Hur bedömner man om en fastighet är en privatbostadsfastighet eller näringsfastighet?
Funderar på att förvärva en fastighet utomlands. Fastigheten kommer vara belägen utanför EU och EES. Tanken är att inom en handfull år bo halva året där och halva året i Sverige. Tills dess funderar jag på att hyra ut fastigheten 10-11 månader om året och själv nyttja den under resterande del, ca 4-5 veckor per år.
Skall man se fastigheten som privatbostadsfastighet eller näringsfastighet?
Tacksam för ert svar!
Lawline svarar
Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Gränsdragningen mellan en privatbostadsfastighet och näringsfastighet fastställs i inkomstskattelagen (IL). Allt som inte är en privatbostadsfastighet klassificeras som en näringsfastighet (2 kap. 14 § IL).
För att bostaden ska vara en privatbostadsfastighet måste två rekvisit vara uppfyllda (2 kap. 13 § IL):
Det ska vara fråga om ett småhus, en ägarlägenhet eller tomtmark. (Ett småhus är en byggnad som är inrättad till bostad åt en eller två familjer.)Småhuset eller ägarlägenheten ska vara en privatbostad.Privatbostad:
Om din fastighet till övervägande del ska användas för permanent-eller fritidsboende av ägaren eller närstående så är det en privatbostad. Vid blandad användning i tiden kan en fastighet anses vara en privatbostad även om den under större delen av året är uthyrd till utomstående. Detta under förutsättning att den under någon del av året eller de närmaste åren används av ägaren eller närstående. Det finns inget krav att det egna användandet måste omfatta viss minsta tidsrymd (RÅ 1998 not. 38). Det är alltså okej att du hyr ut den under största delen av året och själv nyttjar den i 4-5 veckor per år.Svaret på din fråga är följaktligen att din fastighet med största sannolikhet kommer klassificeras som en privatbostadsfastighet.
