse då större delen av det angivna området inte var lämpat för bete. Hovrätten fastställde tingsrättens dom om 2.000 kronor i ersättning, vilket sedermera upphävdes av högsta domstolen. Högsta domstolen prövade dock endast talerätten; dvs huruvida parten hade haft rätt att begära skadestånd (NJA 1990 s. 408). Det finns således vissa möjligheter till skadestånd, sett till praxis är det dock spretigt och det finns en risk när det gäller gamla mulbetesservitut att domstolen beslutar att det inte ska utgå någon ersättning.
Då du beställt telefonåterkoppling kommer jag att ringa dig i ärendet. Jag kommer att ringa dig på måndag, den 3 februari, klockan 13. Om den föreslagna tiden inte är lämplig för dig är du varmt välkommen att återkomma till mig per e-post dessförinnan, så bokar vi in en annan tid. Jag nås för ändamålet på dennis.lavesson@lawline.se.
Med vänliga hälsningar,
