Hur ska vårt avtal tolkas? Och vad gäller när man har glömt att avtala om vissa saker?
Mitt företag säljer tjänster inom scenteknikbranchen som bl.a. ljustekniker. Vi har avtalat gage per föreställning där föreställningens datum är bestämda och kommunicerade innan. Vi har fått flera inställda föreställningar i en pågående produktion där producenterna menar att vid inställning pga för lågt publikantal utgår gage på 1343:- i enligt med paragraf 11.6.1 i avtalet mellan fackförbundet Scen & Film och Svensk Scenkonst (som inte avser företag till företag). I de fall då de ställts in pga sjukdom ska inget gage utgå. I branschen finns en allmän förståelse att om det ställs in senare än 2 veckor innan ska åtminstone hälften av gaget utgå. Ställs de in närmre, exempelvis som för oss, samma dag ska fullt gage utgå. Vi har inget avtalat angående inställda föreställningar. Vi har avtalat gage på avtalade datum. Gäller detta? Vårt företag har en policy kring detta som ligger på vår hemsida. Har det någon påverkan? Vi ska självklart i framtiden alltid komma ihåg att avtala om detta innan..
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline,
UTREDNING
Den lagstiftning som möjligen behöver beaktas vid behandlingen av ditt ärende är lagen om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (avtalslagen, AvtL). Men i mångt och mycket är det främst praxis som bör (ska) konsulteras (och studeras) eftersom dina frågor i grunden tar sikte på avtalstolkning och i det aktuella avtalet oreglerade frågor, vilka är rättsliga fenomen som inte är lagstadgade. Mot den bakgrunden behöver det också framhållas att det inte finns några givna svar på de frågor som följer av din ärendebeskrivning.
Avtalstolkning - Vad gäller?
Avtalsfriheten är tämligen långtgående i Sverige varför det också står parterna fritt att godtyckligt diktera villkoren efter eget skön. Och i grunden handlar avtalstolkning om att försöka utröna just den gemensamma partsviljan. Men när individuella förhållanden inte kan fastställas eller ge ledning måste tolkningen eller preciseringen av avtalsvillkoren bygga på objektiva grunder, vilket sker genom att utgå från avtalets faktiska ordalydelse, alltså genom en rent lexikalisk (språklig) tolkning. Om ordalydelsen ger utrymme för olika tolkningar eller inte alls lämnar något tydligt besked behöver andra relevanta tolkningsdata användas, exempelvis en ändamålsenlig tolkning. Med en sådan metod tolkas ett eller flera avtalsvillkor mot bakgrund av avtalets syfte och avtalets andra bestämmelser. Avtalet betraktas med andra ord som en sammanhängande helhet och ska då framstå som logiskt utformat.
Inträffade omständigheter efter avtalsslutet kan också få bäring på den rättsliga bedömningen. Under förutsättning att parterna efter avtalsslutet har handlat utifrån (och följt) vissa givna (nya) villkor och/eller underförstådda (tysta) överenskommelser kan detta ofta jämställas med en justering av det tidigare ingångna avtalet som samtliga då kommer anses ha samtyckt till. Andra relevanta tolkningsdata kan också vara avtalets systematik och det aktuella avtalsvillkorets samband med övriga villkor, bakgrunden till regleringen, avtalsföremålets natur och ibland även parternas ställning, jfr Högsta domstolens (HD) avgörande NJA 2010 s. 559. Vidare kan avtalet enligt den s.k. oklarhetsregeln komma att tolkas till nackdel för den part som har formulerat avtalstexten eller det specifika villkoret. Slutligen förtjänas också att säga att man på avtalsrättens område inte sällan brukar utgå ifrån att den som ger en motpart befogad anledning att tro att ett visst rättsförhållande föreligger och dessutom inser att motparten felaktigt har uppfattat avtalet på ett visst sätt (och utan att protestera och medvetandegöra motparten om att denne felaktigt har tolkat avtalet) blir bunden av motpartens felaktiga bild av avtalsinnehållet.
