Envarsgripande av orningsman
Hej,
Jag undrar lite grann om det här med Envarsgripande mot ordningsmakten. RB 24:7 tar inte hänsyn till vilken person som utför ett brott utan konstaterar bara att envar har rätt att gripa en person som utför ett brott varpå fängelse finns på straffskalan. Ordningsvakter arbetar efter lagar som exempelvis ger ansvarsfrihet vid användandet av våld samt omhändertagande enligt LOB. Ordningsvakten har även rätten att avlägsna en person från stället.
Om du som envar upplever ett oprovocerat omhändertagande, avvisning eller blivit utsatt för våld bör det i lagens mening bland annat klassas som Ofredande: "Den som handgripligen antastar eller medelst skottlossning, stenkastning, oljud eller annat hänsynslöst beteende eljest ofredar annan, döms för ofredande till böter eller fängelse i högst ett år". Envar borde därför, om denne vill, kunna gripa ordningsvakten för ofredande och därefter kunna bemöta det våld som den utsätts för. Envarsrätten har villfarelse som grund för ansvarsfrihet, personen trodde denne såg ett brott utföras. Envar kan inte förväntas ha koll på (eller lägga värderingar i om denne använder sitt lagstöd korrekt) vilka lagar ordningsvakter använder sig av och kan därmed bara utföra ett gripande utifrån dennes kunskap om vad som är ett brott varpå fängelse finns på straffskalan.
Detta scenario är väl knappast vanligt men ur en ren rättslig aspekt, är jag ute och cyklar eller finns det belägg för det jag säger?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Precis som du säger finns det en lagstadgad rätt för envar att gripa en person som har begått ett brott där fängelse kan följa, om detta kan ske på bar gärning eller på flyende fot (24 kap. 7 § 2 st. rättegångsbalken). För att envar ska ha rätt att gripa en ordningsvakt krävs det således att denne gör sig skyldig till ett brott med fängelse i straffskalan. Eftersom ordningsvakter lyder under Polismyndigheten och har vissa befogenheter att använda våld vid tjänstgöring kan det vara svårare att avgöra när en ordningsman begår ett brott.
Enligt 8 § lagen om ordningsvakter får en ordningsvakt för att verkställa en åtgärd inte använda strängare medel än förhållandena kräver. Han bör i första hand söka vinna rättelse genom upplysningar och uppmaningar. När en ordningsvakt ingriper skall han se till att åtgärden inte väcker onödig uppmärksamhet eller orsakar större olägenhet än som är oundviklig med hänsyn till dess syfte. Bryter en ordningsman mot dessa bestämmelser kan det bli fråga om tjänstefel.
Tjänstefel innebär innebär att då någon uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften skall dömas för tjänstefel till böter eller fängelse i högst två år (20 kap 1 § brottsbalken). Detta innebär således att för tjänstefel finns det fängelse i straffskalan.
Läser man vidare i paragrafen finner man det undantag som gäller för vissa tjänstemän. Om gärningen med hänsyn till gärningsmannens befogenheter eller uppgiftens samband med myndighetsutövningen i övrigt eller till andra omständigheter är att anse som ringa, skall inte dömas till ansvar.
Skulle en enskild gripa en ordningsman, och det visar sig att denne ej gjort sig skyldig till något brott där fängelse kan följa riskerar denne enskilde att fällas för brott själv. Beroende på vilket våld som använts vid gripandet kan det här bli fråga om ofredande, misshandel eller våld mot tjänsteman.
Med tanke på ordningsvakternas befogenheter att använda våld vid tjänstgöring, deras relativt omfattande utbildning, de konsekvenser som kan följa och det faktum att de lyder under Polismyndigheten skulle jag avråda från att försöka genomföra ett envarsgripande av en ordningsvakt i tjänst. Anser man att en ordningsvakt har använt mer våld än som krävts uppmanar jag till att anmäla ordningsvakten.
