Hur kan en återförsäljare utkräva produktansvar från en tillverkare för ersättning man betalat ut till sina kunder?
Hej,
En återförsäljare har blivit ersättningsskyldig till konsumenter pga. fel i vara som orsakat sakskada på annat än den sålda varan. Nu vill återförsäljaren få ersättning för sina kostnader han haft för att ersätta konsumenternas skada, från tillverkaren av varan i fråga. Enligt vilka lagregler kan köparen av tillverkaren kräva ersättning? Enligt köplagen 67 § ersätts ju inte förluster på annat än den sålda varan? Går det därför inte att kräva ersättning enligt köplagens bestämmelser? Vad gäller?
Tack på förhand!
Lawline svarar
Hej, och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!
Det är sant att köplagens 67 § inte kan användas för att kräva skadestånd med anledning av att den sålda produkten skadat annan egendom. Dessa skador kallas produktskador och regleras i annan lagstiftning.
Produktansvar
När en konsument köpt en vara som genom en säkerhetsbrist orsakar personskada eller sakskada på annan egendom än den köpta varan så aktualiseras s.k produktansvar. Produktansvar är ett skadestånd som regleras i produktansvarslagen (PAL), och det fungerar som ett konsumentskydd. En företagare som handlat av en annan företagare skyddas alltså inte av lagen.
Detta skadestånd ansvarar tillverkare (i lagen nämns även insamlare och frambringare, som båda kan liknas vid rollen som tillverkare) och importörer för gentemot konsumenten. Om det för konsumenten inte går att ta reda på vem som tillverkat eller importerat produkten, så ansvarar de som tillhandahållit produkten, vilket vanligtvis är en försäljare. Detta framgår av PAL 6 § och 7 §.
Vad som avses med säkerhetsbrist definieras i PAL 3 § som att produkten "inte är så säker som skäligen kan förväntas". Tröskeln är ganska låg och väldigt många olika bristfälligheter inom konstruktionsfel, fabrikationsfel och instruktionsfel har ansetts godtagbara. Fel i produktionen och bristfälliga bruksanvisningar är exempel på produktansvarsgrunder. Hos varor som avses användas av barn ställs väldigt höga krav på säkerhet som måste efterföljas. Produkter som saknar effekt kan också aktualisera produktansvar, och ett exempel som nämns i lagens förarbeten är att en solskyddsfaktor som inte har någon effekt och sedermera resulterar i brännskador ska ge upphov till produktansvar. Begreppet säkerhetsbrist har således ett väldigt vidsträckt tillämpningsområde.
Enligt PAL 1 § 2 st ersätts sakskador som produkten orsakar på annan egendom om denna andra egendom är "avsedd huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet". Konsumenten får alltså inte kräva skadestånd pga skada på egendom som hen använder i jobbet, exempelvis en jobbdator.
Det krävs också att användandet av produkten i sig sker under förhållanden som faller utanför näringsverksamhet. En dyr tennisracket (som huvudsakligen används för fritidsändamål) som brinner upp på grund av att en jobbdator kortsluter omfattas alltså inte av produktansvaret, eftersom användandet av datorn faller inom näringsverksamhet. Ett ganska tillspetsat exempel kanske, men jag hoppas att poängen framgick.
Först och främst är det alltså tillverkaren av produkten som är ansvarig för produktskador, och det är denne som ska krävas först. Importörer kan också krävas. Försäljarna av varorna ska som huvudregel bara kunna krävas när varken tillverkare eller importör kan fastställas. I många fall är importören eller tillverkaren också säljare i förhållande till konsumenten, vilket innebär att denne då kan krävas direkt.
Men försäljare som inte är importörer då?
Konsumenten har en rätt att kräva försäljaren på allmänt skadestånd för den skada han lider av att en produkt är felaktig enligt konsumentköplagen (KKöpL) 30 §. I samma lags 31 § finns också en bestämmelse som innebär att konsumenter inom ramen för detta skadestånd kan kräva försäljaren direkt på produktansvaret för skador som produkten tillfogar annan egendom, oavsett om man försökt nå tillverkare eller importör innan.
Försäljaren kan sedan i sin tur inte använda sig av PALs bestämmelser på samma sätt som en konsument, eftersom lagen fungerar som ett konsumentskydd. Det finns dock en bestämmelse i PAL 11 § som innebär att den återförsäljare som enligt KKöpL 31 § är skyldig att ersätta en skada hos konsument, har möjlighet att regressvis kräva den som enligt PALs regler är skadeståndsansvarig för produktansvar, vilket enligt lagen är importören eller tillverkaren.
Detta tillvägagångssätt kan illustreras med ett enkelt exempel.
Tillverkaren T har producerat en vara som sedan säljs till återförsäljare Å för slutförsäljning till konsumenten K. Varan orsakar genom en säkerhetsbrist en skada på Ks båt(vilken huvudsakligen används för fritidsändamål). Enligt reglerna i PAL är tillverkaren T (eller importören I) i första hand ansvarig för skadan gentemot K, men i och med KKöpL 31 § kan K istället vända sig med sitt skadeståndskrav mot Å. Det är i princip alltid lättare för konsumenter att få tag på återförsäljaren än tillverkaren av en produkt, inte minst i geografiskt hänseende. Med stöd av PAL 11 § kan sedan Å vända sig mot T och kräva denne på beloppet som hen tvingats betala ut till K.
Sammanfattning
Försäljaren kan kräva tillverkaren på ersättning på den summa som man betalat ut till konsumenterna med stöd av PAL 11 §. Förutsättningarna för detta är att det rör sig om en säkerhetsbrist i varan, att varan hos konsumenten har skadat egendom som inte används i arbetssammanhang samt att varan användes på det sätt den var avsedd att användas när skadan inträffade, dvs på ett "normalt" sätt och inte i arbetssammanhang.
Jag hoppas att du är nöjd med svaret på din fråga!
