Envarsgripande
jag undrar runt envarsgripande, tycker det är väldigt viktigt att använda i vårt samhälle idag. jag vill gärna ha så utveklade och förklade svar som möjligt. skriv gärna ner paragrafer och kapitel på varje fråga.
·Vad är envarsgripande?
·Vilka får utföra envarsgripande? vuxna? mideråriga? Eller vem som helst?
·Vilka tillfällen får det användas vid? Får det användas mot te.x verbala hot?
·Vad ska man göra på plats vid envarsgripande?
·Vad ska man säga/göra för att hålla kvar personerna.
·Vad för slags (våld) får man använda? I olika sitivationer?
·Vad ska man göra för att hålla kvar personen?
·Vad får man lov att göra om personen helt enkelt bara går vidare?
·Vad får man göra om personen yttrar våld emot dig eller andra?
·Hur ska man te.x förklara sitevationen för hen/dem?
·Vad är bästa sätt att förklar för 112(polisen) när man ringer och när dem kommer dit?
·Vad ska/måste polisen göra när dem kommer till plats?
·te.x vid ett enklare brott som verbala hot, Vad måste dem göra? får dem bara släppa personen?
Lawline svarar
Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Vad är ett envarsgripande och vem får utföra det?
Ett envarsgripande är en rättighet som envar (det vill säga vem som helst) har att i vissa situationer gripa personer som begått brott (se 24 kap. 7 § rättegångsbalken).
När får ett envarsgripande utföras?
Ett envarsgripande får utföras när det har begåtts ett brott där fängelse kan följa och att personen påträffas på bar gärning eller flyende fot. Man får också gripa en person som är efterlyst för brott. Den gripne ska sen skyndsamt överlämnas till närmaste polisman.
Det krävs alltså att fängelse finns med i straffskalan för det brott som har begåtts. Du nämner exempelvis verbala hot. Beroende på vad som sägs kan det klassas som antingen olaga hot (se 4 kap. 5 § brottsbalken), ofredande (4 kap. 7 § brottsbalken) eller förolämpning (5 kap. 3 § brottsbalken). Av dessa brott har olaga hot och ofredande fängelse i straffskalan och ett envarsgripande kan därför göras. För att ett envarsgripande ska kunna genomföras vid en förolämpning, krävs att brottet är grovt.
Det krävs också att det med viss säkerhet kan sägas att personen som grips verkligen har begått ett brott. En viss osäkerhet kan tillåtas, men man bör inte "chansa" om det råder osäkerhet om brott har begåtts av personen i fråga (se exempelvis NJA 1978 s. 67 där en bil träffades av en sten när den åkte under en bro. Stenen hade kastats av någon i ett pojkgäng. Föraren såg inte vem som kastade stenen, men fann senare en av pojkarna. Föraren grep då pojken. HD dömde sedan föraren till ofredande eftersom han inte med tillräcklig säkerhet visste att pojken hade kastat).
Det måste även vara på bar gärning eller att gärningspersonen är på flyende fot. Det är alltså ett krav på ett visst tids- och rumsmässigt samband mellan brott och gripande. Detta kan jämföras med ovanstående praxis, med stenkastning på bilen. Föraren ansågs i det fallet inte ha påträffat pojken på bar gärning eller flyende fot. I exempelvis RH 2009:20 godtogs att en väktare grep en man först 10 minuter efter det att han sett en person stjäla ett par skor. Hänsyn togs då till att väktaren hela tiden haft gärningspersonen inom synhåll. Hovrätten framhävde dock att godtagbara skäl måste föreligga för att inte genast konfrontera en gärningsperson.
Den gripne måste sedan skyndsamt överlämnas till polis. Detta är för att frihetsberövandet ska bli så kort som möjligt. Polisen ska därför kontaktas direkt.
Tänk också på att reglerna i rättegångsbalken om gripande inte får användas på den som är under 15 år (se NJA 1978 s. 67). Det finns dock en möjlighet att ändå gripa en person under 15 (se 35 § lagen om unga lagöverträdare).
Våldsanvändning vid envarsgripande?
När man använder envarsgripande får man vissa befogenheter som regleras i polislagen. Man har rätten att använda försvarligt våld (se 29 § jämfört med 10 § i polislagen). Ett första steg bör därför vara att informera personen om på vilka grunder man har rätt att gripa den och försöker få personen att frivilligt stanna kvar. Skulle personen gå med på detta får inget våld användas. Man brukar även prata om behovsprincipen och proportionalitetsprincipen. Dessa säger att nödvändigt våld får användas för att den gripne ska kunna lämnas till polis och att den minst ingripande åtgärden ska väljas (behovsprincipen). Våldet måste också stå i proportion till nyttan av gripandet (proportionalitetsprincipen). För mindre allvarliga brott, ex snatteri, så får endast en mycket begränsad våldsanvändning användas, om ens det.
Vid våld mot dig har du rätt till nödvärn (24:1 brottsbalken)
Praktiska aspekter:
Frågorna du ställer om de praktiska delarna vid själva ingripandet har inget rätt svar. Du måste exempelvis inte säga något speciellt eller göra något speciellt vid ingripandet. Det kan däremot vara bra att förklara varför du griper personen och på vilka grunder. Detta är för att personen ska veta vad som pågår, annars kan personen uppleva det som att du begår ett brott mot honom/henne. Skulle personen försöka gå därifrån kan du ha en rätt att hålla kvar personen på platsen, vilket kan ses som en typ av våldsanvändning.
När du ringer polisen får du förklara situationen. Vad som har hänt, vilket brott som har begåtts och att du har gjort ett envarsgripande. Polisen kommer sen att ta över situationen och antingen ta med personen på förhör eller genomföra ett förhör på plats. Allt beror på omständigheterna i det enskilda fallet.
Något som är viktigt att komma ihåg är att du själv riskerar sanktioner för ett olovligt envarsgripande. Du kan riskera att dömas till ofredande (4 kap. 7 § brottsbalken), olaga frihetsberövande (4 kap. 2 § brottsbalken) eller misshandel (3 kap 5 § brottsbalken).
Om du vill ha mer rådgivning så kan du ringa vår kostnadsfria telefonrådgivning på 08-533-300 04.
Vänligen,
