Kan föräldrarna ställas till svars för mobbning?
Kan föräldrarna ställas till svars i en domstol för sin sons mobbning? Våra barn men även andras har blivit mobbade av en 9-årig kille. I detta fallet så gör skolan, lärarna, vuxna och en del barn allt de kan göra för att få mobbaren och dennes föräldrar att förstå att detta är fel, men inget tar de till sig. Jag vet att man skall anmäla till skolinspektionen men i detta fallet så gör lärarna och skolan allt de kan för att få familjen att lyssna utan resultat. Föräldrarna vägrar att ta till sig av information och det är tydligt att pojken får sitt agerande hemifrån. Vad gör vi nu? Kan vi göra en polisanmälan? Kommer en polisanmälan om grov mobbning att tas på allvar eller bara rinna ut i sanden? Om vi inte kan hitta en civiliserad lösning på problemet så är nästa steg våld mellan föräldrarna.
Lawline svarar
Hej, och tack för att ni vänder er till Lawline med er fråga!
Mobbning är inte en brottsrubricering i sig själv och är därmed formellt sett inte ett brott. Givetvis är dock mobbning i många fall brottslig eftersom andra brottsrubriceringar aktualiseras. Exakt vilka brott som kan ha begåtts beror på mobbningens karaktär, men några exempel på brottsrubriceringar som kan aktualiseras vid mobbning är ofredande, olaga hot, misshandel, olaga tvång, förtal, och olaga förföljelse. När någon har blivit utsatt för en brottslig gärning kan i regel gärningsmannen ställas till ansvar på två olika sätt. Dels kan gärningsmannen ställas till ansvar straffrättsligt genom att en åklagare väcker åtal och domstolen dömer till en straffrättslig påföljd, exempelvis böter eller fängelse. Utöver detta kan dock gärningsmannen även ställas till ansvar civilrättsligt, genom att den som blivit utsatt för brottet väcker talan i tingsrätten för att kräva skadestånd. Förutsättningarna för att kunna få ansvaret prövat är dock inte likadana i en straffrättslig process som en civilrättslig. Därför tänker jag behandla respektive processform separat nedan.
Straffrätt
När det gäller straffrättsligt ansvar kan vi först och främst konstatera att en 9-åring inte kan ställas till ansvar personligen eftersom det enligt 1 kap. 6 § brottsbalken (här) inte är tillåtet att döma en gärningsman för ett brott som begåtts innan vederbörande fyllt 15 år. Möjligheterna att ställa föräldrarna till ansvar för ett brott som deras underårige barn har begått är något begränsade, men inte obefintliga. Enligt 23 kap. 6 § 2 st. brottsbalken (här) kan nämligen föräldrar eller andra uppfostrare eller förmyndare i vissa fall dömas för underlåtenhet att hindra brott som begåtts av någon som står under deras vård eller lydnad. Straffansvar enligt denna paragraf kan aktualiseras om de hade kunnat ingripa utan fara för sig själva eller sina närmaste och utan att göra anmälan till myndighet.
Att ställa någon till ansvar på detta vis kan dock vara svårt eftersom det måste bevisas dels att den underårige har begått ett brott och dels att föräldrarna hade kunnat hindra brottet. Man kan inte heller kräva att föräldrarna ska anstränga sig till det yttersta för att förhindra brott, utan straffansvar är förbehållet de fall där föräldrarna rimligen kunde ha förväntats att ingripa. Straffet för underlåtenhet att hindra brott beror på vilket brott som underlåtenheten gäller, men straffet kan som mest uppgå till två års fängelse. Om ni vill få frågan om straffansvar prövad, bör ni lämna in en anmälan till polisen. I så fall blir det ytterst upp till åklagaren att bedöma om bevisen räcker för att väcka åtal för underlåtenhet att hindra brott.
Civilrätt
När det gäller civilrättsligt ansvar finns ingen åldersgräns motsvarande straffbarhetsåldern i brottsbalken. Det är alltså möjligt att väcka talan även mot en 9-åring och kräva skadestånd för skada som vederbörande har orsakat. Enligt 2 kap. 4 § skadeståndslagen (1972:207) (här) ska dock underåriga skadevållare betala skadestånd endast i den mån det är skäligt med hänsyn till omständigheterna. I huvudsak beaktas skadevållarens betalningsförmåga och psykiska mognadsgrad, samt den skadevållande handlingens beskaffenhet. Denna bedömning kan leda till att skadeståndet bestäms till ett lägre belopp än normalt, eller till och med bortfaller helt.
