Hur går jag resning i ett lantmäteriärende när domstolen gett avslag?

2020-12-29 i PROCESSRÄTT
FRÅGA
Har begärt resning i ett Lantmäteriärende (klyvning) där Lantmäteriet inte tog hänsyn till att den ena klyvningslotten hade en befintlig VA-servis medan den andra saknade. MMÖD svarar nu och avslår resningen (sent inkommen) och inga synnerliga skäl finns för tidsutdräkten. I min resningsansökan menade jag att Lantmäteriet hade gjort ett formellt fel som inte tog fram ett graderingvärde för de båda klyvningslotterna. Här menar MMÖD att ansökan är för sent inkommen och avvisar därför klagan över domvillan.Min fråga är om jag har möjlighet att överklaga till HD och om det i första hand är tidsutdräkten som jag ska förklara (försutten tid).Är intresserad av juridik och för min egen talan. Kanske är jag alldeles för känslig för orättvisor som i detta fall.Behöver råd om fortsättningen.Skickar gärna in resningsansökan samt domstolens svar.
SVAR

Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!

Utredning

Utöver din fråga har vi fört en del korrespondens i ärendet per e-post och jag har även tagit del av domstolens beslut. Domstolens bedömning är som du förstår det att det inte föreligger några synnerliga skäl, vilket är vad du behöver inrikta din överklagan på. Du anför även i korrespondensen att i frågan om domvillan så öppnar sig möjligheten att få en bedömning i sakfrågan om man kan hävda att återställa försutten tid.

Domstolens tolkning av din ansökan är att du (1) ansökt om resning avseende beslut om klyvning av fastighet samt (2) klagan över domvilla. Som skäl för ansökan förstås det som att du gjort gällande att Lantmäteriet förfarit felaktigt då ingen hänsyn tagits till att den ena klyvningslotten hade en betald VA-servis medan den andra var helt utan. Domstolen beslutade att avslå din ansökan om resning och avvisa din klagan över domvilla.

Anledningen till att resning inte beviljats avseende beslutet om klyvning är att ansökan inte getts in inom rätt tid. I 58 kap. RB finns regler för när ansökan om resning måste ges in. Tidsgränsen är mellan 6 månader – 1 år, beroende av vilken resningsgrund som åberopas. I ditt fall vann beslutet om klyvning laga kraft i november 2018 och ansökan om resning gavs in den 30 juni 2018. Därför kan du inte beviljas resning enligt reglerna i rättegångsbalken. Enligt 42 § lagen om domstolsärenden (ärendelagen) får resning äga rum även i andra fall, om det finns synnerliga skäl. Enligt domstolen saknas det synnerliga skäl, varför resning inte beviljas. Vad gäller din klagan över domvilla regleras bestämmelserna därom i 59 kap. 1-2 § rättegångsbalken. Klagan om domvilla på grund av rättegångsfel ska ges in inom sex månader från att domen vann laga kraft. I ditt fall har mer än sex månader förflutit varför din klagan om domvilla avvisats.

Resning kan beviljas vid synnerliga skäl, trots att längre tid har förflutit

Det brukar beträffande den allmänna domstolsprocessen hävdas att resnings- och domvilloinstituten riktar sig mot ett avgörandes rättskraft, medan återställande av försutten tid riktar sig mot dess laga kraft.

Att ett yrkande om resning kan bifallas trots att förutsättningarna enligt rättegångsbalken inte är uppfyllda torde enligt förarbetena till ärendelagen främst gälla den situationen att den enskilde påkallar åtgärden alltför sent. När det föreligger synnerliga skäl bör alltså resning kunna beviljas beträffande ett beslut som grundas på en uppenbart oriktig rättstillämpning även när felet uppmärksammas mer än sex månader efter laga kraft (prop. 1995/96:115 s. 177). Högsta domstolen har i praxis (NJA 2016 s. 389, NJA 2016 s. 395) uttalat att det kan te sig märkligt att ärendelagen hänvisar till tidsfristerna om det ändå är möjligt att bryta igenom dem. Saken får enligt domstolen ändå förstås så att kraven för ett bifall vid en prövning i sak måste ställas högre, när tidsfristerna enligt rättegångsbalken har löpt ut. Som framgår ovan är det möjligt att avvika från balkens bestämmelser inte endast när det gäller tidsfrister för påkallandet av den extraordinära åtgärden utan också när det gäller övriga i balken angivna förutsättningar för en sådan åtgärd. Resning bör enligt förarbetena till ärendelagen kunna beviljas t.ex. i sådana fall där det finns två lagakraftvunna domstolsavgöranden angående samma förhållande av vilka materiellt sett endast det ena avgörandet kan vara riktigt (prop. 1995/96:115 s. 177).

