Hur får polisen agera vid ett ingripande?
Anmäla en polis för brott
Jag var på ICA NÄRA kl. 20:40 för att handla livsmedel till mina barn.Medan jag var på väg till kassan för att betala mina grejer ,så dök plötsligt upp åtta poliser med pistoler. De riktade vapen mot mig. De skrämde mig med pistoler och skrek många poliser på mig. Jag lyssnade på polisen som skrek och hotade mig med pistoler. Därefter lägger jag mig ner på marken. Sedan kroppsvisiterade poliser mig.
Efter kroppsvisitering, hittade poliser ingen vapen jag bar med mig som de var misstänkt .De upptäckte att jag är oskyldig.
Händelsen ske inne i butiken och det finns övervakningskamera som har spelat in allting samt vittne .
Jag känner mig starkt kränkt och nedtryckt.
Lawline svarar
Hej,
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.
Först och främst vill jag beklaga din upplevelse.
Jag tolkar din fråga på så sätt att du undrar om polisen i ditt fall har agerat rätt och om du kan anmäla dem för händelsen. För att besvara frågan kommer jag att utgå från Polislagen men även Rättegångsbalken.
Vad är polisens arbetsuppgifter?
I 2 § Polislagen tydliggörs vilka arbetsuppgifter som polisen har, där nämns bl. a. att de ska övervaka den allmänna ordningen, säkerheten och ingripa när störningar har inträffat, de ska även förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet och andra störningar av den allmänna ordningen eller säkerheten. Att ingripa ingår således i polisens arbetsuppgifter, dock måste ingripandet och sättet för ingripandet vara berättigat, vad detta närmare innebär behandlas nedan.
Om kroppsvisitering
19 § st. 2 Polislagen anger att en polisman får kroppsvisitera i den utsträckning det behövs för att söka efter vapen som är ägnade att användas vid brott mot liv och hälsa eller om det med hänsyn till omständigheterna kan antas att vapnet kan förverkas i enlighet med 36 kap. 3 § Brottsbalken. Det är alltså en bestämmelse som ger polisen en befogenhet att göra kroppsvisitation i förebyggande syfte, och kräver inte att ett brott rent faktiskt har skett. Bestämmelsen kräver dock att det föreligger en situation där risken typiskt sätt är stor för att vapen kommer till användning vid våldsbrott. Som exempel brukar nämnas när ungdomsgrupper konfronteras eller idrottsevenemang där våldsamheter erfarenhetsmässigt brukar förekomma. De är alltså händelser som talar för att ett ingripande bör ske i förebyggande syfte för att förhindra våldsbrott.
Med hänsyn till de omständigheterna som du nämner i ditt fall kan det inte bedömas att polisen har haft laga stöd för sitt ingripande med stöd av denne bestämmelsen.
Polisen kan dock kroppsvisitera en person med stöd av de bestämmelser som finns i Rättegångsbalken, se 28 kap. 11 § RB. För att polisen ska ha befogenhet att kroppsvisitera en person måste för det första finnas anledning att anta att ett brott ha begåtts som även har fängelse i straffskalan. Det brott som du menar du var misstänkt för är olaga vapeninnehav (se 9 kap. 1 § Vapenlagen) och fängelse finns i straffskalan, första kravet är således uppfyllt.
Andra kravet är att den misstänkta ska vara skäligen misstänkt vad detta rent konkret innebär är högst oklart. Emellertid ska misstanken vara underbyggd av objektiva omständigheter och att dessa ska ha en viss styrka som talar för att en person har begått den gärningen som misstanken avser. Om detta är uppfyllt, alltså om polisen verkligen hade objektiva omständigheter som talade för att du bar vapen på dig, kan jag inte heller baserat på den informationen som du lämnat bedöma och därför inte heller ta ställning till om det misstankegraden var uppfylld eller inte.
Får polisen bete sig hursomhelst vid ett ingripande?
I 8 § Polislagen fastslås de allmänna principerna om att polisen vid verkställande av sina tjänsteuppgifter ska vid ingripande göra det på ett sätt som är försvarligt med hänsyn till åtgärdens syfte och övriga omständigheter. Om tvång tillgrips får det ske endast om det finns ett behov. Denna bestämmelser ger uttryck för två centrala principers om ska genomsyra polisens verksamhet nämligen (1) behovsprincip, som innebär att polisingripanden får göras bara om det är nödvändigt för att polisen ska kunna fullgöra sina uppgifter ex. undanröja en aktuell fara eller annan störning. (2) Proportionalitetsprincipen, som tar sikte på att det intrång som polisingripandet medför för den som utsätts (det vill säga du i detta fall) inte ska stå till missförhållande till ingripandets syfte. Sammantaget talar dessa två principerna för att minsta möjliga tvång ska användas.
Om det var proportionerligt och behovsenligt är i sig en väldigt komplex fråga. Det kan dock med säkerhet ifrågasättas om polisen verkligen beaktade minste möjliga tvång när det var flera polisen som utförde ingripandet och dessutom hotade med vapen. Även det faktum att det skedde inne i en mataffär talar emot polisens ingripande. Det kan inte bedömas att polisen har beaktat det intrång som ingripandet innebar för dig, och sammantaget att de inte har tagit hänsyn till 8 § Polislagen som alltid ska iakttas vid allt polisarbete.
Vad bör du göra?
Sammanfattningsvis kan jag enbart konstatera att det är högst oklart om polisen beaktade de två ovan nämnda principerna för deras ingripande, och som ska vara genomsyrande för deras verksamhet, detta oberoende om du var skäligen misstänkt för ett brott eller inte.
Jag rekommenderar dig emellertid att göra en polisanmälan så fort som möjligt för att säkra bevisning i den mån åklagaren väljer att väcka åtal. Du måste alltså vända dig till polisen och berätta om det som har hänt och att du vill upprätta en anmälan, detta kan du göra genom att ringa på 114 14. Anmälan kommer i sin tur att överlämnas till avdelningen för särskilda utredningar, som särskilt arbetar med när någon inom polismyndigheten anmäls för brott. Därefter är det åklagaren som beslutar om att inleda, eller lägga ner en förundersökning, du kan läsa mer om detta här.
Har du fler frågor eller funderingar tveka inte att kontakta oss igen här på Lawline.
Vänligen,
