Fråga om mened och dess räckvidd
När upphörde mened att falla under allmänt åtal? Jag har nu kämpat i 3 år efter att en vittnesperson ljugit och pga det förlorat mitt KK. Jag har bevisat att vittnet ljugit i rätten dvs begått mened men ändå frias jag inte. Idag fick jag besked från kammaråklagare att mened inte hör till allmänt åtal. Hur är det möjligt att inte frias trots att jag bevisat lögner? Jag bevisar ställt utom allt rimligt tvivel att vittnet ljugit i rätten men ändå frias jag inte. Efter alla överklaganden och resningsansökningar med bevis om lögner anmälde jag vittnet för falsk angivelse och mened, men kammaråklagaren anser då inte att mened faller under allmänt åtal. Enligt mina Googlingar faller mened under allmänt åtal. Skall jag vid 59 års ålder tvingas bli kriminell? Om det är fler kriminella element rättsväsendet vill ha skall inte jag göra dom besvikna. Märklig inställning bara tycker jag.
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga.
Jag vill inleda med att säga att jag har uppfattat det precis som du att mened faller under allmännt åtal. Anledningen för det är att det ska framgå specifikt i lagtexten om det istället skulle falla under enskilt åtal. Eftersom ingen sådan hänvisning finns faller brottet under allmänt åtal (20 kap 2§ rättegångsbalken, RB). Med det är det inte sagt att åklagaren alltid väcker åtal. Det finns nämligen ett antal undantag från den obligatoriska plikten att väcka åtal i 20 kap 7§ RB i samma lagrums andra stycke får åklagaren underlåta att väcka åtal om det av särskilda skäl är uppenbart att det inte krävs en påföljd för att avhålla den misstänkte från fortsatt brottslighet. Jag kan tänka mig att det är denna grund som åklagaren stödjer sig på eftersom brottet mened är avslutat så fort vittnet avslutat sin utsaga och det är inte ett lätt brott att upprepa.
Falsk angivelse 15 kap 6§ BrB
Brottet omfattar situationen när någon anger en oskyldig person för brott med uppsåt att denne ska bli dömd till ansvar. Detta är inte tillämpigt i din situation eftersom vittnet ljuger under huvudförhandingen och alltså i ett senare stadium än det som avses (ex. en polisanmälan). Om vittnet avlagt en vittnesed är det bättre att du anmäler vittnet för mened.
Mened 15 kap 1§ BrB
Den som under vittnesed ljuger inför rätten begår brottet mened. En försvårande omständighet som du finner i andra stycket är att den osanna utsagan lämnas för att en oskyldig persn ska dömas till ansvar för allvarlig brottslighet, detta är en av omständigheterna som motiverar att medenden ska betraktas som grov. Nedan vill jag peka på att det finns begränsningar för hur långt menedsansvaret sträcker sig, det är nämligen så att beroende på hur utsagan påverkar målet så finns det möjligheter för vittet att gå fri.
15 kap 4§ BrB begränsing i menedsbrottet - påverkat saken? - påverkat utången i målet?
Denna regel utgör en begränsning för brottet och kan förstås som den nedre gränses för när en falsk utsaga utgör ett brott. Det som är avgörande är hur den falska utsaga påverkat rättens bedömning. Om den inte påverkat utgången för målet kan personen gå fri från ansvar, men om den påverkat ansvarsfrågan på så sätt att den påverkar "saken" så kan vittnet inte gå fri från ansvar. Det som är avgörande är hur bevisningen i övrigt ser ut - om det finns annan bevisning som oberoende av den falska utsagan bevisar din skuld så har inte den osanna utsagan påverkat utgången i målet, men som sagt likväl påverkat saken. Anledningen till att man talar i termer om "saken" och "utgången i målet" som olika är eftersom en osann utsaga påverkar dessa olika och det kan tänkas vara mer klandervärt att påverka dessa olika.
Varför frias du inte?
Jag vill erinra om att det jag kommer framföra nedan är mina spekulationer och det kan finnas andra anledningar som jag missat. Jag tänker mig initiellt att det kanske finns annan bevisning som talar för din skuld som gör att rätten inte ändrat sin uppfattning om din skuld. För det andra måste den falska utsagan tillmätits bevisvärde i domskälen för att du ska beviljas resning enigt 58 kap 1§ 2p RB. Du skulle även kunna åberopa 58 kap 1§ p 3 RB och hävda att vittnets lögn är av den art att den bevisar din oskuld (nya omständigheter som inte lagts fram tidigare), men till skullnad från p 2 så finns här inte samma bevislättnad - det är alltså svårare för dig att vinna framgång med p 3. I sista hand är det rätten som bestämmer om din bevisning är tillräckligt stark för att ändra en fällande dom. När du överklagar till hovrätten så måste du dessutom få ett prövningstillstånd (se 49 kap 14§ RB) där både punkten 1 (ändringsdispens - tvivla på riktigheten av tingsrättens dom) och punkten fyra (synnerliga skäl) skulle kunna bli aktuella att påka på i ditt fall då det är möjligt att hovrätten gör en annan bedömning av vittnets utsaga där tingsrätten och första punkten ska NJA 2018 s. 1062, p. 10: ”Tillämpningen av regeln om ändringsdispens ska präglas av generositet, vilket innebär att alla avgöranden som bedöms som tveksamma ska tas upp till fullständig prövning."
Hoppas du fått klarhet beträffande din fråga, om du har ytterligare funderingar är du välkommen att ställa ytrerligare frågor.
Hälsningar
Johanna Wallin