Beträffande mobbning torde det framför allt vara s.k. kränkningsersättning enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen (här) som aktualiseras, men om mobbaren har orsakat skada på egendom eller person, kan även skadestånd enligt 2 kap. 1 § (här) vara aktuellt. Skadeståndsansvar på grund av kränkning kräver dels att någon allvarligt har kränkt någon annan, dels att kränkningen har skett genom brott och dels att brottet innefattat ett angrepp mot offrets person, frihet, frid eller ära. De allra flesta brott som aktualiseras vid mobbning torde innefatta ett sådant angrepp. Huruvida kränkningen är tillräckligt allvarlig beror förstås på vad den har bestått i, men upprepad mobbning av en annan person torde i många fall kunna uppfylla allvarlighetskravet.
I svensk rätt har det länge varit svårt att kräva skadestånd från föräldrar för en skada som deras barn har vållat, men från och med år 2011 utökades föräldrarnas skadeståndsansvar avsevärt. Numera gäller enligt 3 kap. 5 § skadeståndslagen (här) att föräldrarna har en skyldighet att ersätta personskador, sakskador och allvarliga kränkningar som deras barn har vållat genom brott. Föräldern ansvarar solidariskt med det skadevållande barnet, vilket innebär att den skadelidande kan kräva hela skadeståndsbeloppet från vilken som helst av dem.
Förälderns ansvar är dock begränsat till högst en femtedel av prisbasbeloppet (8 860 kr om man räknar på nu gällande prisbasbelopp) för varje skadehändelse. Med begreppet skadehändelse avses det händelseförlopp som lett fram till skadan. Om flera kränkningar har förekommit vid olika tillfällen, eller riktats mot olika personer, kan alltså skadeståndet bli mycket högt trots denna gräns. Ett exempel på detta är rättsfallet NJA 2015 s. 482, där två tonåringar grovt hade förtalat 38 personer på det sociala mediet Instagram. I målet ansågs varje kränkning utgöra en egen skadehändelse. Därför förpliktades tonåringarnas vårdnadshavare att solidariskt med sina barn betala 8 600 kr till varje målsägande, sammanlagt 326 800 kr. Rättsfallet var mycket uppmärksammat i media och kallades allmänt "Instagrammålet".
Om förälderns skadeståndsansvar skulle bli oskäligt betungande, kan det dock enligt 6 kap. 2 § skadeståndslagen (här) sättas ned till ett lägre belopp eller bortfalla helt. Vid denna skälighetsbedömning ska man framför allt väga den skadeståndsskyldiges betalningsförmåga mot den skadelidandes behov av ersättning, men även övriga omständigheter beaktas.
Om ni vill kräva skadestånd för era barns räkning, bör ni lämna in en ansökan om stämning till tingsrätten. Det är i så fall upp till er att bevisa att den eller de som ni väckt talan mot är skadeståndsskyldig. Viktigt att ha i åtanke är att den som förlorar en civilrättslig process i regel förpliktas att betala sin motparts rättegångskostnader. Rättegången kan alltså riskera att bli en dyr historia om det inte går er väg. Jag rekommenderar därför att ni samråder med en jurist innan ni väcker en sådan talan.
Sammanfattning
Straffrättsligt kan inte en 9-åring ställas till ansvar för att ha mobbat ett annat barn, men föräldrarna kan i vissa fall dömas för underlåtenhet att hindra brott som 9-åringen begått. För att sådant ansvar ska bli aktuellt, krävs det dock att man kan bevisa att föräldrarna verkligen hade möjlighet att hindra brottet. Civilrättsligt kan 9-åringen åläggas att betala skadestånd i den mån det inte anses oskäligt med hänsyn till omständigheterna. Dessutom kan föräldrarna åläggas ett solidariskt skadeståndsansvar som dock är begränsat till maximalt en femtedels prisbasbelopp per skadehändelse och som dessutom kan sättas ned i den mån skadeståndet skulle bli oskäligt betungande för föräldern.
Jag hoppas att mitt svar har varit till hjälp.
Med vänlig hälsning,
