Enskilt anspråk vid åtalsunderlåtelse

2020-10-27 i PROCESSRÄTT
FRÅGA
Hej!De specifika frågorna jag önskar få svar på är numrerade.Jag blev utsatt för Swishbedrägeri på blocket. Betalade 3850kr för ett grafikkort. Sedan gjorde sig säljaren onåbar. Jag polisanmälde händelsen men förundersökningen läggs ned med motiveringen: "[Den misstänkte] är åtalad, kommer att åtalas eller strafföreläggas för annan brottslighet. Den påföljd (straff) som då kommer att bestämmas är tillräcklig för att omfatta också den nu aktuella brottsligheten. Samhällets eller enskildas intressen hindrar inte en åtalsunderlåtelse." Den skyldige har alltså bedragit andra också och kommer att åtalas för detta, vilket är bra.1. Men vad har jag för möjligheter att få tillbaka mina pengar?Varken försäkringsbolaget eller banken kunde hjälpa mig.2. Har inte lyckats få tag på förundersökningsledaren. Kan jag begära ersättning genom deras åtal mot personen?Har också läst att man kan skriva kravbrev och sedan låta kronofogden driva in pengarna.3. Hur går jag i så fall tillväga? Finns det någon mall eller checklista jag kan följa för att allt ska gå rätt till? Jag har namn, adress, telefonnummer och personnummer på bedragaren.4. Om jag gör detta, kan det då på något sätt slå tillbaka negativt på mig? Till exempel om bedragaren inte har några tillgångar, kan jag då stå med en skuld till kronofogden, eftersom bedragaren inte har möjlighet att betala?5. Har ni några andra råd att ge mig när det gäller hur jag ska gå vidare med detta?Stort tack på förhand!
SVAR

Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!

Din fråga rör främst rättegångsbalkens bestämmelser om åtalsunderlåtelse (här, nedan förkortad RB). Frågan rör även möjligheten att begära betalningsföreläggande hos kronofogden. Dessa frågor kommer jag försöka besvara så tydligt som möjligt.

Som du nämner i din fråga så rör det sig om åtalsunderlåtelse här. Detta regleras i RB 20 kap. 7 §. Enligt denna bestämmelser så kan åklagaren besluta om åtalsunderlåtelse för brott om den misstänkte begått annat brott och det utöver påföljden för detta brott inte krävs påföljd med anledning av det föreliggande brottet (1 st. 4 p. i samma lagrum). En förutsättning för att kunna göra detta är att inget väsentligt allmänt eller enskilt intresse åsidosätts genom detta. I ditt fall så rör det sig om ett enskilt intresse, alltså ditt intresse av att få skadeståndstalan handlagd. Riksåklagaren har dock sagt följande (RÅ 2008:2):

"Vid bedömning av om det föreligger något väsentligt enskilt intresse som hindrar åtalsunderlåtelse ska hela brottsofferperspektivet beaktas. Frågan om enskilt anspråk har dock särskild betydelse. Vid avgörande av om detta intresse är väsentligt ska framför allt beaktas anspråkets storlek i förhållande till parternas ekonomiska förhållanden och målsägandens möjlighet att bli tillgodosedd på annat sätt, till exempel genom försäkring eller genom att den misstänkte ersätter eller avhjälper den skada som målsäganden fått utstå. Bara undantagsvis är befogade ersättningsyrkanden under ett halvt prisbasbelopp sådana att de hindrar en annars motiverad åtalsunderlåtelse."

Ett halvt prisbasbelopp ligger på runt 23 000 kr. En ytterligare förutsättning är att åklagaren har tillräcklig bevisning för att väcka åtal. Alltså hade åklagaren kunnat väcka talan i ditt fall, men väljer att inte göra det.

Vad innebär detta i praktiken då? Jo precis som du säger så har gärningsmannen begått ett eller flera andra brott denne åtalas för. På grund av att den samlade påföljden för brotten gärningsmannen begått inte påverkas av brottet som begåtts mot dig (detta leder in på ett sidospår om att rätten ska döma till en gemensam påföljd för den samlade brottsligheten, och brottsbalkens regler begränsar det maximala straffet som kan utdömas för den samlade brottsligheten. Detta kan bortses från här) väljer åklagaren att av processekonomiska skäl att underlåta åtal.

