Fullbordande av gåva
Jag mottog ett skåp som min mors make hade tillverkat, i gåva 1975. Dock kunde jag inte flytta skåpet vid tillfället och min mor tag hand om det åt mig. Maken avled i början av 90-talet. 2004 hämtade jag skåpet till min bostad. Nu är det så att vid makens bortgång så var hans barn, två söner närvarande på begravningen och sedan även i min mors bostad för att utkräva kvarlåtenskap efter sin far. De hämtade några tavlor som han hade målat och vid förfrågan säger båda att de inte har någon önskan till vidare arv efter sin far. Den 18/11-13 avled min mor och jag har efter detta fått reda på att hon skulle ha utlovat mitt skåp till den ena av sönerna efter maken. Hon nämnde inget om detta till mig då jag hämtade skåpet och därför undrar jag hur arvsfördelningen skall bli och om jag inte har laglig rätt till gåvan! Vidare blev båda sönerna per rekommenderat brev kallade till bodelning hos bodelningsförrättaren men uteblev.
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga. En gåva fullbordas genom att den överlämnas (traderas) till gåvomottagaren (2 § gåvolagen). Gåvomottagaren måste fått gåvan i sin besittning och ha rådigheten över den. Gåvogivaren får inte längre ha kontroll över gåvan. Beträffande din situation så har gåvan av skåpet fullbordats när du hämtade det. Det är då du fick det i din besittning.
Din mor hade endast avgett ett gåvolöfte till en av sönerna. Som huvudregel är ett löfte om en gåva inte bindande (1 § gåvolagen). Dock kan gåvolöftet vara bindande om det avgetts skriftligen. Inte varje skriftlig handling om ett löfte om framtida gåva är tillfyllest. Lagen föreskriver att handlingen ska vara ett skuldebrev eller annan urkund som överlämnats till gåvotagaren. Ett vanligt privatbrev kan emellertid i vissa fall åberopas. Tyngdpunkten ligger på om det av omständigheterna framgår att gåvogivaren hade för avsikt att privatbrevet skulle åberopas av gåvomottagaren som ett bevis på att ett gåvolöfte skett. Som jag uppfattar det, så har utfästelsen om gåva till sonen i ditt fall inte skett skriftligen, utan muntligen, varför vi inte vidare behöver gå in på bedömningen om skriftlighet.
Ett annat fall då en gåvoutfästelse kan anses bindande är om utfästelsen på något sätt manifesterats för allmänheten. Ett exempel på detta kan vara att gåvogivaren i en allmän sammankomst lovar ge bort ett föremål i gåva till en viss person eller organisation. I ditt fall har inte gåvolöftet kommit allmänheten till del.
Jag skulle vilja avsluta med att sammanfatta att en gåva är fullbordad när gåvomottagaren får gåvan i sin besittning. När gåvomottagaren väl fått gåvan, har gåvogivaren ingen bestämmanderätt över gåvan och kan därmed inte lova ut den till andra. Ett gåvolöfte är inte bindande, med få undantag. Enligt min bedömning har du alltså rätt till ditt skåp.
Vänliga hälsningar,
