Förundersökning och bevisbörda
Hejsan, det är såhär att häromdagen stormade polisen både mitt hem o min flickväns hem. Dem tog mig o körde mig en bra bit hemifrån till en annan ort. Där jag först hamna i arresten och sen hamnade förhör. Då fick jag reda på att dem leta efter något slags vapen. Och att jag var misstänkt för Grovt Vapenbrott och Grovt olaga hot. Detta skulle inträffat en kväll eller natt när jag har suttit hemma o spelat vilket det även finns bevis för. Jag fick inga svar på mina frågor och dem ville inte ha mina alibis namn eller nummer. Helt sjukt hur dem kan göra såhär mot någon innan dem ens frågat var jag befunnit mig det aktuelle datumet. Åklagaren vägrar svara på mina samtal. Utredaren vägra svara på mina frågor. Vad kan jag göra i denna situationen? Jag får inte bevisa min oskuld i det hela. Och dem hittade inget i något utav husen. Men får som sagt inga svar.
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Rättegångsbalken
Jag förmodar att polismyndigheten eller åklagaren har inlett en förundersökning enligt (23 kap. 1 § rättegångsbalken). Utgångspunkten är att en förundersökning ska inledas så snart det finns anledning att anta att ett brott har begåtts. Det ska vara något konkret brott (grovt vapenbrott och grovt olaga hot i förekommande fall). Med "anledning att anta" ska förstås det beviskrav som gäller för att förundersökningen ska inledas, vilket är ett mycket lågt beviskrav. Det är det lägsta beviskravet som förekommer i brottmålsförfarandet. Det är i stort sett tillräckligt att det finns någon omständighet som tyder på att en brottslig gärning har förövats.
Av (23 kap. 4 § rättegångsbalken) framgår att en förundersökning ska bedrivas objektivt (objektivitetsprincipen). Vid förundersökningen ska undersökningsledaren och den som biträder honom eller henne ta till vara och beakta omständigheter och bevis (alibi i förekommande fall) som talar såväl till den misstänktes fördel som till hans eller hennes nackdel. Syftet med objektivitetsprincipen är att säkerställa att förundersökningen ger ett så tillförlitligt material som möjligt för beslut under förundersökningen och vid bedömningen i åtalsfrågan, vilket skapar bättre förutsättningar för en mer rättssäker process. Det innebär att undersökningsledaren och de som biträder honom eller henne "aktivt" ska söka efter omständigheter och bevis som talar till den misstänktes fördel. Objektivitetsprincipen har även betydelse för vilka utredningsåtgärder som ska vidtas och för hur de ska dokumenteras samt om den misstänkte och försvararen ska få kännedom om dem och få ta del av resultatet.
I (23 kap. 18 § rättegångsbalken) framgår att när förundersökningen har kommit så långt att någon skäligen misstänks för brottet ska den misstänkte underrättas om misstanken när han eller hon hörs. Regeln är en viktig garanti för rättssäkerheten och syftar till att den misstänkte ska kunna förbereda sitt försvar (se artikel 6.3 a Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna). I andra stycket sägs att den misstänkte och försvararen har rätt att löpande ta del av det som förekommit vid förundersökningen, i den mån det kan ske "utan men för utredningen". Utan men för utredningen avser inte bara risken för att den misstänkte kan undanröja bevis, påverka vittnen eller på annat sätt försvåra för utredningen utan även att t.ex. viktiga förhör inte har hunnits hållas eller att en underrättelse skulle kunna äventyra en pågående eller planerad tvångsmedelsanvändning. Risken är också att den misstänkte, om han eller hon förnekar brott, anpassar sin version efter vad som framkommit av bevismaterialet.
Rätten att ta del av materialet inträder successivt och omfattar allt material som samlas i den pågående förundersökningen. Rätten till insyn kan ske genom en muntlig föredragning av utredningsläget, genom att den misstänkte och hans eller hennes försvarare får tillfälle att läsa materialet hos polisen eller genom att de får kopior av materialet. Den misstänkte och hans eller hennes försvarare kan alltså temporärt undanhållas information om förundersökningen och dess resultat. När det inte längre finns risk för att utredningen kan försvåras ska den misstänkte och en eventuell försvarare få kännedom om förhören och vad som framkommit.
Enligt (23 kap. 18 a § rättegångsbalken) framgår att när förundersökningsledaren har slutfört den utredning som han eller hon anser är nödvändig har den misstänkte och försvararen rätt att ta del av det som förekommit vid förundersökningen.
I (24 kap. 9 a § rättegångsbalken) sägs att den som anhålls eller häktas har rätt att ta del av de omständigheter som ligger till grund för beslutet om anhållandet eller häktningen. Insynsrätten omfattar de omständigheter som ligger till grund för beslutet om frihetsberövande. Rätten är ovillkorlig och innebär att den inte kan begränsas med hänvisning till att insynen kan skada utredningen. Rätten till insyn avser dock endast den gärning för vilken personen berövats friheten (grovt vapenbrott och grovt olaga hot). Den misstänktes rätt till insyn efter anhållandet respektive häktningen regleras därefter enligt tidigare nämnda bestämmelsen i 23 kap. 18 § rättegångsbalken.
Bevisbördan
I brottmål ligger såväl utredningsbördan som bevisbördan på åklagaren. Endast när brottet består i bristande redovisningsskyldighet (typ skattebrott) eller i förtalsmål kan omkastning av bevisbördan ske. Det finns visserligen ingen uttrycklig bestämmelse i rättegångsbalken som anger att åklagaren bär bevisbördan. Av (artikel 6.2 Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna) framgår dock att var och en som blivit anklagad för brott ska betraktas som oskyldig (oskyldighetspresumtionen) till dess hans skuld lagligen fastställts. Detta medför att det är åklagaren som bär bevisbördan. Högsta domstolen har även sagt att som huvudregel gäller att den tilltalade har rätt att hålla tyst. Inte heller ska den tilltalade ges någon nackdel av att lämnade uppgifter visar sig vara felaktiga. Det hänger samman med att det kan finnas skäl till att lämna en annan berättelse än den som är sann, särskilt om åklagarens gärningspåstående även innehåller annan brottslig gärning som den tilltalade kan riskera att dömas för.
Sammanfattning
Du kan begära att få insyn i förundersökningen. En förutsättningar för insyn är dock att insynen inte är till men för utredningen. Det innebar som sagt att du och försvararen för tillfället kan undanhållas information om förundersökningen och de resultat som framkommit där. Undersökningsledaren ska visserligen kunna motivera varför han eller hon anser att det skulle vara till men för utredningen att en viss uppgift utelämnas, men något krav på formellt beslut med motiveringen har i lag inte ställts upp.
Viktigt att komma ihåg är dock att du inte behöver bevis din oskuld. Det är åklagaren som har bevisbördan och ska bevis din skuld. Dessutom är kravet på fällande dom att det ska vara ställt "bortom rimligt tvivel" vilket innebär ett beviskrav på ungefär 95-98 procent.
Hoppas du fick svar på din fråga!
