Hur vanligt är det att en åtalad blir fälld för sexuellt ofredande?
Hur vanligt är det att en åtalad blir fälld för sexuellt ofredande av minderårig? När det inte finns vare sig bevis eller vittnen utan ord står emot ord.
Lawline svarar
Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Jag kommer att besvara din fråga med hjälp av en del grundläggande straffrättsliga och processrättsliga principer som vi har i Sverige. Jag kommer även använda mig av rättegångsbalken (RB), brottsbalken (BrB) och Europakonventionen (EKMR).
Det går inte att ge dig ett svar i siffror, som t.ex. att "5 av 10 döms" eller någon procentuell uträkning, eftersom det hela tiden handlar om bedömningsfrågor i fall till fall. Det svaret jag kan ge dig är en övergripande förklaring av relevanta principer och lagrum som utöver bevisning påverkar om någon kan fällas efter åtal eller inte. Dessa principer och lagrum gäller för samtliga straffrättsliga brott. Jag kommer nedan sätta rubriker relaterade till de lagrum och principer jag använder mig av och förklara dessa under respektive rubrik.
Oskyldighetspresumtion
Oskyldighetspresumtionen är en grundläggande straff- och processrättslig princip som innebär att du är oskyldig tills motsatsen bevisats. Oskyldighetspresumtionen är också fastställd i lag, t.ex. artikel 6.2 i Europakonventionen. Principen om oskyldighetspresumtion är dock så grundläggande i Sverige att den hade gällt även utan stöd i konventionen. Denna princip visar även att beviskravet är högt ställt inom straffprocessen. Domstolarna brukar själva uttrycka det höga beviskravet som att den tilltalades (den som blivit åtalad) skuld "ska vara ställd bortom rimligt tvivel" för att personen ska kunna bli fälld för brottet.
Principen är relevant för din fråga då den fastställer utgångspunkten för att kunna bli fälld efter åtal och är helt grundläggande i svensk rätt. För att den åtalade i din fråga ska fällas för sexuellt ofredande (6 kap. 10 § BrB) krävs alltså att det är ställt bortom rimligt tvivel att denne är skyldig till brottet.
Falskt åtal och befogat åtal
Enligt ovanstående förklaring av oskyldighetspresumtionen kan det verka som att risken / chansen att personen fälls är liten. Det är därför också viktigt att peka på det faktum att en åklagare inte får väcka åtal över ingenting eller minsta lilla. Åklagaren ska anse att det finns tillräcklig utredning om att ett brott har begåtts och vem som begått brottet. Dessutom kan åklagaren dömas för falskt åtal eller obefogat åtal om hen inte har tillräckligt med grund för sitt åtal.
Falskt åtal är att åklagaren medvetet väcker åtal mot en person i avsikt att få personen fälld, trots att personen är oskyldig. Obefogat åtal är att åklagaren i annat fall väcker åtal utan tillräckliga skäl för det. Båda dessa är brott som åklagaren kan göra sig skyldig till och bli dömd för om hen inte har tillräckligt med grund för sitt åtal (15 kap. 5 § BrB).
Att åklagaren kan begå brott om hen inte har tillräckligt med grund för sitt åtal talar för att en åtalad blir dömd.
Fri bevisvärdering
Vi har i svensk rätt så kallad fri bevisvärdering (35 kap. 1 § RB). Det innebär att det i slutändan är upp till domstolen att fritt avgöra vilket värde de vill tillmäta ett åberopat bevis, eller i detta fallet de ord som står emot varandra. Vems ord domstolen kommer värdera högre kan jag inte uttala mig om.
Sammanfattning
Det går inte att ge ett tydligt svar på frågan. Å ena sidan har vi principer som innebär att en tilltalad ska anses vara oskyldig till dess att motsatsen är bevisad. Vi har även höga beviskrav inom straffprocessrätten skulden ska vara ställd bortom rimligt tvivel. Å andra sidan är det brottsligt av åklagaren att väcka åtal utan tillräcklig grund. Utöver det råder det fri bevisvärdering för domstolen. Det är alltid upp till domstolen att avgöra om någon fälls eller inte, och domstolens beslut grundar sig på en bedömning i fall till fall.
Hoppas du fick svar på din fråga, eller åtminstone vägledning i din fundering!
Med vänliga hälsningar,
