Kan tillstånd till demonstrationer nekas p.g.a motdemonstranters hot om våld?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Som jag tror att du redan vet är yttrandefriheten en rättighet som endast får begränsas med stöd i lag (2 kap. 20 § Regeringsformen). Lagen som blir central för din fråga återfinns i ordningslagen. Där stadgas det att tillstånd till en allmän sammankomst får vägras endast om det är nödvändigt med hänsyn till ordningen eller säkerheten vid sammankomsten eller, som en direkt följd av den, i dess omedelbara omgivning [...] (2 kap. 10 §). Sammankomsten kan även nekas om det har förekommit svårare ordningsstörningar vid liknande sammankomster vid tidigare tillfällen.
Exakt vilken grad av ordningsstörningar och handlingar som anses vara sådana att tillstånd ska nekas går inte ge ett fullständigt svar på, utan måste bedömas utifrån varje enskild ansökan. Men mot bakgrund av reglerna om när polisen får upplösa allmänna sammankomster, borde det i princip finnas stark anledning till att tro att upploppsliknande situationer kommer uppstå för att polisen ska få neka en sammankomst enligt lagen (se JO dnr 597-2009). Enbart hot om man vill attackera en demonstration är inte tillräckligt, utan det måste finnas något mer konkret som stödjer uppfattningen att hoten kommer realiseras och att ordningsstörningarna som följer är så pass allvarliga att sammankomsten bör nekas eller ställas in.
Med det sagt är grundlagsskyddet för allmänna sammankomster mycket starkt, vilket ställer höga krav för att neka ansökningar. Förväntad våldsanvändning från motdemonstranter kan normalt inte motivera avslag. Inte heller kan polisen motivera ett nekande med att det råder resursbrist. Polisen har en skyldighet att garantera säkerheten vid sammankomster och ska med hjälp av avspärrningar och beredskap förebygga oroligheter. Sammankomster kan även flyttas i tid och rum, vilket var fallet med Paludans sammankomst i Landskrona som flyttades till Malmö.
Varför lagen ser ut som den gör blir för långt för att svara på här, men kortfattat kan det sägas höra ihop med polisens tudelade uppgift att dels skydda yttrandefriheten, dels verka för att upprätthålla allmän lag och ordning (1 kap. 1 § PolisL). En del av detta är att verka brottsförebyggande, det vill säga att försöka verka för att mindre brott ska ske (1 kap. 2 §). De kommuner som nekat tillstånd har ansett att det finns så starka skäl att anta att Paludans sammankomster skulle leda till så allvarliga ordningsstörningar med inslag av våldsutövning (brott som mordförsök, skadegörelse, etc.) att tillstånd kan nekas enligt lag (2 kap. 10 §). Nu har jag inte läst varför kommunerna nekade tillstånden, men förmodligen motiverade de med utgången av tidigare sammankomster. Paludan har dock överklagat kommunernas beslut till förvaltningsdomstolen, så om kommunerna anses har agerat rätt i dessa fall kommer vi få svar på tids nog.
Summering
För att svara på din fråga kan det sägas att lagen faktiskt ger visst utrymme för att yttrandefriheten kan begränsas av motdemonstranters förväntande våldshandlingar. Även om det ställs mycket höga krav på vilka oroligheter som ska förväntas ske och polisen inte får neka med motivering av att det råder personal- eller resursbrist, är det min bedömning att kommunerna har och kan neka tillstånd just för att det finns en överhängande risk att allvarliga ordningsstörningar kommer uppstå och att det inte finns tillräckligt med polisiära resurser för att kunna stävja oroligheterna. Om inte kommunerna blir fällda i domstolen får det betraktas som att motdemonstranternas förväntade våld faktiskt kan begränsa yttrandefriheten, vilket egentligen är det som framgår av lagen. Huruvida denna avvägning mellan allmän ordning och yttrandefrihet är rimlig är dock snarare en politisk fråga, snarare än en juridisk sådan, och lämpar sig därför mindre väl för detta forum.
Hoppas du fick svar på din fråga! Om det är något mer du undrar är du varmt välkommen att skicka in en ny fråga!