Rättsligt bindande avtal uppstår för övrigt när anbud (erbjudande om att ingå avtal) och accept (svar på ett sådant erbjudande) överensstämmer och är bekräftad av båda parter, se 1 § AvtL. Därefter gäller i stort sett den gamla devisen pacta sunt servanda (avtal ska hållas). Men mer än så går inte att utläsa av avtalslagen, utan parterna, och i förlängningen en domstol är hänvisad till de olika ovan nämnda tolkningsmetoderna (redogörelsen är inte uttömmande). Det ska även tilläggas att handelsbruk, branschpraxis och sedvänja (lokal praxis på orten) brukar nyttjas av domstolar vid avtalstvister, vilket innebär att avtalet kommer att ses i ljuset av vad som är vanligt förekommande i en viss bransch eller på ett visst ställe, något som då sker genom att domstolen och/eller parterna inhämtar sakkunnigutlåtanden från olika bransch- och/eller intresseorganisationer. HD har anfört att det i allmänhet är naturligt att utgå från att ett avtalsvillkor ska fylla en förnuftig funktion och utgöra en rimlig reglering av parternas intressen, se avgörandet NJA 2001 s. 750. Att ta hänsyn till vad som är vanligt förekommande i en viss bransch eller på en specifik ort kan vidare och objektivt sett sägas ligga i linje med vad parterna vanligtvis har att förvänta sig, se domen i NJA 1989 s. 269 där HD tog fasta på vad branschorganisationer hade uttalat om hur en bestämmelse om borgen normalt sett tillämpades i branschen. Se också (och återigen) rättsfallet NJA 2001 s. 750 vari HD lät meddela att traditioner och gängse praxis måste beaktas när avtalsinnehåll ska tolkas och fastställas.
Bedömningen i förevarande fall - Vad gäller?
Inledningsvis i den här delen ska sägas att du har fog för din uppfattning beträffande kollektivavtalets tillämplighet. Kollektivavtalet reglerar ju förhållandet mellan arbetsgivarna och arbetstagarkollektivet i branschen, inte vad som ska gälla i ett kommersiellt sammanhang, dvs. när det rör sig om avtal som slutits mellan två näringsidkare och i det här fallet mellan två bolag. Med andra ord är kollektivavtalet inte, såsom producenterna gör gällande, direkt tillämplighet i den nu uppkomna situationen. Det kan dock inte uteslutas att viss vägledning möjligen kan hämtas från kollektivavtalet om det i vissa frågor ger uttryck för och speglar grundläggande principer och förhållningssätt i branschen, dvs. gängse uppfattning bland branschens aktörer.
Men samtidigt uppger du att det ”I branschen finns en allmän förståelse att om det ställs in senare än 2 veckor innan ska åtminstone hälften av gaget utgå.”. Vidare skriver du ”Ställs det in närmare, exempelvis som för oss, samma dag ska fullt gage utgå.”. Under förutsättning att det verkligen förhåller sig på det viset talar det naturligtvis för att det, för att citera HD, objektivt sett kan sägas ligga i linje med vad parterna i din bransch vanligtvis har att förvänta sig och att det i så fall också motsvarar tradition och gängse praxis. Materiellt sett, alltså i sak, verkar du således ha rätt. Men det räcker inte att ha rätt. För att processuellt och formellt i slutändan också kunna få rätt behöver du kunna föra bevisning om ovanstående. I synnerhet om ditt ärende, eller rättare sagt dina ersättningsanspråk, skulle hänskjutas till en förlikningsförhandling och/eller till domstol.
När det sedan gäller din fråga angående avtalet och lydelsen som stipulerar att ni ”har avtalat gage på avtalade dagar” och huruvida det villkoret gäller kan följande sägas. Genom en lexikalisk tolkning av avtalstexten går det möjligen att argumentera för att ditt bolag alltid borde vara berättigat till ersättning för alla avtalade dagar och alldeles oavsett inträffade omständigheter. Men gissningsvis skulle ett villkor med den innebörden objektivt sett och vid en rättslig prövning i domstol framstå som oskäligt, jfr bestämmelsen i 36 § AvtL, den s.k. stora generalklausulen. Samtidigt beror det på styrkeförhållandena i avtalsrelationen. Om ditt bolags motpart är en stor och finansiellt stark aktör kan det på goda grunder hävdas att det inte föreligger något egentligt skyddsbehov (till skillnad från vad som ofta gäller i konsumentförhållanden), att motparten hade förmåga att själv förhandla och att man därmed också får stå risken för eventuella ofördelaktiga avtalsvillkor.
