Kan man få ersättning för lidandet av att bli oskyldigt anklagad för brott?
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Jag tolkar det som att du undrar vilka möjligheter du har för att få ersättning för att du varit åtalad för brott som du friats för, och lidandet det inneburit för dig.
Ersättning för frihetsberövande
Först vill jag kort lyfta denna möjlighet, då det troligen är det huvudsakliga sättet på vilket du kan få ersättning. Man kan ansöka hos Justitiekanslern och ersättning för tiden man varit frihetsberövad, om man blir frikänd från brottet (2§ lag om ersättning vid frihetsberövande och andra tvångsåtgärder). Denna lag medger ersättning från staten för skador som orsakats av frihetsberövande eller andra tvångsåtgärder. Ersättning för frihetsberövande avser att ersätta en person för utgifter, förlorad arbetsinkomst, intrång i näringsverksamhet och lidande (7§). Du kan då få ersättning för förlorat arbete, om du kan intyga att du skulle arbetat en viss omfattning och tjänat en viss summa under frihetsberövandetiden. Du kan då ge intyg från arbetsgivare eller liknande.
Jag förstår det dock som att du huvudsakligen pratar om det lidande processen medfört. Inom ramen för denna lag får man också ersättning för lidande. Med lidande avses då oro, obehag, känslor av maktlöshet och liknande. Denna bedömning ska göras utifrån individuell prövning med en skönsmässig bedömning av graden av lidande i varje enskilt fall. Det ska då beaktas den skadelidandes subjektiva upplevelse av lidandet och sociala värderingar som läggs till grund för bedömningen. Det kan alltså finnas utrymme för dig att argumentera för att ditt lidande påverkats av exempelvis brottsmisstanken (sexualbrott) som kan anses vara särskilt känsligt att misstänkas för.
I dessa bedömningar har dock HD medgett användandet av viss schabloniserad bedömning vid ersättning för lidande, som för närvarande utgår från 30 000 kr för den första månaden, därefter 20 000 kr till och med den sjätte månaden, och därefter 15 000 kr per månad. Det finns dock utrymme att frångå denna schablon till både mer och mindre, om det finns skäl att anta att lidandet i det enskilda fallet varit större/mindre. HD har dock bedömt att varje individs frihet ska i grunden värderas lika, alltså ska man inte ta så stor hänsyn till att en viss person varit mer känslig för frihetsberövandet än någon annan. I JK beslut dnr 4078-15-41 konstaterades att personen hade rätt till högre ersättning än schablonen, då det rörde sig om allvarliga brott. Det finns alltså utrymme för dig att argumentera för att misstanken om våldtäkt medför särskilt lidande då det är ett allvarligt brott med visst anknutet stigma.
Med detta sagt, vill jag alltså notera att ersättningen enligt denna bestämmelse även anses täcka det lidandet som själva frihetsberövandet medfört. Fördelen med denna bestämmelse är att ansvaret från statens sida i princip är strikt, det innebär att du inte behöver påvisa försummelse eller felaktighet i statens agerande, utan ersättningsskyldigheten inträder oavsett så länge du inte själv orsakat skadan.
Ersättning för lidandet rättsprocessen i stort inneburit
Vill man försöka begära ersättning för lidandet som misstanken och rättsprocessen i sig medfört, är det betydligt svårare. Detta utrymme grundas i allmänna skadeståndsrättsliga regler, och förutsätter då, i motsats till ovan reglering, att man kan påvisa att staten begått ett fel eller varit försummande i sin myndighetsutövning i rättsprocessen (3 kap. 2-3§ skadeståndslagen). Det räcker inte att man blir frikänd från brott i domstol, utan det krävs att man kan visa att det på formella, objektiva grunder varit ett felaktigt beslut att exempelvis inleda förundersökning eller väcka åtal mot dig. Jag förstår om du anser detta, men det måste rent objektivt finnas utrymme för polisen och åklagaren att driva mål som inte alltid leder till fällande domar, utan att bli skadeståndsskyldiga och åtalade för tjänstefel. Det anses ligga inom deras diskretionära utrymme. Men om det fattats något beslut som varit objektivt ogrundat eller liknande, eller om utredningen hade lagts ned om viss åtgärd hade vidtagits som kan anses påkallad, kan det vara sådana fel som kan utgöra grund för en skadeståndstalan. Jag vill däremot betona att detta är en väldigt svår väg att nå framgång via, och krävs ett förhållandevis allvarligt, konkret fel i utredningen för att man ska ha chans till ersättning. Lyckas man ersätts både personskada (ex. lidande och annan ideell skada), sakskada och förmögenhetsskada.
