Kan militär personal bryta mot tystnadsplikt vid kriminella handlingar i tjänsten?
Hej! Jag har läst om "pactum turpe" och har en fråga: Om exempelvis militär personal skrivit på avtal tystnadsplikt och sedan i tjänsten blivit inblandade i verksamhet som kan betraktas som kriminell eller klart omoralisk (till exempel tortyr eller en mordkomplott), kan de i ett sådant fall bortse från tystnadsplikten och bidra till att saken klaras upp på ett riktigt sätt (t.ex. genom att berätta offentligt) med hänvisning till pactum turpe? (Följdfråga: Vad skulle gälla i motsvarande situation för exempelvis en präst som har "absolut tystnadsplikt"?)
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!
Uttrycket pactum turpe härstammar från latin och betyder skamlig överenskommelse vilket kan ge en god indikation om dess innebörd. Det rör sig om avtal som är skamliga på så vis att de antingen strider mot lag eller goda seder. Det finns en motsvarighet till uttrycket i 36 § avtalslagen. Enligt lagrummet kan ett avtal i sin helhet lämnas utan avseende (ogiltigförklaras) under vissa förutsättningar.
En naturlig fråga att ställa sig är om tystnadspliktsklausuler någon gång kan anses vara ogiltiga. Det är här som frågan om pactum turpe kan komma in - inom avtalsrätten ska det som avtalats strida mot tro och heder eller strida mot lag. Troligtvis torde sekretessklausuler i och med dess funktion att förmå en arbetstagare att genom en negativ förpliktelse vidta tystnad sällan kunna anses vara ogiltiga. De kan istället vara föremål för jämkning av oskäliga (orimliga) avtalsvillkor. De fall då ett tystnadspliktsåtagande faktiskt skulle kunna vara ogiltigt skulle i princip vara när åtagandet begränsar en arbetstagares möjlighet att påtala missförhållanden eller brottsliga förfarande inom arbetsverksamheten. Notera att jag här endast gjort avtalsrättsliga spekulationer då rättspraxis inte synes ha behandlat frågan. Även om rättsläget får anses vara oklart torde mycket tyda på att tystnadspliktsåtagandet får vika åt sidan i och med de ställningstaganden som lagstiftaren gjort med införandet av visselblåsarlagen.
Ur en straffrättslig synvinkel tänker jag på lydnadsplikten inom militära förhållanden (24 kap. 8 § brottsbalken BrB)). Gärningar av allvarlig art - t.ex. att ingå i en verksamhet som utgör väpnat hot mot laglig ordning (18 kap. 3 § (BrB)) - faller utanför både lydnadsplikten och tillämpningsområdet för 24 kap. 8 § BrB. I detta fall skulle det alltså också kunna ses som befogat för militären att åsidosätta tystnadsplikten då kriminella handlingar faller utanför dess arbetsuppgifter enligt dessa lagar och doktrin.
Vad gäller präster har de en absolut tystnadsplikt, vilket innebär att de har en skyldighet att tiga även när brott föreligger. De får inte heller kallas för att vittna om någonting som faller under deras absoluta tystnadsplikt (36 kap. 5 § rättegångsbalken). I detta fall skulle prästen alltså begått ett brott om hen brutit mot tystnadsplikten (20 kap. 3 § BrB). Med det sagt har det ändå hänt att präster brutit mot tystnadsplikten utan att åtal väckts. Så kan vara fallet om prästen varit försatt i en mycket svår och stressande situation och därmed handlat i nöd. Sedan är det självfallet så att om prästen själv begått ett brott så kan ju hen ses som medbrottsling och ska då straffas precis som alla andra. Det beror på hur en ska tolka din delfråga avseende prästen.
/Vänligen,