Om åtalet för brottet mot dig inte underlåtits så hade du haft möjlighet att begära att åklagaren skulle föra din skadeståndstalan mot den tilltalade (22 kap. 2 § rättegångsbalken). Eftersom åtal inte väcks för brottet gärningsmannen begått mot dig så har du inte möjligheten att begära detta i nuvarande läge. Frågan blir då vad du istället kan göra?

Främst ska poängteras att den skada du lidit, om alla förutsättningar är uppfyllda, ger dig rätt till skadestånd enligt 2 kap. 1 § skadeståndslagen. Detta är egentligen ett skilt anspråk från brottmålstalan som åklagaren för. En skadeståndstalan är egentligen en civilprocess som i normalfallet (alltså ifall åtal väcks) kumuleras med brottmålstalan då åklagaren ofta har bättre förutsättningar att föra målsägandens talan i skadeståndsfrågan. Att åklagaren väljer att underlåta åtal gör inte att din rätt till skadestånd försvinner. Däremot blir andra rättegångsregler tillämpliga. Detta kommer bland annat ha till följd att du riskerar att stå för motpartens rättegångskostnader om ditt käromål ogillas (18 kap. 1 § RB). Detta förutsätter dock att målet inte handläggs som ett småmål, där parterna i så fall svarar för sina egna rättegångskostnader. Detta är en risk som inte finns i samma grad vid enskilt anspråk i brottmål (31 kap. 11 § RB). Dessutom kommer du behöva stå för all bevisning i målet. Detta är alltså en fullt möjlig väg att gå om du känner att du vill ta dig tiden och risken. I så fall så kan du väcka talan genom att inkomma med en stämningsansökan (enligt 42 kap. RB) antingen till den tingsrätt där skadan uppkom (i ditt fall där du bor, 10 kap. 8 § RB) eller i svarandens hemvist (alltså där gärningsmannen bor, 10 kap. 1 § RB).

Beträffande kronofogden ska sägas följande. Ett betalningsföreläggande är ett summariskt förfarande där kronofogden inte prövas riktigheten i ditt anspråk. Om svaranden alltså invänder att denne inte är betalningsskyldig så kommer du därifrån kunna hänskjuta tvisten till domstol för avgörande (33 § lag om betalningsföreläggande och handräckning). Om gärningsmannen direkt accepterar ditt krav så kan du använda dig av detta förfarande, men om han inte gör det så hamnar du på att ta saken till domstol ändå. Detta alternativ kommer alltså troligtvis att leda dig in i det första alternativet.

Det kostar 300 kronor att ansöka om betalningsföreläggande hos kronofogden, men om betalningsföreläggandet går igenom så står svaranden för kostnaden (46 § samma lag). Detta förfarande är alltså inte så riskabelt, till skillnad från att ta saken till domstol. Du kommer aldrig få en stor skuld till kronofogden, utan kronofogden kommer försöka utmäta gärningsmannens tillgångar för att driva in din fordran (alltså skulden). Det kan alltså vara värt att först försöka få ett betalningsföreläggande, och sedan ta ställning till ifall du vill ta saken till domstol.

Hur du ska gå tillväga blir tyvärr för långt att redogöra för här. Utförliga beskrivningar finns dock i dels lagen om betalningsföreläggande och handräckning under 8-22 §§, och för stämningsansökan i 42 kap. RB.

Hoppas detta besvarade din fråga!

MVH,

Fredrik Holmström
Fick du svar på din fråga?
Relaterat innehåll
Senaste besvarade frågorna inom Övrigt (1093)
2020-11-30 Delgivning fem minuter innan förhandlingens start?
2020-11-26 Can a foreign authority sue in Swedish court and which law is applies in such cases?
2020-11-22 Praxis och dess betydelse
2020-11-21 Vad händer när man överklagar en tingsrättsdom

Alla besvarade frågor (86813)