Andra åtgärder för upprättelse
Utöver ersättningsmöjligheterna, finns det också vissa åtgärder inom straffrätten som under vissa särskilda omständigheter kan användas. Om exempelvis målsäganden har angivit dig felaktigt, med vetskap att du varit oskyldig, kan denne gjort sig skyldig till brottet falsk angivelse (15 kap. 6§ brottsbalken). Det är även ett brott att väcka åtal mot oskyldig med avsikt att få denne dömd för ansvar, alltså falskt åtal, eller obefogat åtal (15 kap. 5§ brottsbalken). Jag vill dock betona att dessa brott innehåller ett väldigt stort utrymme för skönsmässig bedömning. Alla mål som leder till att någon frias för brott medför inte att målsäganden eller åklagaren begått ett brott enligt dessa bestämmelser, utan precis som ovan nämnts, anses det behöva finnas en acceptabel felmarginal för polis och åklagare att utreda och åtala gärningar som inte nödvändigtvis leder till fällande dom. Finns det dock grund för sådana misstankar, kan man inom ramen för ett brottmålsförfarande yrka visst skadestånd.
Det finns också en möjlighet att göra en JO-anmälan mot en tjänsteman om du anser att de begått ett fel i sin tjänsteutövning. Denna väg ger dig dock inte rätt till ersättning i sig, men skulle det konstateras att det begåtts något allvarligt fel gentemot dig utgör det ett bra underlag för att begära skadestånd utifrån. Läs mer om JO-anmälan här.
Sammanfattning och råd
Jag förstår att processen inneburit lidande och påfrestningar för dig, och det beklagar jag såklart. Sammantaget är dock tyvärr slutsatsen den att den huvudsakliga möjligheten för dig att få ersättning för ditt lidande är via frihetsberövandelagen. Då kan du precisera de subjektiva omständigheterna som medfört särskilt lidande för dig, och då även betona brottsmisstanken och dennes stigmatiserande karaktär, och försöka få mer än schablonen. Ersättningen grundad i denna lag förutsätter inte att man kan visa ett klandervärt beteende hos staten, utan det utgår strikt om man inte vållat skadan själv. Den anses också innefatta lidandet som frihetsberövandet inneburit. I övrigt skulle jag säga att det är väldigt svårt att begära ersättning eller kräva ansvar för det lidandet det inneburit för dig att vara misstänkt och åtalad för detta brott i stort. Det förutsätter att du kan påvisa objektivt felaktiga beslut eller försummelse i myndighetsutövningen i rättsprocessen. Misstankegraderna i straffrätten är utformade för att det ska krävas mindre av bevisläget och misstankarna under utrednings- och åtalsstadiet, än vad som krävs för att döma i domstol.
Min rekommendation till dig är att du försöker söka ersättning via frihetsberövandelagen. Utredningstiden är vanligen runt sex månader. Läs mer om ersättningen enligt denna rätt på JKs hemsida här.
Du kan även försöka anmäla målsäganden/åklagaren för falsk angivelse/falskt åtal, om du anser att det finns något konkret att peka på. Du kan då anmäla detta hos polisen, så kan man ju alltid se om det finns grund för det.
Om du vill ha hjälp att ansöka om ersättning via JK, eller om du vill ha vidare vägledning gällande de allmänna skadeståndsgrundande förutsättningarna för ersättning, kan eventuellt vår byrå vara behjälplig. Du kan då återkomma till mig så sätter jag dig i kontakt med dem. Jag nås för ändamålet på sara.pedersen@lawline.se
I övrigt hoppas jag att du fått någon vägledning i dina frågor!
Bästa hälsningar,