Det framgår av bl.a. NJA 2016 s. 389 att det ligger på domstolen att rättsligt kvalificera de omständigheter som sökanden har åberopat och pröva dem enligt de resningsgrunder som domstolen anser vara tillämpliga. Om domstolen kommer fram till att resning inte kan beviljas genom en tillämpning av rättegångsbalkens bestämmelser, ska domstolen därför pröva om de åberopade omständigheterna utgör synnerliga skäl för resning enligt ärendelagen även om sökanden inte har åberopat ärendelagens regel (så har skett i ditt fall). När det gäller tilläggsregeln måste mycket stor hänsyn tas till det intresse en eventuell enskild motpart kan ha av att den extraordinära åtgärden inte beviljas (prop. 1995/96:115 s. 177). Högsta domstolen har i NJA 2016 s. 395 gett uttryck för den allmänna utgångspunkten att tilläggsregeln ska tillämpas mycket restriktivt när ett enskilt motintresse skulle påverkas av en resning. En tillämpning av tilläggsregeln kan vara mer eller mindre närliggande för resningsdomstolen alltefter omständigheterna i det enskilda fallet. Av rättssäkerhetsskäl och av hänsyn till den enskilde bör det dock i normalfallet ligga på resningsdomstolen att i sina skäl redovisa att en prövning enligt regeln om synnerliga skäl har skett. Om domstolen anser att en prövning enligt den regeln inte föranleder några närmare överväganden, bör dock skälen för beslutet kunna hållas mycket korta (NJA 2016 s. 389).

Återställande av försutten tid

Av 58 kap. 11 § rättegångsbalken följer att den som har försuttit tiden för överklagande av ett beslut kan få tiden återställd, om hen haft laga förfall. Detta innebär att hen ska ha en giltig ursäkt som har orsakat att överklagandet inte kunnat ske i tid. En ansökan ska enligt rättegångsbalken göras inom tre veckor efter det att förfallet upphörde och senast inom ett år efter det att fristen gick ut. När parten faktiskt har överklagat men för sent räknas treveckorsfristen från den dag då det förelåg ett lagakraftägande avvisningsbeslut, om det inte finns klara skäl mot detta.

En fråga om laga förfall för överklagande i rätt tid aktualiseras vanligen av att ett överklagande har kommit in för sent till domstolen. Postförbindelser är sällan helt avbrutna men ett brev kan försenas. För att den som sänder ett överklagande per post ska anses ha haft laga förfall på grund av en sådan försening krävs att överklagandet postats i sådan tid att det vid normal postgång skulle ha avskilts för domstolens räkning på postanstalten senast dagen före den sista dagen för överklagande. I NJA 2019 s. 526 uttalade Högsta domstolen att normal postgång numera är att ett brev delas ut inom två arbetsdagar från inlämningsdagen och att laga förfall därför kan anses föreligga om ett överklagande inte kommit fram i tid eller avskilts för domstolens räkning om det har lämnats in för postbefordran minst tre arbetsdagar före angiven sista dag för överklagandet.

Det finns flera rättsfall som utvisar att laga förfall kan grundas på att beslutsinstansen i strid mot gällande bestämmelser har underlåtit att sända beslutet till den som vill överklaga. I ett ärende kan man behöva föra tillbaka principen att laga förfall kan grundas på att beslutsinstansen underlåtit att sända beslutet till den som vill överklaga på det sättet, att laga förfall kan grundas på att domstolen eller en motpart inte har fullgjort en skyldighet att ta fram adressuppgifter m.m. för den som vill överklaga och domstolen därmed försatts ur stånd att sända beslutet till honom eller henne. Laga förfall föreligger regelmässigt när en klagande som inte är jurist har följt sådana anvisningar om överklagande som beslutsinstansen har lämnat och som har varit felaktiga eller bristfälliga. Laga förfall kan uppstå också till följd av att klaganden över huvud taget inte har fått några anvisningar.

Den omständigheten att någon haft laga förfall för att överklaga i rätt tid innebär inte i sig att han eller hon har någon rätt att få tiden återställd, då bestämmelsen är fakultativ. Vad som i undantagsfall kan tala mot ett återställande är att det beslut det gäller redan har genomförts och att de förhållanden som förelåg före beslutet inte alls eller endast med stora svårigheter kan återställas.

I ditt fall kan du beviljas resning om du kan visa på synnerliga skäl, trots att tiden gått utöver vad som stadgas i rättegångsbalken. Synnerliga skäl är ett högt ställt krav och används bara i undantagssituationer. I den bedömningen ska även beaktas det enskilda motintresset (dvs. den andre parten i ärendet). Domstolen har i enlighet med vad den ska gjort en prövning först av rättegångsbalkens regler, sedan tilläggsregeln i ärendelagen om synnerliga skäl. Eftersom det gått så lång tid är därmed den utväg du har att visa att synnerliga skäl finns.

Om du önskar vidare hjälp från en av våra jurister i ärendet är du varmt välkommen att återkomma till mig per e-post för en offert. Jag nås för ändamålet på dennis.lavesson@lawline.se.

Med vänliga hälsningar,

Dennis Lavesson
Fick du svar på din fråga?
Senaste besvarade frågorna inom Övrigt (1149)
2021-04-18 Att få prövning i HD
2021-04-17 Undanhålla sig fängelsestraff
2021-04-17 Förutsättningarna för husrannsakan.
2021-04-15 Hur ska hovrättens domslut läsas?

Alla besvarade frågor (91363)