Hur fungerar återvinning i konkurs enligt konkurslagen 4 kap 5 §?
Hej,
Jag företräder en vän som lånat ut pengar till en privatperson som försatts i konkurs. Min vän har fått brev från konkursförvaltare där man till konkursboet kräver återbetalning av belopp (amortering av lån) som utbetalats månaderna innan personen försattes i konkurs. Min vän har under 4 år, enligt reglerat skuldebrev totalt lånat ut 600 000 SEK till gäldenären. Återbetalningsplan finns tydligt beskrivet i ett avtal. Gäldenären har återbetalat (amortering + 4% ränta) totalt 425 000 SEK. 175 000 SEK återstår och kan genom konkursen konstaterande anses förlorade. Sista återbetalningarna om tot. 70 000 SEK gjordes inom de 3 sista månaderna innan gäldenären försattes i konkurs av Stockholms tingsrätt. Gäldenären har regelbundet varje månad under lånets löptid sänt borgenären ekonomiska rapporter som vi nu i efterhand kan bekräfta varit förvrängda och felaktiga.
I brevet hänvisar konkursförvaltaren till konkurslagen 4 kap. § 5.
Jag förstår det som att man i ovan nämnd paragraf beskriver att borgenär som anses gynnats i förhållande till andra samtidigt som han haft vetskap om gäldenärens insolvens skall återbetala erhållet belopp till konkursboet om borgenären erhållit betalning de sista tre månaderna innan gäldenären försattes i konkurs. Kan dessa amorteringar isf krävas åter? isf, med vilket stöd?
Min vän lider stor ekonomisk skada och har inte tillgång till de medel som nu konkursförvaltaren kräver åter till konkursboet. Läget är kritiskt.
Lawline svarar
Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Jag kommer att dela upp mitt svar i rubriker där jag behandlar de olika rättsliga aspekterna av din fråga. Denna fråga aktualiserar framför allt konkurslagen (KL).
Eftersom att det verkar som att konkursförvaltaren först och främst tänker göra gällande KL 4:5 är det den bestämmelsen jag i det följande ska redogöra för.
Konkurslagen 4:5
Bestämmelsen i KL 4:5 är en av flera bestämmelser i 4 kap KL som handlar om återvinning i konkurs. Detta institut existerar för att skydda borgenärer från att gäldenärer utför oschyssta transaktioner som gör att borgenärerna inte kan få betalt för sina krav. När en gäldenär med massa skulder har satts i konkurs aktualiseras återvinningsreglerna. De möjliggör för konkursförvaltaren att återvinna vissa transaktioner som varit oschyssta eller så kallat otillbörliga, så att gäldenären till exempel får tillbaka pengar som betalats kort tid innan konkursen. Detta gör konkursförvaltaren för att vissa borgenärer på ett orättvist sätt gynnats framför andra borgenärer precis innan konkursen. Institutet innebär alltså att konkursförvaltaren tvångsvis kan kräva en återgång av vissa transaktioner som uppfyller någon av bestämmelserna om återvinning i 4 kap KL.
Det finns flera bestämmelser i 4 kap KL som handlar om återvinning. De andra verkar dock inte relevanta i denna situation och det verkar vara just KL 4:5 som konkursförvaltaren åberopat som stöd för sitt krav. Jag ska därför gå igenom vad som krävs för att en konkursförvaltare med hjälp av KL 4:5 ska kunna få till en återvinning, och därmed få tillbaka pengar till konkursboet.
KL 4:5 är den återvinningsbestämmelse som faktiskt är svårast att uppfylla. Den har många förutsättningar som måste vara uppfyllda för att den ska kunna användas och den är som en så kallad generalbestämmelse som används om ingen annan av återvinningsbestämmelserna kan tillämpas.
Jag kommer nu att räkna upp de så kallade rekvisiten (förutsättningarna) som måste vara uppfyllda för att bestämmelsen ska kunna tillämpas. Jag kommer även att förklara dessa för att göra dem mer begripliga.
Bestämmelsen inleds med begreppet "rättshandling". Med detta menas till exempel en betalning eller något annat som har en juridisk effekt (det kan också handla om ett köp eller en gåva som ska gå åter).
Således ska en rättshandling återgå om:
1. På ett otillbörligt sätt en viss borgenär har gynnats framför andra borgenärer eller gäldenärens egendom undandragits borgenärerna eller att gäldenärens skulder har ökat.
Det relevanta här är att en borgenär (din vän) ska ha gynnats framför andra borgenärer på ett otillbörligt sätt. Detta innebär att betalningen i detta fall ska kunna anses "illojal" mot de andra borgenärerna, på så sätt att gäldenären velat på ett oschysst sätt gynna din vän framför de andra borgenärerna. Detta skulle till exempel kunna vara att gäldenären börjat amortera av större summor än vanligt de tre sista månaderna innan konkursen. Det skulle även kunna anses otillbörligt om din vän fått dessa betalningar genom hot eller utpressning mot gäldenären trots att gäldenären sagt sig inte rätteligen kunna fortsätta betala av skulden.
