Efterlevande makes arvsrätt och rätten att fritt förfoga över kvarlåtenskapen
Min faster, som inte fick egna barn, ville att vi fem syskonbarn skulle ärva henne. Hennes föräldrar och syskon är döda. Hon själv har nu dött men hennes man lever. Om hennes änkeman vill skänka bort eller spendera bort det han har ärvt från henne medan han lever, har han rätt till det eller måste han spara hennes del så den finns kvar när han dör?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Då en person dör och kvarlämnar en make, ärver den efterlevande maken som huvudregel hela kvarlåtenskapen (undantaget är om den avlidne har barn med annan än maken, s.k. särkullbarn; dessa har rätt att få ut sin arvslott direkt). Arvingarna efter den avlidne får alltså ut sitt arv först när den efterlevande maken i sin tur avlider. Detta framgår av 3 kap 1-2§§ ärvdabalken (ÄB).
Din fråga är om den efterlevande maken har rätt förfoga över kvarlåtenskapen som hen själv behagar eller om det finns några gränser för vad denne kan göra med den ärvda kvarlåtenskapen.
Då den efterlevande maken ärver den avlidne maken gör den detta med s.k. fri förfoganderätt. Detta innebär att den efterlevande maken fritt får disponera över kvarlåtenskapen; hen kan förbruka, sälja eller ge bort den. Den enda begränsningen är att kvarlåtenskapen inte kan testamenteras bort.
Emellertid finns ett stadgande i 3 kap 3§ ÄB som kan sägas utgöra ett undantag från huvudregeln att efterlevande make fritt kan förfoga över kvarlåtenskapen. Denna paragraf innebär att om dödsboet efter den efterlevande maken väsentligen minskats p.g.a. gåva eller därmed jämförlig handling och gåvogivaren därvid inte tagit tillbörlig hänsyn till arvingarna efter den först avlidne maken, ska vederlag för denna minskning utgå från den lott som tillkommer arvingarna till den sist avlidne maken, se 1 stycket. Om vederlag inte kan utgå, är gåvotagaren skyldig att återbringa gåvan eller dess värde, men enbart om gåvotagaren har varit i ond tro, 2 stycket. Gåvotagaren måste alltså ha insett eller bort inse inte bara att gåvan skulle leda till väsentlig minskning av boet utan även att vederlag för gåvan inte skulle kunna utgå enligt första stycket. Talan om att en gåva ska återgå kan dock inte göras om mer än 5 år förflutit sedan gåvan mottagits.
Sammanfattningsvis kan alltså konstaterats att efterlevande make i princip kan göra vad som helst med kvarlåtenskapen. Gränsen går dock vid att testamentera bort, eller att genom gåva väsentligen minska, kvarlåtenskapen.
Hoppas detta var svar på din fråga!