När det sedan gäller ditt bolags policy och vilken påverkan denna kan få är det emellertid något oklart. Men jag misstänker att policyn har karaktären av att vara standardvillkor. Men om dessa kan anses ha flutit in automatiskt i det nuvarande uppdragsavtalet låter jag vara osagt. Generellt brukar man mig veterligen och i domstolspraxis se på villkor som inte ha varit föremål för en individuell förhandling med viss skepticism. Sådana villkor bör nämligen alltid på ett klart och tydligt sätt, dvs. uttryckligen, ha kommit till motpartens kännedom. Samtidigt kanske villkoren inte kan ifrågasättas och/eller avfärdas helt om dessa ligger i linje med den allmänna uppfattningen i branschen, alltså gällande branschpraxis.
Notis: HD styr rättspraxis på det här området och är den yttersta uttolkaren av all sådan lagstiftning. Genom sina avgöranden skapar domstolen s.k. prejudikat (normerande/vägledande rättsfall), vilka övriga domstolar i lägre instanser (tingsrätter och hovrätter) informellt har att följa.
Avslutande ord och ytterligare rådgivning
Utan ingående kunskap om alla för ditt ärende relevanta omständigheter är det svårt att kunna göra en adekvat bedömning, vilket du mot bakgrund av ovanstående säkert förstår. Exempelvis skulle det aktuella avtalet behöva granskas (vilket dock inte ingår i vår nättjänst) och därutöver hade eventuellt en mer djuplodad rättsutredning behövt göras och då med visst fokus på din specifika bransch. Oavsett vilket bedömer jag att torde ha rätten på din sida, men återigen förutsatt att den, såsom du beskriver det, allmänna förståelsen verkligen utgör branschpraxis.
Vid fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig på nytt. Antingen här på hemsidan och då genom några av våra utmärkta betaltjänster eller via vår ordinarie byråverksamhet. Själv nås jag på jacob.bjornberg@lawline.se och du får mer än gärna kontakta mig direkt ifall du önskar ytterligare hjälp i den fortsatta processen. I så fall kan jag slussa dig vidare till någon av byråns eminenta jurister utan att du behöver sitta i telefonkö. Mot bakgrund av COVID-19 erbjuder våra jurister idag möten såväl telefonledes som på Teams och andra liknande digitala plattformar.
Notera dock att vi på straff- och skatterättens område endast ger viss typ av inledande rådgivning och då inom ramen för vår expresstjänst som du numera har nyttjat. Byrån åtar sig inte några sådana uppdrag fullt ut. I så fall behöver du vända dig till en byrå specialiserad på straff- respektive skatterätt.
Men vi kan naturligtvis bistå dig med författande av en första skrivelse till motparten, exempelvis i form av ett kravbrev och/eller annat typ av utlåtande och även fortsättningsvis agera om ombud och föra din (formellt ditt bolags) talan, t.ex. i domstol eller vid annan typ av förhandling, om så skulle önskas. Vi kan också vara dig behjälplig om du exempelvis skulle vilja ansöka om ett betalningsföreläggande hos Kronofogdemyndigheten (för det fall motparten skulle trilskas med betalningen). Låt mig bara få veta i så fall genom att skicka ett mail till den ovan nämnda adressen. För du måste ju på något sätt medvetandegöra motparten om att du (ditt bolag) har för avsikt att rikta ett eller flera ersättningsanspråk.
Avslutningsvis är den livliga förhoppningen att min hantering av ditt ärende har varit matnyttig och presenterats i en för dig utförlig och tillfredsställande form. Återkom gärna med synpunkter genom att skicka in ett omdöme när du mottar en sådan förfrågan.
Vänligen,
