Fråga om gränsen för självförsvar

Hej Lawline! 

Jag har en fråga angående självförsvar, i Sverige är det ju förbjudet att gå runt med kniv eller något annat sorts vapen, även riktig pepparsprej osv. Jag undrar bara, i med att Sverige nu är det mest kriminella landet i Europa... är det lagligt att t.ex. ta av sig sitt bälte och slåss med det, om detta har ett bronsspänne som lätt kan krossa knäskålar eller skallen? Skulle aldrig sikta på skallen med detta skärp, utan det blir i sådana fall knäskålen, hur ser lagen på det? Får man göra något form av motstånd som innebär att man har en chans att ens överleva? Då de man slåss mot alltid är flera och ofta har vapen så som kniv. Att förlita sig på lagen var det länge sedan man kunde göra i detta land eller lagstiftare, så vem ska man lägga tilliten hos? Åker man in för att ha försvarat sitt eget liv? Ursäkta spåren av frustration.....

Lawline svarar

Hej! 

Tack för din fråga. 

Som du nämner i din fråga så har den svenska strafflagstiftningen och andra speciallagar finns det ett antal förbud mot innehav av exempelvis knivar och andra farliga vapen och även annat som likställs med dessa enligt 1 kap. 3§ Vapenlagen.  Just det du nämner och funderar om tolkar jag som situationen att man i en självförsvars situation och då använder sig av ett bälte, samt självförsvarsrätten i allmänhet. Som utgångspunkt finns det ursäktande grunder som kan ursäkta en annars otillåten gärning som begås i exempelvis nödvärn (24 kap 1§ Brottsbalken) och nöd (24 kap 2§ Brottsbalken). Dessa två bestämmelser tar sikte på händelseförlopp när en person försvarar sig med en motgärning. Denna rätt tillfaller  både den som blir angripen (brottsoffret) och gärningspersonen. Men hur kommer då själva brottsverktyget in i bilden? Så som jag har tolkat praxis och kommentarerna till Brottsbalken så kan man se några återkommande resonemang/riktlinjer:

  • beroende på vilket tillhygge man använder och hur det används kan det konstituera olika brott och olika svårhetsgrader. (exempelvis misshandel eller mord beroende på utfallet.) 
  • tillhygget kan spela roll för ansvarsbedömningen - har man tagit det “första bästa” eller har man fört med ett farligt vapen till brottsplatsen.  
  • det är sällan proportionerligt att bruka våld mot gärningspersonen, när denne slutar utgöra ett hot. Exempelvis faller till marken eller blir medvetslös.  

Som du märker beror mycket på situationen som sådan. Vilket angrepp och hur stor sannolikheten är att man kan försvara sig. När rätten resonerar brukar den utgå från en proportionalitetsbedömning där ex. styrkeförhållandena mellan de inblandade är en viktig aspekt - om du blir angripen av en person som är större, starkare eller har ett farligt vapen är det som huvudregel okej att, som den angripne, bruka mer våld.  Detta resonemang ska också beaktas inom ramen för ”säkerhetsventilerna”.

Nedan ska jag ge exempel där man kan gå fri från ansvar från en otillåten gärning: 

Säkerhetsventiler 

Om någon vid utövande av nöd eller nödvärnsrätten har gått utöver det utrymme som är tillåtet . Excessbestämmelsen fungerar därmed som en säkerhetsventil för de fallen där gärningen kan ursäktas, rättsföljden är att inget brott har begåtts. Med andra ord går man fri från en otillåten gärning som i andra fall skulle ha varit ett brott. 

Förutsättningar:

  • affekttillstånd (hur faran uppfattats av den angripne). Om man varit mycket rädd, uppjagad eller på annat sätt haft svårt att sansa sig så talar det för att nöd- eller nödvärnsexcess bör beaktas. 
  • hur snabbt angreppet är - om man blir överraskad eller om man haft tid att fundera över sitt handlande.   
  • gärningspersonens individuella egenskaper. Dvs styrkeförhållandena mellan parterna, men även andra egenskaper som gör att gärningspersonen har ett övertag i situationen. 

Som du märker i bestämmelsen så är det relevanta inte egentligen vilket tillhygge man använder sig av - en kniv, bälte eller annat - som visserligen kan vara relevant för helhetsbedömningen som en försvårande omständighet, men det man ska akta sig för att göra en isolerad bedömning av tillhygget. Jag finner att det sällan är valet av tillhygge som är den avgörande omständigheten för om man kan undkomma straff i excessfallen eftersom det görs en proportionalitetsbedömning. Det man vill fånga upp i denna bestämmelsen är alla situationer där den angripnes handlande kan ursäktas för att situationen har varit sådan att  

Om du däremot har på dig bältet för att du förbereder dig eller misstänker att du kan hamna i slagsmål är det en omständighet som talar till din nackdel, eftersom du då har haft tid att förbereda dig.  

Om man handlar i ovisshet gällande en gärnings tillåtlighet kan man gå fri från ansvar om den felaktiga tron är ett resultat av fel vid kungörelsen av straffbestämmelsen, felaktig information från en myndighet eller felaktig information av sakkunnig. Ren okunnighet är däremot inte befriande eftersom det skulle göra det förmånligare att inte undersöka vad som är lagligt och inte. Den villfarelsen som istället är ansvarsbefriande är alltså situationerna när det inte varit möjligt att förstå innehållet i en straffbestämmelse och detta inte varit oaktsamt av gärningspersonen.  Sedan ska läggas till att det finns ett beviskrav på att villfarelsen inte ska vara uppenbart oskälig, vilket innebär ett högt ställt krav. Detta medför också att regeln tillämpas restriktivt och det inte är särskilt lätt att vinna framgång med en talan om inte villfarelsen kan inordnas under någon av de tre omständigheterna jag nämnde inledningsvis.  

Sammanfattningsvis 

Som huvudregel ska du ta med dig att du får försvara dig själv i en nöd eller nödvärnssituation. Det finns också en öppning i lagen för att kunna gå utöver den annars tillåtna sfären för en gärning så länge det kan täckas av excessbestämmelsen och den avgörande faktorn lär vara hur du använder dig av våldet, hur du uppfattat situationens fara och hur mycket “övervåld” som varit proportionerligt att bruka. Det är därmed svårt att generellt uttala sig om hur mycket våld man får bruka för att försvara sitt eget liv - ibland kan dödande ursäktas - allting är beroende av omständigheterna i det enskilda fallet. 

Hoppas du fått klarhet gällande din fråga. Om du funderar över någonting mer, tveka inte att ställa fler frågor.

Med vänliga hälsningar 

Johanna Wallin 

Johanna WallinRådgivare
Vi använder Cookies
Vi använder cookies för att ge dig bästa möjliga upplevelse på vår webbplats. För att anpassa dina cookie-inställningar, vänligen klicka på “Mer information”