Kan en målsägande begå mened?
En kvinna påstår att hon har blivit misshandlad i januari 2015 av sin pojkvän och i rätten säger att hon avslutade förhållandet då och inte har haft någon kontakt med honom sedan dess. Men i själva verket så fortsatte förhållandet i 15 månader till och paret bla köpte en hund gemensamt, blev sambor och levde ihop under hela tiden tills april 1016. Är inte detta en ganska allvarlig lögn från målsägandets sida?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Att ljuga inför en domstol är något som ses allvarligt på i Sverige varför vi också har infört brottet mened för att kunna strafflägga handlingen, se 15 kap. 1 § brottsbalken. För att kunna dömas för brottet mened krävs dock att man har ljugit under ed. I ett brottmål är det endast vittnen som avlägger ed och därför talar under så kallat straffansvar och sanningsplikt, se bl.a. 36 kap. 11 § rättegångsbalken. Målsägande och tilltalade behöver inte avlägga ed varför de inte omfattas av detta straffansvar. Det är således inte straffbart att som målsägande ljuga i ett förhör i domstol. Berättelser som på olika sätt antas vara osanningar kan dock medföra att förhöret med personen inte väger så tungt i bevishänseende. Om domstolen av olika anledningar finner en misstro mot en parts berättelse brukar man säga att partens berättelse inte är tillförlitlig och därför inte kan tillmätas någon avgörande betydelse.
Värt att framhäva här är dock att en sådan lögn som du beskriver inte har någon egentlig betydelse för själva bedömningen av brottet och bestämmandet av påföljd för den tilltalade. Osanningar av den karaktär du nämner kan i stället, som ovan nämnts, påverka tillförlitligheten hos målsäganden. Vad en sådan eventuell brist i tillförlitlighet får för konsekvenser i målet ligger i rättens händer.
Med vänliga hälsningar