Personligen ser jag inget som är otillbörligt i denna situation om gäldenären betalat av ett lån till din vän som vanligt enligt en betalningsplan. För att transaktionen ska vara otillbörlig krävs det något mer än att gäldenären bara gjort en rutinmässig avbetalning av en skuld.
Vad gäller orden "gynnats framför andra" menas att din vän egentligen inte skulle ha fått betalt för sina krav om gäldenären varit i konkurs, eftersom att din vän är en så kallat oprioriterad borgenär. De pengar som din vän mottagit skulle alltså egentligen ha gått till någon eller några andra borgenärer med högre prioritet. Betalningen ska alltså ha varit till nackdel för andra borgenärer.
2. Förutom det i punkten ett krävs dessutom att gäldenären vid tillfället för betalningen var eller genom betalningen blev insolvent, antingen endast på grund av betalningen eller i förening med annan omständighet.
Inledningsvis kan sägas att "insolvent" innebär att man är i ett sådant ekonomiskt tillstånd att man inte kan betala sina skulder i tid. Av punkten två krävs alltså att gäldenären antingen ska ha varit insolvent vid tillfället för betalningarna, eller att gäldenären på grund av betalningarna blev insolvent.
3. Det krävs även att din vän antingen kände till, eller borde ha känt till att gäldenären var eller blev insolvent såsom sägs i punkten två och att betalningen var otillbörlig såsom sägs i punkten ett.
För att bestämmelsen i KL 4:5 ska vara tillämplig krävs således att förutsättningarna i alla de tre ovan beskrivna punkterna är uppfyllda. Om en enda förutsättning brister, som till exempel att din vän inte kände eller borde ha känt till att betalningarna var otillbörliga, går det inte att tillämpa bestämmelsen. Om bestämmelsen inte går att tillämpa har konkursförvaltaren inget fog för sitt krav och då ska din vän inte behöva återbetala det han fått.
Slutsatser
Som du säkert märkt är det flera förutsättningar som måste vara uppfyllda och som inte är helt okomplicerade. Jag kan därmed inte utifrån de omständigheter du givit mig säga något om vem som har rätt eller fel.
Jag kan dock ge er vissa viktiga hållpunkter. Det viktigaste är att konkursförvaltaren inte tvångsvis kan få tillbaka pengarna från din vän utan att stämma henne eller honom. Om konkursförvaltaren skulle göra det är det konkursförvaltaren som måste bevisa alla de förutsättningar som räknas upp i punkterna 1-3 ovan som alltså finns i KL 4:5, inklusive att din vän kände till eller borde ha känt till insolvensen och otillbörligheten. Detta är inte helt lätt för konkursförvaltaren och enligt mig har ni goda skäl att påstå att din vän inte alls var medveten om omständigheterna eftersom din vän blivit lurad av gäldenären genom de förvrängda och felaktiga rapporterna. Dessutom verkar det som att betalningarna inte faktiskt varit otillbörliga, vilket talar för att återvinning inte ska kunna ske.
Vad kan ni göra?
Det ni bör göra är således att se över din väns situation och omständigheterna som förelegat vid betalningarna. Ni bör göra en utvärdering av om förutsättningarna kan vara uppfyllda för att KL 4:5 ska kunna tillämpas eller inte. Om ni inser att det är mycket osannolikt att KL 4:5 kommer kunna tillämpas utifrån den redogörelse som jag givit er, kan ni fundera på att bestrida kravet från konkursförvaltaren. Om ni istället inser att det finns goda skäl att tro att KL 4:5 kommer att kunna tillämpas och att konkursförvaltaren har goda chanser att vinna i domstol, bör ni fundera på att medge kravet och betala tillbaka pengarna.
Hur som helst kan det vara bra att undvika en rättegång då det kan ge upphov till stora summor i rättegångskostnader som den förlorande parten måste ersätta. Ni bör dock vara medvetna om att det inte alls är säkert att konkursförvaltaren tar vidare ärendet till domstol bara för att din vän bestrider kravet. 70 000 kronor må vara mycket pengar, dock är det förmodligen inte så mycket i konkursförvaltarens ögon då han eller hon tar mycket i betald och eftersom hans eller hennes tid är mycket kostsam. Konkursförvaltaren kommer därför förmodligen inte ta vidare ärendet såvida han eller hon inte är mycket säker på att han eller hon kommer att vinna processen.
Jag inser att detta är mycket information och att ämnet inte är helt okomplicerat. Jag hoppas dock att mitt svar är belysande och att ni härmed får en bättre uppfattning av läget. Tveka inte att ställa följdfrågor angående mitt svar, vilket kan göras via min mail till Joel.Herrault@Lawline.se.
Du har även beställt telefonuppföljning. Jag kommer därför att ringa dig klockan 15:30 på fredag. Hör av dig via mail om tiden inte passar eller om du vill att jag ringer en annan tid.
Med vänliga hälsningar,
