Kan en arbetsgivare begära att man ska betala tillbaka sin utbildning ifall man inte jobbar kvar tillräckligt länge?
Hej. Kan en arbetsgivare kräva att man ska jobba kvar i 24 månader på företaget, ifall man skrivit på ett avtal att man ska göra det efter att man fått betalt under en utbildning?
Det är nämligen så att min fru började sin anställning med att få en betald utbildning, de skrev ett avtal på att hon måste jobba kvar 24 månader annars får hon betala tillbaka lönen under 3 månader samt 1/3 av lärarens lön i 3 månader (de var 3 på utbildningen.)
Nu är min fråga är detta lagligt? Jag har aldrig hört om ett företag som gör så. Samt att hon vantrivs då hon bara får alla dåliga tider då hon är ny.
Tack på förhand
Lawline svarar
Hej! Tack för att du har inkommit med din fråga till Lawline.
Jag tolkar frågan som att du undrar huruvida en arbetsgivare kan begära att man jobbar kvar under 24 månader då man fått en utbildning om tre månader betald av arbetsgivaren. Jag antar dessutom att din frus arbetsgivare inte är knutna till facket genom kollektivavtal.
Det finns inte något solklart svar på denna fråga i lagstiftningen, men det som bör påpekas är att ett anställningsavtal omfattas av avtalslagen, vilken har bestämmelser om oskäliga avtalsvillkor. Enligt 36 § avtalslagen får avtalsvillkor jämkas eller upphävas om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, bland annat. I denna bedömning ska även hänsyn tas till att en viss avtalspart kan anses underlägsen i förhållande till den andra avtalsparten, så som en privatperson kan vara gentemot sin arbetsgivare. I kontrast till detta råder principen om pacta sunt servanda, som betyder att avtal skall hållas. Sammanfattningsvis kan sägas att en bedömning ska göras utifrån samtliga omständigheter i det enskilda fallet.
Kan det då anses oskäligt att kräva av sina arbetstagare att de jobbar kvar i 24 månader, och att de behöver betala tillbaka för utbildningen ifall de inte gör det? Paralleller kanske kan dras till anställningsskyddslagen (LAS), som kan användas som riktmärke för "normala" anställningsförhållanden. Klausulen i din frus anställningsavtal innebär i praktiken att hon utsätts för sanktioner ifall hon inte jobbar kvar i minst 24 månader. Detta är givetvis inte att jämställa med en uppsägningstid om 24 månader, men det finns onekligen vissa likheter i praktiken. Enligt 11 § LAS är den högsta uppsägningstiden sex månader, men en så pass lång uppsägningstid får man inte förens man har jobbat hos samma arbetsgivare i minst tio år. Det avtalsvillkor som upptagits i föreliggande fall kan således anses en aning grandios i förhållande till förmånen man tilldelas, i min mening. Inte heller tillåts i LAS att man har bindningstider i förhållande till sin arbetsgivare. Även i situationer då man har tidsbegränsad anställning har man rätt att säga upp sig.
Som sagt finns det inte något solklart svar på denna fråga, och jag kan inte ge dig en fullständigt uttömmande analys med tanke på att jag inte vet vad utbildningen kostade osv. Men utifrån vad jag har fått veta skulle jag anse att det anställningskontrakt som din hustru ingått har oskäliga tendenser. Det mest pragmatiska rådet jag kan ge är att be henne diskutera med sin arbetsgivare, och berätta att vi förvisso har avtalsfrihet, men samtidigt att klausuler i anställningsavtal inte får vara oskäliga, på samma sätt som ett "vanligt" avtal inte får vara oskäligt.
Jag hoppas att du har fått svar på din fråga!
Med vänliga hälsningar,
