Hur kan man bevisa uppsåt?
Hej. Hur gör åklagaren när de utreder ifall den anklagade hade uppsåt till brottsliga gärningen eller inte? Vilka faktorer behöver vara uppfyllda för att bevisa det?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Uppsåt kan vara svårt att bevisa eftersom det faktiskt rör sig om vad en annan person har tänkt sig. Jag ska försöka ge dig lite klarhet i din fråga genom att beskriva de olika uppsåtstyperna som finns och hur dessa kan bedömas.
En gärning består av en handling, en följd och omständighet. Det måste föreligga uppsåt i förhållande till samtliga delar för att det ska dömas för ett uppsåtligt brott.
Vad innebär uppsåt?
Det finns tre olika former av uppsåt; avsiktsuppsåt, insiktsuppsåt och likgiltighetsuppsåt.
Avsiktsuppsåt innebär att gärningspersonen utför gärningen med avsikt att åstadkomma följden. Gärningspersonen har som avsikt att viss följd ska ske, därför genomförs gärningen. Som exempel på avsiktsuppsåt kan man säga att A skjuter B för att A vill att B ska dö. Det klandervärda med avsiktsuppsåt är gärningspersonens attityd till en rättskränkning.
Insiktsuppsåt innebär att gärningspersonen inser, eller är praktiskt taget säker på, att en viss omständighet föreligger eller att viss följd kommer att inträffa med anledning av gärningen. Det klandervärda med insiktsuppsåt är att man handlar trots att man har insikt om en viss följd eller omständighet. Insiktsuppsåt är en lägre form av uppsåt än avsiktsuppsåt.
Likgiltighetsuppsåt är den lägsta formen av uppsåt och är oftast lättast att bevisa. Bedömningen av likgiltighetsuppsåt görs i två steg:
- gärningspersonen inser att det finns en risk för att handlandet kommer att orsaka viss effekt
- och gärningspersonen förhåller sig likgiltig till riskens förverkligande.
Gärningspersonen kanske inser att det finns en risk för att personen avlider men genomför gärningen ändå eftersom man är likgiltig till följden, dvs det spelar ingen roll om personen avlider eller inte.
Uppsåt kan vara vilken uppsåtstyp som helst, så är en uppsåtsform uppfylld behöver man inte prova fler. När lagen föreskriver att det krävs uppsåt för att döma till brottet är alltså alla tre grunderna för uppsåt godtagbara.
Hur kan man bevisa uppsåt?
För att se om en handling var uppsåtlig kan man se om gärningen utgör en så kallad kontrollerad gärning. En gärning är kontrollerad om gärningspersonen på order kan avsluta eller hejda det kausala förlopp som handlandet innebär. En kontrollerad gärning är automatiskt uppsåtlig. Som exempel kan nämnas att gärningspersonen skjuter en annan person. Om gärningspersonen kan hindra förloppet genom att inte trycka på avtryckaren föreligger en kontrollerad gärning.
För att se om gärningspersonen hade uppsåt till följden av den kontrollerade gärningen bedömer man om gärningen utgjorde ett otillåtet risktagande. Om utförandet av den kontrollerade gärningen innebär en risk att följden inträffar och denna risk är sådan att det finns goda skäl att avstå från gärningen men gärningspersonen ändå utför gärningen kan den bedömas vara uppsåtlig. I bedömningen utgår man från aktsamhetsnormer, dvs man utgår från att en person normalt sett handlar rationellt. Exempelvis utgår man från att en rationell person förstår att ett slag kommer leda till smärta.
I fråga om gärningen varit av relevant orsakande utgår man från gärningspersonens synvinkel. Då ska orsaksförbindelsen mellan den kontrollerade gärningen och följden vara så trolig och plausibel att hen borde avstått från gärningen.
Det kan alltså vara krångligt att bevisa uppsåt, men rätten måste göra en bedömning av de objektiva omständigheterna som föreligger kring brottet, både omständigheterna före, under och efter gärningen. Det finns en tankemässig utgångspunkt att vårt sätt att handla säger något om vad vi förstår och vad vi försöker göra. Det går alltså inte att säga exakt vad åklagaren måste lyfta fram för att bevisa uppsåt i alla fall, utan det krävs en bedömning i varje enskilt fall. Det finns flera fall där domstolen resonerat kring olika uppsåtsformer, bl.a. i NJA 2016 s. 763, RH 2008:90 och RH 2013:59.
Jag hoppas du fick lite guidning i din fråga!
Med vänliga hälsningar
